måndag 3 mars 2014

Det sällsamma fallet Benjamin Button av F. Scott Fitzgerald


”Är det du som är min far?” Mr Button och sköterskan ryckte till av förskräck­else. ”För om du är min far”, fortsatte gamlingen i gnatig ton, ”så skulle jag önska att du tog mig härifrån – eller åtminstone kunde be dem ordna fram en bekväm gungstol.” ”Men för Guds skull, vem är du och var kom du ifrån?” utbrast mr Button hetsigt. ”Jag kan inte säga exakt vem jag är eftersom jag föddes för bara några timmar se­dan – men mitt efternamn är tveklöst Button.”

Den här novellen är som en sådan där 
irrationell och ologisk dröm (liksom många av nattens drömmar är). 
När Benjamins far kommer till sjukhuset för att hälsa på sin nyfödde son sitter där en gammal man och gnäller om hur han vill därifrån.
Berättelsen börjar helt abrupt och utan förklaring och mina frågor dyker upp i snabb takt; var tog mamman vägen, hur tänkte författaren (om alls), och slutligen; Hur såg slutet ut för Benjamin? 
Jag irriterar mig aningen på mina egna frågor (varför måste jag hela tiden försöka förstå allt?) - men även på den (minst sagt) underliga historien. 
Men, jag bestämmer mig för att skaka av mig (den lite obehagliga) berättelsen och går vidare! 

Jo, de har gjort film på den - men det måste ha varit som att göra en höna av en fjäder, för den här novellen är verkligen inte lång!

Du kan köpa den som pocket. Här, här eller här … eller varför inte direkt på Novellix - där kan man även prenumerera på noveller!

Man kan säkert låna den på biblioteken också!




4 kommentarer:

  1. Jag har filmen, den ger svaren på dina frågor...ja dvs om du vill ha Holywoods svar.
    Ändå ganska häftiga tankar om att börja sitt liv bakifrån, hur skulle det se ut?
    Men gillade du boken?
    /Kiki

    SvaraRadera
    Svar
    1. I ärlighetens namn vet jag inte om jag gillar den ... jag tror inte det. Men jag gillar nog faktiskt att den retar mig :) Böcker ska inte lämna en oberörd!
      Helst skulle jag vilja grilla F. Scott på hur han tänkte!

      Radera
  2. Har sett filmen och nej, ingenting för mig. Men maken tyckte mycket om den.

    SvaraRadera
  3. Jag läste den och tyckte inte om den. Logiken undermålig och sen att han tyckte det var helt OK att han vid 50 gifte sig med en kvinna på 20, men sen var hon för gammal för honom när han var 30 och hon 40... Nix, inget för mig!

    SvaraRadera