fredag 27 juli 2012

Debatt



... eller som vi säger på svenska: Storm i ett vattenglas!


Först skriver Marcus Birro en krönika i Expressen som skapar debatt. Han börjar med att skriva om sommarens festivaler och gatufester där fylla och polisens närvaro är lika naturlig som att andas (mina ord). Det är inte det som det reagerats över. Han fortsätter i sin krönika att skriva om en konferens/festival han blivit så varnad för att han blivit nyfiken och åkt dit och där upptäckt att det, trotts 12 000 personer på samma plats, inte var någon fylla, ingen polis, och att folk hade roligt och var glada utan sprit. DET var det kontroversiell. Hur vågar han skriva gott om, eller ens åka till, Livets Ords konferens?
Birro avslutar sin krönika så här:
”Ingen har försökt pracka på mig någonting. Jag är inte medlem, inte övertalad, inte överöst med något annat än en ren och uppriktig glädje över att en del människor uppenbarligen kan ha kul utan att supa skallen i bitar.Om jag är hjärntvättad, vad är ni då?”
Jag hade missat den krönikan men hittade till den via den här ledaren i Världen idag (en tidning lika suspekt som Birros besök på en omtalad konferens kanske?). Ledaren i sig fångade mig inte, men ett citat gjorde det. Skådespelaren Peter Stormare har tydligen sagt följande:
"Jag kan, teoretiskt sett, spela en enmansföreställning i tre timmar på Dramatens stora scen där jag vandrar fram och tillbaka i en monolog skrikandets svordomar och könsord för att avsluta denna monolog med att sätta mig på en hink och uträtta mina naturbehov. Ingen i Sverige skulle reagera på att detta var något konstigt, förmodligen skulle jag hyllas som konstnärligt nyskapande. Men om jag stillsamt konstaterar att jag i likhet med de flesta andra människorna på jorden, tror på Gud, så tycker människor att jag är suspekt. Detta är Sverige av idag."
DET kändes, alldeles skrämmande, sant!

Här skulle jag kunna skriva MYCKET om allt som vi bara accepterar, eller i alla fall inte gör något åt, i motsatts till engagemanget kring tron på Gud, speciellt om man inte tror. Men det tänker jag inte göra för jag vet att egentligen är det bara så att vi engagerar oss i det som inte betyder så mycket för oss, så vi inte blir så besvikna när vårt engagemang inte gör någon skillnad.

Stormar i vattenglas ...
När vi skulle kunna göra under?





4 kommentarer:

  1. Vilken vacker illustration Eva!

    ...och tänkvärt textinlägg.

    Solskenshälsningar!

    SvaraRadera
  2. Bra krönika + bra blogginlägg = bra helt enkelt!Just nu pågår PDOL i Piteå. Betyder Piteå dansar och ler. I folkmun även kallad Piteå super och spyr... Många tragiska händelser i dess spår.

    SvaraRadera
  3. Det är fredag kväll. Jag har precis fyllt på min första (!!!) vinare = jag fick läsa ditt inlägg två gånger.
    Livets Ord - är det inte den sekten som Carola är medlem i?! Min allmänbildning är urusel som du vet. Det förvånar mig inte ett dugg att det går fridfullt till och att ingen super... Pingstkyrkan har liknande "fasoner".

    Peter Stormares "tänkta" föreställning på Dramaten hade jag inte besökt oavsett...
    Det är många som "öppet" medger att de tror på Gud. Det är många som "skiljer sig" från det "normala" och tror på Allah. Ärligt talat så kvittar det för mig. Alla får tro på precis vad det vill. Jag bryr mig liksom inte.

    Ja, du har kanske rätt att vi engagerar oss i "bekväma" saker, det är enklast så... för de flesta. Personligen engagerar jag mig i saker som jag förstår och som jag har en väl underbyggd kunskap om (inte många ämnen i mitt fall, tyvärr). Resten får kvitta för min del.

    PS. Vet inte om jag har uppfattat ditt inlägg rätt. Etn lång kommentar blev det iaf. Å du din illustration är kanoooon. DS.

    SvaraRadera
  4. Det är precis samma sak i Norge. Du får gärna vara buddhist eller hindu, men är du kristen är du lite märkvärdig.( Ja, det är inte så bra at vara muslim heller...) ;-)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...