fredag 27 januari 2012

Jag är inte arg, men vill få detta sagt


Att ha en tro betyder inte att man inte oroar sig eller inte går igenom alla slags skit som vem som helst. Att tro på Gud är inte ett vaccin mot livets alla helveten ...
Allt vi möter i livet har inte mening. Det finns meningslöshet … (säg något annat till någon som förlorat någon).
Men när "hela havet stormar" tror jag att jag inte är ensam ... även när det känns så.


Jag blir provocerad av att du som inte tror ska dumförklara mig och omvända mig. Men alla som inte tror reagerar ju inte så. Eller hur? Nej, och alla kristna springer inte heller omkring och omvänder folk med handpåläggning.

Fråga mig gärna vad jag tror på. Det ser garanterat inte ut som den bild du har av vad jag tror på. Och fnys inte åt min tro. Jag fnyser inte åt din!




2 kommentarer:

  1. Hmmm, var det jag som gjorde dig (inte arg) men upprörd?
    Det var i så fall inte min mening!
    Jag har upplevt att inte bara 2hela havet stormar" utan att "hela världen gungar",FLERA gånger dessutom, och då tänkte jag mycket på att "vad skönt det vore ATT ha en tro".
    jag menar, någon att "hålla i handen", eller "något som gav en tröst".
    Nu har jag inte det, så jag fick lära mig att simma, inget mer med det, men jag inbillar mig fortfarande att det måste vara skönt att känna i hjärtat att man inte är ensam!?

    Och nej, jag varken fnyser åt eller idiotförklarar dig, men jag förstår inte, det erkänner jag! precis som jag erkänner att jag kan känna avundsjuka för att du har något som jag INTE har!

    Ha en toppenbra helg och simma lugnt.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det var inte du.
      Jag tror. Jag kan inte förklara det, inte ens för mig själv. Mystiken skrämmer mig inte. Men den skrämmer många andra.
      Det var många kommentarer om "hur kristna är" som fick mig att reagera. Kommentarer från många olika håll, även media. Och det jag reagerade på är hur ok det verkar vara att förlöjliga tro/troende. Och att man automatiskt måste stå till svars för, och kunna förklara, allt som har med tro att göra samt världshistoriens alla korkade beslut tagna av kyrkor bara för att man tror.
      Vare sig man har en tro eller inte så får man allt lära sig simma, trampa vatten, överleva. I mina värsta stunder har jag inte känt av någon närvaro av Gud, bara förtvivlan. Men jag kan se tillbaka och se att jag ändå gick förvånansvärda vägar, vågade steg jag inte borde vågat och orkat bära saker jag aldrig trott att jag skulle orka, att jag inte var ensam ... Det är svårt att förklara. En tro är alltid personlig. Jag kallar det numera Gud, länge kallade jag det Något.
      Det är spännande att prata om det här, om man bara kan göra det utan att kasta skit på varandra. Jag tror inte alls att det var det du gjorde. Men du aktualiserade, genom dina funderingar, ännu en diskussion om hur man tror som kristen. Det är också nyttigt. Ifrågasätter man inte, var man än står, så kommer man aldrig längre. Det är aldrig fel ATT, men man ska alltid fundera på hur. Men nej, jag kände inte att just du menade något illa alls.
      Hoppas dina renoveringar går bra  Jag gillar dig, du verkar vara en härlig människa och jag njuter av din härliga blogg 
      Det var inte heller min mening att du skulle känna dig påhoppad. Och jag var verkligen inte arg, eller ens upprörd, bara bestämd och ville höja min röst.

      Ha en go helg du med :-)
      Kram

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...