fredag 31 juli 2015

*sträcker på mig lite nyvaket*


Hej världen. Det blev en bloggpaus. Den var inte planerad - men skön. 

Vi for till östkusten och kollade läget ... och landet låg som det skulle. 




Vi bodde på Kulturhuset Hotell strax utanför Järna. Så lugnt och fridfullt. Vilsamt. Hotellverksamheten är en av antroposofernas verksamheter. På deras hemsida kan man läsa:

TÄNK SJÄLV, HA EMPATI, TA INITIATIV!
Saltå Kvarn, YIP och Vidarkliniken är några verksamheter i Järna. Bakom dem alla står en aktivitet: antroposofin, som uppmanar:
1. Tänk själv! Gå inte vilse bland paragraferna. Förvilla dig inte i mediabruset. Tänk alltid själv.
2. Ha empati! Var inte bara en sändare. Känn in vad din omgivning, dina medmänniskor tänker, känner, vill.
3. Ta initiativ! Ta initiativ i ditt eget liv – ta initiativ för världen!

Från vår ytterdörr såg vi den här vackra byggnaden:


Eller... ja, det är nog färgen som tilltalar mig mest. 



Fler tog det lugnt där:



Det blev lugna dagar med en del bilkörning/åkning under regntunga skyar, faktiskt regn och en och annan solglimt! Vi umgicks med familj, åt gott och fikade en del.

På vägen hem stannade vi och besökte kyrkogården där de flesta av släktens hädangångna ligger. Mängder av blommor prydde minneslunden. Fler än vi tog oss vägarna förbi, kan tänkas.


Nu är vi hemma igen ... det har vi varit ett par dagar - men det har varit skönt att bo i en bubbla en stund. Riktigt skönt. Men, nu är det nog dags att sträcka ut känselspröten igen ... lite försiktigt.

Så, jag har börjat den övningen med att beställa schampo och annat. 
Vi fick, nämligen, Gratis monster på hotellet och de var så bra.

Det vi fick var ju gratis prover - men på holländska (tror jag) är det monster - 
och det var ju desto roligare. 



Nej ... nu är det länge sedan fikat ... kaffedoften saknas ...
... eller borde man fundera på lunch?

Ack ja, dessa semesterbekymmer!







tisdag 28 juli 2015

Hoppas ni har det minst lika bra som vi :)




En tur för att besöka familj på andra sidan landet - och solen tittade ner på oss genom molnen och vi fick lite blå himmel att njuta av idag. Det - och sällskapet. Vi bor bra, sover gott, äter gott ... och imorgon ger vi oss av hemåt igen. Nöjda! Då skriver jag mer :) 







måndag 27 juli 2015

Tacksamhet ... and a quote


Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 
Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

4021­ – 4045

Att så många berikar med sina egna inlägg till Tacksamhet …
planerad tur
hotell som verkar lite lyxigt
lax-lunch
hummus
att D.y. kan sina smaker
att äntligen ha lämnat in de gamla VHS-banden för ”digitalisering”
tvåårspresent
tårtkalas
trevligt sällskap
fina halsband med pärlor i alla färger
bokpaket – igen
film-em/kv en regnig dag
att klara av att låta bli beställa fler böcker
en stadig att-läsa-hylla
fikabröd i frysen
att vara nyduschad
att ha kommit ihåg att vattna de stackars blommorna
att fortfarande bli glad av min Mint Blanc
när mjölken räcker PRECIS
täta stövlar
filtar
levande ljus
många knoppar i våra liljor
att det ser ut som om vi får lite plommon i år






lördag 25 juli 2015

Vad är det vi säger? - 2



I kommentarsfältet på DET HÄR inlägget lämnade Fru Fräken länken (Tack!) till det här klippet:





Barn vet inte vad samhället tycker att "springa som en tjej" betyder ... Betyder? ja, undermeningen. Den lite fula, outtalade betydelsen. Den borde ju inte ens finnas - och vi kan väl i alla fall sluta lära ut den nu. Låta den dö. Springa som en tjej ska verkligen betyda "springa så fort du bara kan" ( se flickans svar i filmen vid 1:01 min)!


Mer Always (de gör bra "reklam") - Har någon någonsin sagt till dig att det finns sådant du inte kan göra för att du är tjej:






Den här snutten får mig att tänka på hur en del människor använder sig av kommentaren "Men Lilla Gumman" ... och det är inte alltid män. Kvinnor är bra på att nedvärdera kvinnor de med ... Underligt fenomen!

Hoppas ni har mycket trevligare saker för er än att se det här ikväll :) men imorgon kanske? ;)  Önskar er en fin helg!









fredag 24 juli 2015

Allt och inget



Semester. Vad gör man då? Allt och inget. Mest inget ... men det känns skönt :)
Kalas har vi varit på och det var DUPLO i ett paket :) LEGO för den med sämre syn ... eller den som inte har finkoordinationen än. DUPLO är inte längre bara klossar. Nej, nu behöver man inte tänka själv med de heller. Himla tur ;) ungarna kanske kunde få fantasi eller nå't!
Vi har fikat på mysiga ställen, ätit lunch hemma - när andan (eller hungern) fallit på ... och så gått lite. Med betoning på lite ... så skorna ser fortfarande nya ut. Najs!

Så lyssnade jag färdigt på Go set a Watchman av Harper Lee idag på förmiddagen.  Den måste smältas. Jag tycker om den. Mycket. Reese Witherspoon gör ett väldigt bra läsarjobb och berättelsen är bra - obehaglig men bra. Mycket mänsklig. Om hur människor är goda/onda ... helt enkelt komplicerade. Ingenstans är den PKÄven mina egna frågor till mig själv som läsare blir komplicerade. Får man gilla en bok som använder ordet neger? Är det ok att hänvisa till att den är skriven för så länge sedan? När den som jag mest håller för "riktig" sitt tyckande i berättelsen inte heller håller måttet ... är hon ändå så bra att jag får ge henne cred? ... lite samma problematik som huvudkaraktären i boken ... Ja, ni hör; den måste smältas.
Goodreads gav jag den en 4 - och det får den behålla, oavsett var jag landar. Det är svårt att inte gilla böcker som får en att tänka.

Ovädret är tydligen på väg hit från Tyskland. Tidningarna hade det som stora rubriker, såg jag när jag väntade i kassan på ICA. Nu har de ju haft fel förr ... men jag har ett bokpaket att hämta ut, som tur är - ifallatt, liksom!

Hoppas ni alla har det bra :) Lediga eller inte! 








onsdag 22 juli 2015

Vad är det vi säger?




Nr 23, 29 och 39!






"var en stor pojke nu"
"Pojkar gråter inte"
"Mammas/pappas starka kille"
"Han går/rapar/slåss som en hel karl"


...


"Grinar/slåss/springer som en tjej"
"Mammas/pappas prinsessa"




Vi behöver tänka oss för!







tisdag 21 juli 2015

måndag 20 juli 2015

Tacksamhet ... and the challenge of this week


Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 
Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!


4005 – 4020




Semester tillsammans
Rolig mat – Vroompasta :)
Ny ”leksak”
Fish & Chips med havsutsikt
blommorna
som trivs på kyrkogården
Sortera garderober och låta oanvänt komma till nytta
beslutet att sortera och bränna gamla dagböcker
Loukanikopittes
En bok

jordnötsringar
Ögonblick
grillspett
insikter
tillförsikt
hall-planer
drömmar














söndag 19 juli 2015

Stressabstinensen är över


Den kommer alltid ett par veckor in i semestern; känslan av att nästan ha tråkigt. 

Det betyder att jag har semester-landat :)  

Nu kan jag börja njuta! 



Leka med foton är både avkopplande och roligt :)









0-100: What Is Love?



SoulPancake does it again! :)







lördag 18 juli 2015

“You can hide memories, but you can't erase the history that produced them.”



Goodreads sida om bok HÄR!
Varje bok man öppnar för att läsa föregås av en gnutta hopp om att den kommer att vara bra.
Det fanns en tid då jag tvingade mig igenom en påbörjad bok även om jag inte tyckte den var bra – bara för att. Inte nu längre. Tiden är för kort, böckerna för många. Men, hoppet inför var bok – ja, det är detsamma.

En del böcker är bra på så vis att de roar. Andra är bra för att de oroar, väcker tankar och känslor.
En del är roliga, andra sorgliga. Det finns böcker som jag gråtit hejdlöst till – för att karaktärerna engagerat, de berör, handlingen berör ...

Så har vi nu då Haruki Murakamis Colorless Tsukuru Tazaki and his years of pilgrimage (på svenska: Den färglöse Herr Tazaki)

Det är mänskligt, när något har blivit fel i relationer och förklaringen inte är enkel, eller ens verkar finnas, att man lägger mycket tankeverksamhet på vad man själv kan ha gjort för fel och det är oftast lätt att tänka sig många alternativ - det ena scenariot värre än det andra - och av någon, förunderlig, anledning är det enklare att tänka sig att alla andra har mer klartänkta anledningar till varför de gör om de gör och att de är helt på det klara med hur de känner, än man själv.

Det händer att vi tar på oss en hel omvärlds totala kaos för att vi, helt enkelt, har svårt att tänka oss någon annan utväg ur våra känslor än att ta på oss allt och därmed sedan kunna lägga det bakom oss.

Det händer att vi inte ens försöker ta reda på sanningen – kanske för att sanningen till och med skulle kunna göra ondare än om det, faktisk, vore vårt fel. Någon annans svek kanske skulle göra ondare ... någon annans illvilja … någon annans rädsla …

… och så lever vi med tanken att vi nog ska kunna leva med våra ärr. Kanske är vi, till och med, lite stolta, efter ett tag, att vi överlevt och klarat oss. Visst, ärren kanske är lite svullna och gör lite ont ibland - men det är ju inget mot hur det var; såren som gjorde så oändligt ont. Vi är nu överlevare.

I Murakamis bok får Tsukuru veta, av en av sin 4 vänner, att de inte längre vill veta av honom och att han nog förstår varför om han bara tänker efter. Tsukuru blir så chockad att han bara kan svara ”jag förstår”.

Han tänker efter, men förstår verkligen inte. Inte mer än att det antagligen är hans fel … De var ju hans bästa vänner, och alla fyra klippte banden med honom utan förklaring. Nog måste det vara hans fel?

Upplevelsen förändrar honom så till den grad att han, när han väl orkar se sig omkring igen, inte känner igen sig själv, alls, och får bygga upp sig själv på nytt.

Sexton år senare har han nått till en punkt där han, med hjälp, förstår att han måste ta reda på vad som hände.

Den här boken klipper till mig rakt i alla gamla sår. Det finns en Eva som jag gömt långt inom mig och skyddar med omsorg för att inte skada mer än vad hon redan är skadad – och så kommer den här boken och går rakt igenom skrivande, läsande mig - genom alla lager av skydd och rakt fram till henne.

Det finns bra saker som gör ont. Vi skyddar oss mot dem också.

Tsukuru blir kärleksfullt ombedd att genomlida en sådan smärta. Löfte om lycka, riktig, filterlös lycka, finns där – det gör det hela värt den möjliga smärta han kan utsätta sig för.

Det finns så mycket i den här boken som gör ont, men som också är så mänsklig och så bekant att … den känns - och känns igen.

Kanske låter allt det här helt oförståeligt. Det gör inget. Jag lägger det ändå här. 

Det här med att det finns sådant som når fram till oss för att, kanske smärtsamt, hjälpa oss att läka är en del av allas vår upplevelse att vara människa – vare sig vi tänker på det eller inte.

“One heart is not connected to another through harmony alone. They are, instead, linked deeply through their wounds. Pain linked to pain, fragility to fragility. There is no silence without a cry of grief, no forgiveness without bloodshed, no acceptance without a passage through acute loss. That is what lies at the root of true harmony.”




"Vi kan gömma minnen men inte sudda ut den historia som skapade dem."





Man kan säkert låna den på biblioteken också.




Been there ... on both seats!




Ibland handlar det verkligen inte om spiken ... men, ibland gör det ju det!







fredag 17 juli 2015

Go set a watchman



To Kill a Mockingbird är en bokklassiker skriven av Harper Lee - på svenska fick den heta Dödssynden (underlig "omtitulering" jag inte riktigt gillar). Som film, med Gregory Peck i en av huvudrollerna, fick den heta Skuggor över Södern. En världsklassiker både som bok och som film.

Harper Lee skrev en annan bok först; Go set a Watchman (på svenska  Ställ ut en väktare, kommer ut i vecka 32) men blev ombedd att skriva en annan version av boken med en annan av karaktärerna i originalboken i fokus. Att detta bokmanus fanns kvar uppdagades för bara några år sedan, och nu är den ute, i alla fall på engelska. 


Storytel - ljudboksleverantören - har den redan, på engelska, med Reese Witherspoon som uppläsare. Ms Witherspoon är behaglig att lyssna på - och boken lyssnar man sig igen om på under 7 timmar. Ett litet tips om man har Storytel och inte vill vänta på svenska boken, eller lägga ut pengar på den engelska :) Tyckte nog att det var imponerande snabbt av Storytel. Va? Nej, jag är inte sponsrad :) Bara imponerad!

Än så länge har jag lyssnat på en timme av boken, inte mycket - men jag ser fram memot att fortsätta!


Om Ställ ut en väktare skriver Wikipedia
Romanen följer den vuxna Scout Finch som reser från New York till Maycomb, Alabama, för att besöka fadern, Atticus Finch, 20 år efter händelserna i Dödssynden. Enligt förläggaren är Scout "tvingad att brottas med såväl personliga som politiska konflikter, för att förstå faderns inställning till samhället i stort och hennes egna känslor gentemot platsen där hon föddes och växte upp" 






Och, jag kan, tyvärr, inte höra Reese Witherspoons namn 
utan att tänka på den här:




Jag är nog en dålig människa
;)







torsdag 16 juli 2015

Man kan inte fota sin kamera ...


Man kan inte fota sin kamera ... om man inte har en annan kamera ...Ni förstår. Så, det här är mitt Instagramade foto av nya kameran (Instagram protesterade inte trots att ingen mat var involverad):

En gång på Hedenhös tid, när jag började fota, fick jag en systemkamera Olympus. Himmelriket i en fotoväska :) och nu är jag där igen. Olympus. Efternamnet är SH-60 (läs mer HÄR för specifikationer) - en kompaktkamera!

Enligt BP bör man namnge en kamera, så håller den längre och jag är helt med på tankegången. Min nuvarande bil heter Angus (ja, egentligen inte, om man frågar bilhandlaren), och den förra hette Leopold. Vi hade en liten bärbar dator som hette Hugo ... och jag kan fortsätta, men jag ska skona er.

Så, vad kallar man en Olympus? 


Så här fungerar min hjärna:
Olympus - berg - Grekland - grekiska gudar - mytologi - asagudar - kamera - blixt - Tor. Thor! Kameran heter nu Thor! Snyggare med h ... 

Och vad kan man göra med den då? Zooma en massa, ta foton (såklart) och så kan man bära runt den i fickan om man vill - den kommer vara så mycket lättare att ha med, och det är ju det som är vitsen med Thor. En systemkamera är inte alltid på sin plats att släpa omkring på.


Så här mycket zoomar den:


Testade kameran vi frukosten - så nu får ni se den också: 



Det finns roliga inställningar, filter och möjligheter till olika kollage i kameran också:



Den här knuten satt jag bredvid vid frukosten.
Sa jag att jag har ny kamera? Eller märks det på att jag verkar fota ALLT?



Thor blir mitt sällskap när vi ska till Rom med arbetslaget vilket var en bra ursäkt för inköpet!







onsdag 15 juli 2015

På tal om ingenting



Idag lämnade vi de stora molnen bakom oss och gjorde oss ärende till Lysekil.
Fish & Chips är väl ärende nog?

Men så köpte jag en kompaktkamera också ;) Mer om den en annan dag - måste leka lite med den först. 
Nej, bilderna är inte tagna med nya kameran, de är Instagram-bilder och jag har förstått från Instagram att fotar man inte sina måltider så gills de inte ;) Är inte det nya grejen? 

Vilket bra bantningsknep, förresten - det är bara att låta bli att fota?

Solen sken även hemma när vi kom tillbaka - de stora molnen har tydligen släppt allt vatten på andra ställen i landet. 

Nej - soffan ropar :) Jag har tydligen olästa böcker i närheten av den! 
Önskar er alla en skön kväll!







tisdag 14 juli 2015

måndag 13 juli 2015

Tacksamhet ... och en blommande gåva


Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 
Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  

Tillsammans gör vi vardagen ljusare!


3987 – 4004

Semester
sitta inomhus när det nästan stormar
rabarberkakefika med kollegor man faktiskt trivs med även på sin semester
rensa i skåp och lådor
bra inköp av slagbord (andra hand) – nu kommer fler få plats på kalasen
utbudet på ”TV” man kan se i egen takt och i mån av tid
brandgul jacka
en röd hurts
Thai-buffén som hade friterad banan till kaffet
lite mer organiserat i mina bokhyllor
välgörenhetsloppis
söta jordgubbar
semester tillsammans med sambon
4000 i listan … jag har hållit på ett tag #tacksamhetsberoende
att komma i ”smalbyxorna”
bokbeställningar i antågande
bara vara (om och om igen)
chokladpudding med vispgrädde J













söndag 12 juli 2015

Skattletarhelg


Ja, vi har nu inte varit ute i världen och letat skatter - vi har grävt där vi står, hemma, bland alla grejer man inte haft hjärta att göra sig av med. Gammalt eget och arvegods. Mognaden har slagit till och vi är inte längre så sentimentalt bundna vid grejerna - men det verkar inte heller vara något större värde på grejerna ... så vad gör man? Vi har kört en hel massa till välgörenhetsloppisen ... men de här då? Minkboa (jo, lite makaber - men ett "barn av sin tid), Hackefors och Bavaria? Någon? ;) Anar en tur till till loppisen!














En smakebit på søndag: The Long Mars by Terry Pratchett & Stephen Baxter


Mari på bloggen Flukten fra Virkeligheten hjälper oss att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser just nu. Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR!

Goodreads sida t boken HÄR!
Detta är bok 3 i en serie på 4 böcker i ett samarbete mellan Terry Pratchett och Stephen Baxter. Här finns fantastiskt oändligt med horisontella jordar och fantastiskt normalt småaktiga människor blandat med visioner och möjligheter - säger jag baserat på de andra två böckerna. Ettan var bra - tvåan knäade lite - nu ser jag fram emot att, förhoppningsvis, bli helt uppslukad av del tre för att sedan kunna se fram emot del 4, sista delen i serien. 

“I can tell you what I feel. That God is not out there somewhere. God is in us, in our everyday lives. In the act of understanding. God is the sacredness of comprehension – no, of the act of comprehension.”














lördag 11 juli 2015

#hemmasnickradesanningar


Mätta som få efter vårt kaffe med efterrätt "på maten" (ett uttryck vi verkligen behöver grunna på) kom sambon på att han var mycket mättare efter efterrätten än efter varmrätten ... och man ska ju INTE äta sig mätt på efterrätt - det har vi ju fått höra ... alltså borde man äta efterrätten först och sedan varmrätten! Vi KAN alltså ha gjort fel i alla dessa år!

#semesterhjärnor #efterrättärgott #hemmasnickradesanningar #städaärtråkigt







fredag 10 juli 2015

"They say ..."




Hur ofta använder vi oss inte av "de säger att ..." för att få fram en åsikt, en tanke ... 
Ibland inte helt genomtänkt eller ens sant kanske ... Vem säger?







torsdag 9 juli 2015

That's what friends are for



Ouch! Ouch! Ouch! Ouch! ...




Hang in there, buddy! I'll be ready in a minute!








Netflix-serie





Lagom långa avsnitt och lagom torr humor ...
... och så gamla skådespelare att jag vet vilka de är ;)
Gillar'n!







onsdag 8 juli 2015

Det här är inte slutet; det finns hopp.


”Men hur kan DET hjälpa?”

Internet är fullt av semikolon på ett alldeles speciellt sätt just nu. Många bilder på tatuerade semikolon florerar. De kommer sig av Project Semicolon (The Semicolon Project) – ett projekt startat 2013 av Amy Bleuel. Hon vill att semikolonet ska få symbolisera hopp, kärlek och förståelse till alla de som lider av depression. Ett semikolon står för att det inte är slutet; det kommer mer; ge inte upp.

Hur hjälper det, var frågan. Den ställdes av någon som jag vet är väldigt konkret i sitt agerande. En person som hjärna hjälper till, som ser ett tydligt syfte genom att, kanske, samlar in, generera pengar, få ett problem att försvinna. Det här blir då obegripligt. Inget försvinner ju; en depression går inte att ta bort genom insamling eller bekostade operationer. Det är ju sant. Så vad kan då ett semikolon göra? Jo, det kan ge hopp. Vad lider människor mest av? Ensamhet. Påtvingad ensamhet. Något som vi alla kan relatera till, med eller utan depression. Känslan av ensamhet man inte valt själv och som, kanske, beror på oförmågan att orka be om hjälp; eller ens vilja. Kanske kan då synen av ett tatuerat (eller dit ritat) semikolon och vetskapen om dess betydelse ge hopp. Någon har överlevt, har genomlidit, förstår, sympatiserar. Kanske kan det få någon att orka lite till. Och om det så hjälper en …

Om du lider av depression (ett ord vi borde använda försiktigare för att låta de som behöver dess ursprungliga, tunga, betydelse få använda det just så) och inte vet hur du ska hantera det så vill jag berätta att man faktiskt kan ringa 1177 – sjukvårdsupplysningen. Det är en start. De har en faktasida om depression HÄR!
Ibland är det kanske enklare att prata med en okänd människa telefonen (som man kan stänga av – man har kontrollen) än att prata med någon närstående som kanske översköljer en med oro och tårar ur sin egen hjälplöshet och då får en att må sämre än man gjorde innan, av dåligt samvete för att man oroat. Andra gånger är det familjen och vännerna man behöver mest. Det är skönt att vet att det finns alternativ.

Alla "internetflugor" är inte dåliga; 
#HopeisAlive15







Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...