onsdag 4 september 2013

Om jobb och tro, kyrka och viktiga val

”Svenska kyrkan har gudstjänster på söndagar, är rik och måste hålla alla kyrkor öppna” …? Och tydligen har vi blivit alldeles för mångkulturella och tappar vår fädernelandshistorias viktiga fokus – enligt SD.

Svenska kyrkan är en del av en världsvid kyrka vars övertygelses centrum står en man som var jude, som inte såg ner på någon och hade tid för alla. Jo, han var Gud son också. Sa han (vilket vi tror på) – och det retade många (vilket vår tro också gör).

Vet gemene man vad svenska kyrkan gör i vardagen? Nej – men man är ganska säker på vad den gör för fel ;)

Jag blev inspirerad av Margaretas inlägg på bloggen Bildgatan och skulle vilja sälla mig till de positivas röst för vad svenska kyrkan gör och står för. Men läs Margaretas inlägg- jag känner att jag är alldeles för känslomässigt involverad i mitt jobb och att mitt bidrag bara skulle bli ett brinnande ”försvarstal” i min entusiasm för att skapa förståelse för något bra – men hon behöver inte försvaras, svenska kyrkan.

Man måste inte vara troende (som i kristen) för att tro på medmänsklighet, alla människors lika värde och att vänlighet är bästa ingrediensen i mötet mellan människor. Man måste inte vara troende för att arbeta i Svenska kyrkan. Man måste inte vara svenskfödd med tre svenskfödda generationer på kyrkogården heller. Men det är viktigt att man tycker om människor. Väldigt viktigt.

Det är det inte alla som gör. Tycker om människor alltså. Inte ens i svenska kyrkan – men det kan ju bero på att vi är en relativt vanlig arbetsplats med helt vanliga människor som arbetar där och resultatet blir … jo, lite som över allt annars. En människa är alltid det före allt annat. Före alla andra ”stämplar” – även i kyrkan. Så även inom svenska kyrkan begås övertramp på alla områden och uttalanden som … upprör. Förväntan på svenska kyrkan är högre än så … jag vet. Men det är vanliga människor (enda sorten som finns att tillgå) som bygger kyrkan. Sådana som du och jag. 
Vi är människor med olika övertygelser och trosinriktningar, känslomässiga personlighetspussel och later, fel och brister, gåvor och kunskaper – DET är det som kännetecknar svenska kyrkan. Den är öppen för alla. En folkkyrka.

I år är det val. Är man medlem kan man ju fundera på att rösta fram en ledning vars övertygelser och inriktningar man tycker borde styra. Där finns många av de politiska partierna representerade (som MP t.ex.) och andra, kyrkliga listor som ”Öppen kyrka för alla”.
Man kan kryssa för namn man känner igen och har förtroende för (säkert är det, på det lokala planet, politiker med som du känner igen från kommunval mm) – och sedan, när man röstat, så kan man ju säga att man gjort sitt bästa för att svenska kyrkan ska vara del av samhället på det sätt man själv vill.

Igår träffade jag några av kommande läsårs konfirmander för första gången. Att konfirmera sig är mycket av tradition, speciellt på landsbygden, men många finner här ett av de få ställen där de kan få prata om de stora frågorna och få höra, om och om igen, hur viktiga och värdefulla de är.
Som vanligt kännetecknas ett sådant möte av nyfikenhet. Vi ledare är nyfikna på dem och de på oss. En lång stund hade jag en konversation med en kille som inledde det hela med frågan ”Tror du verkligen på Gud å så?” Fem minuter senare frågade jag om han trodde att det här faktiskt kunde vara något – det här med att hänga med andra och snacka livet varje vecka, åka på läger och konfirmera sig o så. Det klockrena svaret var: ”Ja, för fan. Och du? Ni ledare är ju faktiskt helt normala.”


DET tog jag som en komplimang!





7 kommentarer:

  1. Läste också Margaretas inlägg. Å nu har jag plöjt mig igenom ditt också - på betald arbetstid och efter att ha fotad Obama i "The Beast" - även det på betald arbetstid;-)

    SvaraRadera
  2. Läste också Margaretas blogg och skrev en lång kommentar där,
    och den kommentaren kunde jag också ha skrivit till dig,
    men du kan ju läsa där om du vill.

    Och jag säger till dig som till Margareta,
    man ska förbli den man är om man känner sig trygg,
    du gör säkert ett fantastiskt jobb med ungdomarna.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
  3. Hm. Läste Margaretas inlägg men förstår inte riktigt den spända stämningen? Visste inte att ett försvar av svenska kyrkan = att sticka ut hakan. Det jag däremot vet, och tycker är extremt intressant är hur svenska kyrkan & dess arbete kan röra upp så stora känslor ett land som vårt, som sägs vara så sekulariserat. Att religion inte skulle vara viktigt längre - ha. Det är viktigare (och hetare) än någonsin.
    Tycker om ditt inlägg och din syn på kyrkan. Och ditt sätt att beksriva det.
    Intressant läsning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns nog mer som att "försvara kyrkan" resulterar i att "ifrågasättaren" många gånger tror sig ha rätt i sina funderingar kring hur kyrkan är i stort. Som att "alla kristna hatar bögar", "alla kristna tror att de är så himla mycket bättre än alla andra" ... Fördomarna är många och "försvarar" man för hårt så har "de" nog "rätt" ... Brinner man för något är det lätt att bli överentusiastisk utan att för den saken skull vara försvarande ... Krångligt att förklara komplexiteten i skrivet ord i en liten kommentar - men förhoppningsvis har jag förklarat en aning i alla fall!
      Tack :)

      Radera
  4. ojdå, jag vet inte om jag har upplevt detta ifrågasättande eller klankande på svenska kyrkan. Och jag tycker att de flesta borde veta hur mycket kyrkan hjälper människor i nöd, inte då bara själslig nöd. har en ung släkting som fått matkassar därifrån när hon absolut inte hade pengar till mat för sig och pojken. och utan att döma.
    jag försöker leva som så att jag inte ska döma. men naturligtvis kan jag ibland tycka att vissa personer som är angripare av något eller någon, alltid har missat hela poängen med att vara ett flockdjur. och inte är det så svårt att byta perspektiv.
    för länge sedan jag underfund med att jag är mig själv, en egen person. och har stor integritet och därmed måste jag lämna utrymme åt andra att vara sig själva också. så därav dömer jag inte andra. och därav anser jag att man inte behöver förklara och försvara sig och sina val.
    jag förstår att du har valt att skriva ett inlägg om detta och det är helt ok. men, komihåg... du behöver inte försvara eller förklara dig. om vissa är genuint intresserade av en som person kan man ta upp en diskussion, om man vill.
    och denna långa kommentar skrives med människokärlek. jag är som du redan vet inte troende, men man kan ha ett stort hjärta ändå.
    och du tillför oss bloggläsare så mycket gott!
    aino

    SvaraRadera
    Svar
    1. Människokärlek :) gemensam nämnare för många - och det är gott!
      Tack för din stödjande kommentar!
      Nu är det ju inte mig själv jag försvarar när det kommer till svenska kyrkan-vinklingen utan svenska kyrkan i sig. Min arbetsplats i litet och i stort.
      Allt går inte att försvara - ibland hör man så mycket dumt så att man storknar - men man måste alltid komma i håg att det är individer som har åsikterna - inte grundtanken som kyrkan är byggd på.
      Mig själv försvarar jag inte så mycket ;) Som den gamla låttexten säger; "Alla kan inte älska alla här i världen ..." ;)

      Radera
  5. Mest gillar jag det om att gilla människor och om medmänskligheten. Nu är jag inte något vidare insatt i kyrkan oavsett vilken. Men känns gott och hoppingivande att läsa dina rader.
    Tack!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...