torsdag 10 oktober 2013

E-posten och livet


Jag fick e-post idag.

Hur öppnar ni e-post? Som jag? Utan någon speciell tanke, förväntan eller rädsla?

När man får brev, ni vet; verkliga, i papper, lagda i kuvert och med handskriven adress – då kan man nästa ana innehållet.

Det gör man inte med e-post.

Den här e-posten kom från en barndomsvän jag inte träffat på … ja, säkert 20 -25 år. Vi har, sporadiskt, skrivit brev till varandra under åren - men julkorten har vi aldrig missat tror jag. En vän jag inte riktigt känner längre – men tycker om.

Jag har under alla år även ”bytt” julkort med hennes föräldrar. Lite som att skicka, och få, julkort från barndomen. Tryggt – som ett falskt bevis på att saker inte förändras. Att något ÄR beständigt.

Så skriver hon om sitt liv. Öppnar mitt hjärta och kliver in. Väl där berättar hon så att hennes far dött …

En bit av barndomen …

Inte trodde jag att det skulle kännas så. Nu. Så förfärligt sorgligt ...

Insikten, återigen, förnyad; allt förändras.

Det är det som är livet!



Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
 – Bo Setterlind





3 kommentarer:

  1. Du är en väldigt känslig människa Eva! Det är positivt menad alltså! Du känner så mycket empati för människor och "tar åt" dig.
    Önskar ibland att jag vore mera som du.

    En gång måste vi alla vandra denna väg (som min chef sa till mig när min pappa gick bort)... Å livet är inte detsamma som det var när vi var barn/unga. Å personligen vet jag att jag inte är samma människa heller, vilket jag tycker är bra.
    Å sorg kan man ju uppleva på många sätt. Utan att veta hur det känns att vara ledsen kan man ju inte känna glädje heller.
    Usch, nu blev det komplicerat igen;-)

    SvaraRadera
  2. Jag känner igen mig, jag har en gång fått ett liknande mail, och det gick verkligen rakt in i hjärtat!
    Sv: Såg din kommentar på mitt inlägg idag, och visst har du rätt. Det är sonen som begåvats med de långa ögonfransarna!

    SvaraRadera
  3. Vilken ord i citaten, bara älskar det. Det 'r så med livet, allt förändras även när vi tror att allt är detsamma.

    SvaraRadera