tisdag 12 februari 2013

Fasta?



Det handlar inte om att sluta äta kött. Det handlar om att avsäga sig något som tar upp alldeles för mycket tid i vardagen - för att på så sätt få mer tid till det som är viktigt. Ingen dålig idé alls. Faktiskt!

Jag försökte leva utan Internet någon fasteperiod för ett tag sedan. Det gick "sådär"! Jag är nämligen bekväm. Det är visserligen en mänsklig ”åkomma”, men inte desto mindre irriterande för det. Att det ska vara så svårt?

Varför fasta? Bryta vanor. Testa nya - kanske hälsosammare. Få tid över till annat. Se om bullar HAR inverkan på vikten - bara för att jag är nyfiken. Få tid till fler promenader. Läsa fler bra böcker. Ha fler sköna samtal … var sig det är med sambon, vem-som-helst eller Gud.

Imorgon är det Askonsdagen, då börjar fastan. 46 dagar till påsk = 40 fastedagar, man får nämligen paus på söndagar - ja, eller vilodagen, vilken det nu är

Idag är det fettisdagen, och vi ska ladda för fastan … men, förutom en semla (eller två) blir det inte så mycket laddande av ;)

Fastan, handlar för min del, om fikabröd, godis och TV. Dator och Internet  Nej NÅGON måtta får det vara! ;) 
Min fastepaus blir inte på söndagar utan på lördagar. ”Helga vilodagen”? – i det moderna samhället är inte det nödvändigtvis söndagar!

Fikabröd, ni vet, det man (läs: jag) äter fast man (läs: jag – igen) inte behöver och ibland inte ens vill ha, men tar ”bara för att” … Godis, för att … ja, var ska jag börja? Ni fattar ändå? Och så TV då. Det där slötittandet som egentligen inte ger något och bara äter upp min tid. Nu ser jag ju inte så vansinnigt mycket på TV ändå, och ett visst syfte i nedvarvandet efter en lång dag har den … men, jag testar.

Är det här ett löfte? Nej, det är ett försök till att ändra på något av det jag vill ändra på i mitt liv.
Och om det inte fungerar?
Då  gör det inte det. Ni kommer inte få uppleva något dåligt samvete eller officiell späkning, inget raljerande om hur dålig jag är som person eller hur jag minsann ska göra bättre, mer eller under längre tid ”bara …”. Nej, klarar jag det inte så gör jag det inte, och då tar jag en kaka och lite choklad framför TV:n och njuter av att jag inte måste…

Men, försöka ska jag! 40 dagar. På den tiden borde det, om jag har tur, bli en vana? Om inte annat så är det ju skönt att få längta lite :)






5 kommentarer:

  1. Ack inte lätt men (o)vanor, suck. Men det är försök som räknas, sen blir det som det blir.
    Lycka till i vilket fall som!

    SvaraRadera
  2. Du ger iaf fasta en hel annan dimension om man säger så.
    Det kan ju vara en liten (=stor) utmaning för dig också att avstå från nå't/ändra en sak än vad du vanligen gör.
    Jag utgår iskallt ifrån att du avrapporterar. Jag menar de flesta lägger ju sina träningspass med PT ut på bloggen så du är ju i god - hyfsat iaf - sällskap.

    SvaraRadera
  3. Svar: Maken och jag är dubbelvikta av skratt efter att ha tittat på länkken. Long live The Simpsons - men ingen av oss kände igen karaktären;-)

    SvaraRadera
  4. Intressanta tankar om fastan.

    SvaraRadera
  5. Du har, som för det mesta, helt rätt. Idag kan man "fasta" på olika sätt. Själv har jag fastat, på det traditionella sättet, en gång. Det var när vi bodde på den däringa ön, du vet.50 dagar och hade jag inte bott hos svärmor så hade det nog aldrig gått. Då fick man ju middagen lagad åtminstone. Jag jobbade så lunchen fick man fixa ute, det blev väl för det mesta sandwich med chips och pickles ( skulle jag aldrig få i mig idag).Ibland bröd med oliver och tahini. Men inget kött eller animaliskt under 50 dagar. DÄr var det ju inget undantag för söndagar, och första veckan var det även fasta från olja, men fisk tilläts, eller hur var det nu? Jag var stolt över att klara det, men faktum är att jag kan tycka att en fasta, lik den du planerar, är bättre och minst lika prövande, många gånger. Kör hårt....så länge du vill :-)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...