onsdag 28 oktober 2015

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad


I måndags skrev jag i mitt tacksamhetsinlägg att jag är tacksam för ”diskussionen kring ’behandla andra som du själv vill bli behandlad” och fick i kommentarsfältet de här tre, ganska olika kommentarerna (vilket jag gillar):

” … jag hade gärna varit med i diskussionen om "behandla andra som du själv vill bli behandlad" för det är en diskussion jag har haft många gånger. När jag pratar intersektionalitet och normkritik är det lätt för dem jag pratar med att säga att de redan gör allt de ska, genom att behandla andra som de själva vill bli behandlade. Men jag hävdar att det är helt fel! Det är att anta att alla andra är exakt som mig, dvs. utgå från sig själv som norm. Du ska istället behandla andra som de vill bli behandlade, vilket kräver betydligt mer engagemang av dig!”


”… Jag håller med men första steget är nog att behandla andra som du själv vill, sedan kan man ta det ett steg längre och fundera över den andres önskan. Vikitgt! Alla vill inte ha det som jag!”


”Använder mej ofta av uttrycket "behandla andra som du vill bli behandlad själv". Jag tycker det gör mitt yrke som undersköterska enklare.”

Så nu har jag gått och funderat på vilken häftig diskussion vi skulle kunnat ha om det här. Vi skulle säkert blivit klokare allihop!

Nu skriver jag om det i stället – våra chanser att sitta ner och prata är ju lite mås, så att säga - mina tankar. Inte en tillrättavisning för någon. Det här är en provtänkar-blogg – det är klokt att komma ihåg det!


Den gyllene regeln finns i alla samhällen, i alla kulturer och i alla religioner. Kanske är den ordad lite olika, men andemeningen är alltid densamma. Det tål att tänka på. Man kan också fundera på varför det inte fungerar så full ut. Inte någonstans.

I bibeln står det på ett ställe så här: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det ska ni göra för dem. (Matteus 7:12 - NT) Välkänt! Som en positiv peppning. Men det stå också så här: … som du har handlat mot andra, så ska du själv behandlas, dina gärningar skall drabba dig själv. (Obadja 1:15 - GT) Som en varning.

När vi pratade om det här i mina grupper (barn/ungdomar) frågade jag vad de tror att det betyder att vara mot andra som man vill att de ska vara mot en själv och fick då svaret att det betyder att om man är snäll mot andra är de snälla tillbaka. Logiskt. Men – nej. Det betyder det ju inte. Det är svårare än så. Mycket svårare.
Det betyder att jag ska bete mig emot andra så som jag vill att andra ska bete sig emot mig – hela tiden – oavsett HUR de beter sig. Det betyder att jag inte kan, om någon ger mig surt tillbaka, tänka att; jaha, skit i det då, det var sista gången jag var schysst mot dig – skyll dig själv.
Det betyder inte heller att jag ska låta bli att göra rätt i en situation för att någon kommer bli arg, även om jag baserar det på tanken att det vet jag för det hade jag blivit i den situationen – kanske är det så att om jag vet hur det är att vara i den situationen så brukar jag också göra fel (ex. ljuga/överdriva) – så kanske är det jag värnar mig för den egna läxan.
Det betyder att själv vara den omvärld man vill leva i. Svårt – i all sin enkelhet.

I den ena kommentaren, citerad ovan, vinklades det lite annorlunda. 
Du ska istället behandla andra som de vill bli behandlade, vilket kräver betydligt mer engagemang av dig– men jag håller inte helt med. Eller, det kanske jag gör, på sätt och vis:

Det här är svårt. Jag skulle själv vilja bli bemött med schyssthet, enkelt inlyssnande och medmänsklig värme. Det kan jag inte tänka mig att någon skulle protestera emot. Allt annat är ju personligheter – och där kan jag ju inte ge avkall på min egen. Då måste jag nog vara kameleont i alla mina möten med människor för att passa in i deras världsbild. Och; Hej kaklet!
Med det sagt menar jag inte heller att vi ska vara de där ”jag är då alltid ärlig”-människorna som med ”sanningen som skydd” vräker ut sig sina åsikter så det är elakt.

Jag tänker att det handlar mycket om oss själva. Om det hårda arbetet att låta andra vara sig själva utan att ge avkall på mitt eget jag. Jag tror att man måste tänka vi-känsla. Ingen kan älska/gilla/tycka om alla människor i världen – men vi kan acceptera och respektera. Människorna. Inte handlingarna alla gånger. Problemet är att vi känner och tycker alldeles för mycket för allt som händer, allt det som människor gör och säger, runt omkring oss och att vi inte lägger tillräckligt mycket tankekraft på varför vi själva reagerar som vi gör. Det är väldigt mänskligt. Men förändring är inte omöjligt – människan lever ju förändring. Varje dag.

Vi ser allt som händer omkring oss och förfäras många gånger. Men, vad gör vi för att göra världen bättre? Blir den bättre om vi blir som vår omgivning – för att de ska må bättre? Gör de verkligen det då? När mycket av det är så ont?

Det här ÄR verkligen inte enkelt ... eller så är det just det det är. Om jag utgår från att aldrig med vilja kränka (sen finns det de som kommer känna sig kränkta ändå – det är sorgligt men sant), att alltid svara på tilltal utifrån min vilja till positiva möten och inte bli som omgivningen om den inte bemöter mig på samma vis tillbaka – då har man kommit en lång väg.

Att bli arg behöver inte vara att ge avkall på den här livsregeln. Inte heller behöver att säga ifrån vara det. Det handlar inte heller om att bara vara snäll – ett ord vi våldfört oss på och som, för många, blivit synonymt med mesig.

Den här livsregeln handlar mer om hur vi själva gör och reagerar på vår omgivning än på hur omgivningen reagerar på oss. Den handlar om det egna ansvaret för hur vi själva beter oss.
Svårt i en värld där vår sociala överlevnad hänger på hur omtyckta vi är. Men fokus bör inte ligga på den andre på så vis att vi hela tiden fundera på hur den beter sig, vad den säger eller gör – utan hur vi reagerar på det och varför. Vad bidrar vi själva med i mötet med andra och vad kan vi göra för att göra det bästa av det.

Kanske handlar det om att säga ifrån – vilket säkert kommer få negativa reaktioner - men kanske behöver vi säga ifrån för att lagen ska följas – kanske är det för att personen stjäl, som vi säger ifrån. Eller, kanske stoppar vi mobbing – vilket antagligen kommer få mobbaren att känna sig kränkt - det gör inte mobbingen mindre fel, och vi ska, verkligen, sätta stopp för mobbing. Exemplen är många …
Idén är revolutionerande, än i dag – och svår – och det handlar om hårt arbete – tills det sitter - vilket i så fall skulle betyda att alla vi möter gör på samma vis, eller att vi har koll på alla personligheter i världen, snart 10 miljarder …


Jo, så det är nog något vi behöver jobba på hela livet. 
Att vara människa bland människor.



Bara ifallatt lägger jag en länk här för att länka till sin egen blogg om någon av er prövar sina egna tankar. Inte för att det måste bli så – utan för att chansen ska finnas. Kommentarsfältet tar ju inte så långa funderingar som min ;) Öppen 10 dagar!











14 kommentarer:

  1. Oj oj, så lätt och så svårt... kan tycka att det viktiga är att veta när vi missar och inte göra det igen... Fint inlägg!

    SvaraRadera
  2. En intressant text, som verkligen satte igång mitt huvud.
    Jag vill själv bli behandlad med respekt och därför har respekt för mej blivit ett ledord i bemötande och behandlingen av andra människor. Man ska lyssna på andra och respektera deras önskningar, drömmar och åsikter och det är ganska enkelt. Det är när man av någon anledning är tvungen att säga ifrån eller en konflikt uppstår som din respekt för andra verkligen sätts på prov.
    Kan bara konstatera att vi alldeles för sällan pratar om just sånt här!

    SvaraRadera
  3. Otroligt viktig text och diskussion! Och som du säger en svår fråga, men den borde inte vara så svår... Jag tycker i grund och botten att man bör behandla någon som man själv vill bli behandlad. Men vi är ju alla olika. Och jag vill ju bli behandlad olika beroende på vem jag träffar. Då måste jag ju också kunna känna in hur mina vänner/familj mm vill bli behandlade av mig.
    Man kommer väldigt långt med vanligt sunt förnuft. Att vara vänlig, snäll, att kunna lyssna, att vara ett got föredöme åt andra, men också att kunna visa sig svag så att andra ser att det är ok att vara svag, inget man behöver dölja... En bra och intressant diskussion!!

    SvaraRadera
  4. Viktiga och intressanta frågor som antagligen kan diskuteras hur länge som helst. Ibland är det till exempel så, att man behandlat andra som man själv vill bli behandlad, men responsen blir inte den man trott, utan tvärtom att man blir tagen för given och utnyttjad och överkörd. Jag är ingen överdrivet mjuk person som inte kan säga ifrån, men jag har känt att jag kan bjuda på den responsen. Jag har tänkt att jag ju följer min övertygelse, och då får väl de följa sin. Huvudsaken att alla känner sig glada och nöjda. Men. Nu är jag snart 50, och jag är inte lika tolerant längre. När min hjälp tas för given säger jag till, att får jag inte ens ett tack, då får det vara. Och har jag bjudit på luncher och middagar fler än en handfull gånger utan att vi blir bjudna tillbaka, då får det också vara. Att vända andra kinden till fungerar under en viss period. Det här skulle vi kunna diskutera väldigt länge, men en liten tanke från mig i alla fall :) Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  5. Snacka om att göra en höna av en fjäder...

    Jag tycker också att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad - med respekt. För ingen vill väl bli behandlat respektlöst. Å respekt är inte samma sak som acceptans i mina ögon. Jag behöver absolut inte acceptera hur en person är, men jag måste alltid respektera h*n. Vi är alla olika (som tur är).

    Dessutom är det ju lite långsökt att fråga en person: - Hur vill du bli behandlad? Jag menar sån't ger sig. Det är ge och ta helt enkelt och för mig kommer det liksom "naturligt".

    Är det verkligen så att vår sociala överlevnad hänger på hur omtyckta vi är??!! Jag menar - antingen gillar man en person å då fortsätter man att umgås. Tycker man inte om varandra är det ju bara att gå skilda vägar, respektive undvika kontakt med personen. Svårare än så är det inte - inte för mig iaf.

    PS1. Diskussionen (du var ledig från jobbet idag antar jag;-) ) är viktig, det är den absolut. Å du garderar dig ju med hängslen och livrem med din utläggning. Vad är din åsikt egentligen... DS1.

    PS2. Som du förstår är jag alldeles för "enkelspårig" och inte tillräckligt "djup" för att lägga upp ett eget inlägg till din text. Å eftersom jag börjar inse att jag nog troligen är den minst politiskt korrekta varelsen bland dina läsare får det räcka med min kommentar. DS2

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) jag är inte ledig - men hade en ledig förmiddag.

      Garderar mig med hängslen och livrem? Nej, låter det så? Vad tycker jag egentligen? All of the above. Att uttrycka sig mångfasetterat i ett ämne som inte har enkla sanningar är inte alltid att var PK likväl som att säga precis vad man tycker inte alltid är att var schysst. Människor är krångliga i mycket - alla människor.

      Att acceptera och respektera en människa är inte samma sak som att acceptera eller respektera beteendet.

      Är en ganska "fyrkantig" människa som har höga förväntningar på min omvärld - jag vill att andra ska respektera regler och gränser - men vet att det inte alltid fungerar så och blir då, ganska ofta, besviken vilket gör att jag får jobba en del med mig själv i respons till det. Det är inget jag tror att jag är ensam om - tvärt om - men det gör, för min del, att vän-kretsen inte är så stor. Det är jobbigt att jobba med sig själv ;)

      Att "göra en höna av en fjäder" brukar betyda att någon lägger ut texten om något en annan tycker är onödigt ... Så kan det gå ibland ;) Var det tillräckligt o-pk? ;)

      Radera
  6. Intressant inlägg - det är svårt att vara människa bland människor. Och jag tycker om din reflekterande och argumenterande text. Just därför att du problematiserar det så bra. Det här svåra att vara människa och att det är något vi alltid får arbeta med.

    SvaraRadera

  7. Vi människor är komplicerade varelser, jag tror att om man har goda avsikter och bra fingertoppskänsla så kommer man långt. Så tror jag, fast jag kan ju ha fel. :-)

    SvaraRadera
  8. Hur vill jag bli behandlad själv? Jo, med respekt och bli sedd - med mänsklig kärlek, för den jag är.
    Alltså försöker jag bemöta mina medmänniskor på samma sätt.
    Det kanske inte alltid lyckas. Men försöka duger.
    Intressant diskussion.

    SvaraRadera
  9. Åhh, jipiii, jag har haft den här diskussionen flera gånger och jag håller så med dig att det är så mycket mer komplext än att bara vara artig och vänlig! Spännande!

    SvaraRadera
  10. För mig handlar det om respekt för andra människor och deras olikheter. Att inte medvetet behandla någon illa, någonsin. Och där kommer ju nya snabba media in, det är så svårt att formulera sig rätt när den som läser har helt andra filter på sina glasögon.
    Viktigt är att försöka skilja på person och handling, vilket inte alltid är så enkelt.

    SvaraRadera
  11. Det här var frejdigt...skönt och helt opolitiskt bara mänskligt, det gillar jag. Du har verkligen bemödat dig att vrida och vända på begreppen så jag känner mig helt tillfreds. Du har koll och jag har inget att tillägga.
    Lite kul med Bp:s och din lilla diskussion.
    Fortsätt provtänk högt.
    /Kiki

    SvaraRadera
  12. Spännande diskussion! Jag gillar Stefan Einhorns tankar i detta ämne, men kan inte hänvisa till ngn bra länk om det just nu.

    SvaraRadera
  13. Dina åsikter är kloka och ett bra rättesnöre hur man ska behandla sina medmänniskor.
    Att bli respekterad och lyssnad på är viktigt för mig! När någon avbryter mig mitt i ett samtal, blir jag inte glad. När jag pratar med någon, och en tredje person kommer och avbryter oss, blir jag ännu mindre glad.
    Det är bra att provtänka högt ibland!
    Kramar Karin

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...