torsdag 11 juli 2013

Livet, tiden och ... nåja!


Ibland händer det. Faktiskt. Att man får till sig det man behöver just precis som det hjälper som mest.

Den här gången kom budskapet i form av en bok.

Den säger mig det jag redan vet – innerst inne – men som jag, liksom alla andra, ”glömmer” hålla för viktigt. Det är inte tiden som är viktig. På riktigt.

Mitch Albom (”Tisdagarna med Morrie”) har skrivit, och i år gett ut, ”The Time Keeper” och den slukade jag idag. En underbar liten bok. Ännu inte på svenska, tyvärr.
Visst innehåller den en och annan ”klyscha” – men det är väl det vi har börjat kalla de gamla kloka visdomarna vi inte riktigt vill ta till oss? Kallar vi dem klyschor så är det ju ok att inte lägga någon vikt vid dem?  Vi tror att vi är så smarta …


In this fable, the first man on earth to count the hours becomes Father Time. The inventor of the world's first clock is punished for trying to measure God's greatest gift. He is banished to a cave for centuries and forced to listen to the voices of all who come after him seeking more days, more years. Eventually, with his soul nearly broken, Father Time is granted his freedom, along with a magical hourglass and a mission: a chance to redeem himself by teaching two earthly people the true meaning of time.
He returns to our world--now dominated by the hour-counting he so innocently began--and commences a journey with two unlikely partners: one a teenage girl who is about to give up on life, the other a wealthy old businessman who wants to live forever. To save himself, he must save them both. And stop the world to do so.

Varför kändes den så rätt just nu?  Igår kändes det som om jag såg hela sista sträckningen av resten av mitt liv – år med min nya ”kompanjon” artros. I mitt huvud blev det en bild av någon sorts nedräkning. Idag (inte bara tack vare boken, dock ;)) känns det inte riktigt så tråkigt. Det kommer bli vardag av det här med …
Igår var en dag i affekt av att någon säger att man har fått en diagnos (det uttrycket - som om man fick något fint *ryser*) och idag, ja, idag lyser solen, tid är en illusion och jag är en envis individ  ... en vinnande kombination! ...nåja.




7 kommentarer:

  1. Jag förstår att boken var en "liten" räddningsplanka för dig idag.
    Å jag förstår också att du kanske tänkte igår:
    - Den här dagen är den första av resten av mitt liv med artros.
    Det där med sjukdomar (inte tid!) är nå't vi alla förr eller senare utsätts för. Helst senare såklart.
    Men alla sjukdomar går att leva med (undantag cancer). Man vänjer sig liksom. Å med lite tur och god vilja behöver man inte ens anpassa livet efter sjukdomen. Man kan liksom välja att ignorera den eller leva med den som med sin sambo. Nästan iaf.

    PS. Ja, jag vet, du hade förväntat dig en kommentar om tid, men det fick du inte;-) DS.

    SvaraRadera
  2. Verkar vara en intressant bok. Får kolla in den.
    Artros - låter inte något vidare. Men visst blir det vardag även av det, även om det säkert hade varit en stor fördel att få slippa ha det så. Och att du är en envis individ - det har jag märkt och uppskattar mycket! :)

    SvaraRadera
  3. Välkommen in i artros-gänget! Vi är många! :) Och vi stretar på, för det är visst det man ska göra enligt experterna, även om man har ont! Och apropå tid, så är det bara på semestern som man kan glömma klockan i detta tidsinställda samhälle!

    SvaraRadera
  4. Artros har frugan här med...men med lite gymnastik o sådant så funkar det riktigt bra..man lär sig leva med det.

    Hur som helst..ska kika lite efter den boken..intressant ämne.

    Ha de fint nu.

    SvaraRadera
  5. Tack för ett bra boktips, tror set där kan va bra läsning för mig med (och många andra...)
    Tid är lurigt och svårt att förhålla sig till tycker jag. Hur det är att leva med artros har jag ingen aning om, men att du är en envis & stark (och klok!) person är jag helt övertygad om, så du kommer säkert att klara det bra :)

    SvaraRadera
  6. Usch och fy! En diagnos låter absolut inte kul... någonsin... men du verkar vara en tuffing så du fixar det säkert även om det kanske inte känns så just nu. Skickar dig en stor cyberkram!

    Time keeper har jag läst men blev besviken. Vet inte riktigt vad jag hade hoppats på men hade hört så mycket positivt om Morrie (som jag inte har läst) så när jag fick syn på Time keeper på bibblan, lånade jag den omedelbums. Kanske fel tillfälle, vad vet jag, för en del böcker krävs det en viss sinnesstämning. :)

    SvaraRadera
  7. Det är alltid laddad med diagnos och artros är inget man blir glad för. Men också de flesta av oss går runt med allehanda krämpor och smärtor som onte alltid är diagnostiserade. Envishet behövs! Och vilket under att hitta svaret!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...