onsdag 5 augusti 2015

Social introvert


Färdiga personlighetstyper - det vet jag inte riktigt om jag tycker är bra, för att jag tänker mest att vi är personer med personligheter och att det är dumt att passa in alla i grupper/mallar - men jag förstår ju tanken med det för det gör det ju lite lättare för alla andra - alla som inte är "jag". 

Ty det äro av yttersta vikt att alla "jag" får vara trygga med att lyckas klämma in alla andra "jag" i olika fack? Kaos  skulle ju infinna sig om "du" inte passade in någon stans?

Jag är ironisk. Ni fattar. 

Igår fann jag en blogg/tecknare som beskriver en personlighetstyp som han själv till hör - och som jag känner igen mig i mellan mina sociala utflykter i verkligheten.

Via DEN HÄR sidan fann jag DEN HÄR bloggen med tecknade beskrivningar på hur det är att vara INFJ (en introvert personlighetstyp du kan läsa om HÄR). 

Här är några exempel:


"Jag älskar att var ensam tillsammans."


"En introverts ytterdörr.
Den enda nyckeln är tillit."



"-Självklart vill hon prata med dig. Hon kommer här nu.
Nej! Vänta! Vem ÄR det?"

"-Kommer du på Partyt ikväll?
-Nej. Tack. Vi ska ha en lugn kväll med Take-Away, film och en flaska vin.
- Ok, men kom ihåg att du MÅSTE ha kul ibland.
-Eh,ja."



"Jag har ingen aning om vem hon är, men det är skönt med sällskap som fattar grejen."


Så här tänker jag om bilderna:

Bild 1: Det ÄR skönt att vara ensam tillsammans. Helt underbart. Dela rum och plats med någon som man inte behöver prata med hela tiden, som inte behöver underhållas och som tycker att det är precis lika bra som man själv.

Bild 2: Eftersom det är energidränerande att vara social så väljer man sina vänner. Tillit är en vinnande faktor - för mig handlar det om att det får vara stabila människor (vilket inte betyder att de aldrig får må dåligt eller så - men att de inte ljuger och/eller vänder på allt jag säger). Startsträckan är m.a.o. rätt lång för vänskap. 

Bild 3: Ahhh! Det där med telefonen - gör det bara inte. Telefoner ... otäcka saker som man MÅSTE ha att göra med. Pratar om jag måste - e-postar hellre, gäller även familj! ... så tvinga inte på mig något ytligt samtal för att DU tycker det är roligt att prata i telefonen. 

Bild 4: Min idé om kul är inte samma som din idé - men du har inte monopol på definieringen av ord, så ... verkar jag nöjd så är det väl bra? 

Bild 5: Skönt när man kan sitta på offentlig plats med någon som är bekväm med att dela luftrum med fler utan att nödvändigtvis behöva kallprata!



Men när jag är social, då ÄR jag social OCH HAR TREVLIGT! :)
Sedan är det VÄLDIGT skönt att komma hem - och jag kan vara nöjd för flera veckor!



Märk väl: Det här är en liten del av allt som gör mig till jag ... 

Vi skulle alla bli väldigt enformiga varelser om vi passade in i ETT fack!







7 kommentarer:

  1. Alltså innan jag läste ditt inlägg och kollade länkarna var jag helt säker på att jag var en extremt extrovert person. Via jobbet gjorde jag t o m Myers-Briggs Type Indicator (MBTI) testet som kräftade att så var fallet.

    Men nu är jag inte så säker längre...

    Bild 1: Håller helt med.

    Bild 2: Nej, för mig är det visserligen inte energidränerande att vara social, men jag vill gärna välja själv vem jag vill umgås med. Orden vän eller vänskap är totalt överreklamerade och missbrukas hela tiden - mycket tack vare Facebook och andra sociala medier.

    Bild 3: Telefonsamtal är inte min grej heller. Förut innan mejl och sms hade jag inga problem med det alls, men nu tycker jag att det är betydligt enklare att mejla.

    Bild 4: Det har nog med åldern att göra är jag rädd för;-)

    Bild 5: Nja, det kvittar egentligen. Säger gärna "hej" till främmande personer när man möts på gatan eller sitter i samma busskur som jag, förutsatt att man har ögonkontakt. Ibland resulterar det i en konversation, ibland inte, men folk är faktiskt riktigt glada när man tar initiativet till ett litet snack.

    Med detta sagt tror jag att jag är "exintrovert";-)

    SvaraRadera
  2. Vad kul, jag gjorde faktiskt en sån personlighetstest så sent som igår! Fast det var alldeles för många frågor och då är risken att man "slarvar" lite på slutet. Jag blev en ISFJ. "ISFJ-typer är ofta privata, lojala och omsorgsfulla personer, som verkar anspråkslösa och naturliga" Tja, låter ju rätt bra fast det där med att vara introvert hur kul låter det egentligen!?
    Jag vill nog som BP påstå att jag är exintrovert jag med! Jag är både social och sansad och kan t.o.m vara spontan ibland! :)

    SvaraRadera
  3. J vår familj är dotter och jag mer introverta och son och man mer extroverta, men de flesta skulle nog gissa på att det var tvärtom. Dotter och jag har inga problem med att synas och höras och ta plats, medan son och man är mer tillbakadragna och lugna. Det som skiljer oss åt är medan son och man gärna umgås i grupper och får energi av det så klarar dotter och jag av det bara i kortare stunder eftersom det tar så mycket av vår energi. Vi är extremt duktiga på att spela sociala, men trivs allra bäst helt för oss själva... Sen passar väl ingen av oss perfekt in i en mall eller stereotyp, och det är ju tur det, tjusningen med människor är ju våra olikheter!

    SvaraRadera
  4. Sån där favorit läsning som man bara får, och jag tar gladeligen emot.
    Kiki

    SvaraRadera
  5. Det där är ju så intressant och tänk så olika man kan vara i en familj. Man kan ju tycka att en syskonskara som växt upp i samma miljö och med ganska lika förutsättningar borde bli lika men så är det ju verkligen inte :)

    SvaraRadera
  6. Intressant. Känner igen mig ganska mycket i bilderna ovan. Normen för normal har väl varit att man skall vara extrovert, att prata mer än lyssna, osv. Kanske det håller på att ändras i och med att de introverta sidorna lyfts mer som i detta inlägget.
    I yrket har jag haft med människor att göra hela livet, både att informera, hjälpa och konfrontera okända människor och har ganska lätt för det. Men privat är jag introvert. Bild 1, 4 och 5 är spot on :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var just det där: "... normen för normal ..."
      Vi är nog många som får vara ett sätt i vårt yrkesliv - och trivs med det - men kan vara på ett annat i det privata . och trivas med det också. Det är nog "normen för normal" som är kruxet - den normen är nog inte heller en och samma för alla ... Varför göra livet lätt när det går att krångla till ;)

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...