söndag 31 januari 2016

En smakebit på søndag: Egalias döttrar av Gerd Brantenberg


Mari på bloggen Flukten fra Virkeligheten hjälper oss att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser just nu. Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR!

En bokcirkel jag gått med i ska läsa feministisk litteratur (bland annat) - och vi börjar med Egalias Döttrar av Gerd Brantenberg. Min 35 år gamla pocketutgåva finns kvar i bokhyllan - nu ska den läsas om!



Petronius reste sig och gick fram till fönstret. Det var solnedgång i Egalsunds skärgård. Färgerna kämpade mot mörkret och allt blev starkare. Dit skulle de. Hon och han. Ini solnedgången. Han fäste blicken på fjorden och tänkte på havet som oupphörligt vällde in. Så skulle det vara med kvinnan och honom. Hon skulle förvandla honom. Hans kropp skulle förvandlas. Hans inre. Den djupa, genomgripande förvandling som alla gossar längtar efter och som  bara en kvinna kan fullborda hos dem; förvandlingen som skulle innebära att han kunde ge sig hän helt och fullt - och bli en riktig man.



På bokens baksida finns att läsa:

I Egalia har kvinnorna makten. Det är dom som är direktörer och riksdagskvinnor. Männen har låglönejobben, bär pehå (penishållare), lägger upp skägget och gör sig vackra för att behaga kvinnorna. Och givetvis är det männen som måste ta hand om barnen - det är ju trots allt män som avlar barn.Bokens huvudperson, Petronius Bram, drömmer om att bli sjökvinna. Då han blir äldre börjar han och några kamrater diskutera mansförtycket och dess orsaker. De startar en mansgrupp, som får fristad hos den gamla skolherken Uggleberg. Herken har i tysthet samlat kunskaper om ett glömt och förtiget patriarkat och om det grymma mansförtrycket genom tiderna. Han väcks till nytt li v av de unga maskulisterna och dras med i de allt djärvare aktioner som de genomför, trots allt löje och motstånd som mansrörelsen väcker. Den offentlige pehåbränningen är bara en början ... 







fredag 29 januari 2016

onsdag 27 januari 2016

Viktigt


Ni som följer min blogg vet att en av mina favoritförfattare är Matt Haig och att han skrivit, bland annat, "Reasons to stay alive" som nu också finns på svenska och heter "Skäl att fortsätta leva".

Nu skrev han en viktig statusuppdatering på Facebook här om dagen - en som alla kan behöva läsa ... för att den säger så mycket om depression och mental ohälsa. På ett enkelt sätt. Och om ni inte läst boken ... ja, då är det dags!

Matt Haig skriver på sin Facebook-sida:


“You write a (kind of) self-help book on depression and anxiety and the assumption, at least from those who haven't read it, is that you are better. But in reality it is not something you are 'cured' of. It's just something you accept and learn better to live with and sometimes to eve be thankful for. But every day has its struggles. Every day since September 1999 I've had to be careful about what I eat and drink. Every time I go away from home I have to have a silent conversation with myself about how it is unlikely something bad will happen. Everyday without proper sleep has been a major risk. At least 8 or 9 times a year I will have to talk myself down from the onset of a panic attack. Everytime I am in a shop with unnatural lighting (all of them) I have to consciously stay calm. I have to watch I don't write much over 1000 words a day or my natural brain reserves - those needed to keep depression at bay - will dry up. I spend 30% of the time convinced I or someone I love might be seriously ill. Everyday has been full of mental INTENSITY, which probably spills over into my status updates sometimes. None of this is to say I'm not a happy person. I honestly couldn't have asked for a better life. It just means that I will never really be the kind of person I once was. That 'normal' state of not having to be mindful and self-aware has probably gone for ever and occasionally it'd be nice to have an off switch. This isn't a moan by the way. It's just to say that even people who sometimes seem 'better' are never actually returned to the way they were before. You can build a utopia after an apocalypse but it is still post-apocalypse.”


Översättning:
"Man skriver en (sorts) självhjälpsbok om depression och ångest och manga, speciellt de som inte last boken, tar för givet att man mår bättre. Men realiteten är att det inte är något man blir kurerad från. Det är bara något man accepterar och lär sig leva bättre med och ibland till och med kan vara tacksam för. Men varje dag har sin beskärda del av kamp. Varje dag sedan september 1999 har jag varit noga med vad jag äter och dricker. Varje gång jag går hemifrån måste jag ha en tyst konversation med mig själv om hur osannolikt det är att något ska hända. Varje dag utan ordentlig sömn har varit en stor risk. Åtminstone 8 eller 9 gånger om året måste jag prata mig bort från starten på en panik-attack. Varje gång jag är i en affär med onaturligt ljus (alla) måste jag medvetet hålla mig lugn. Jag måste se till att jag inte skriver mer än 1000 ord om dagen för att min naturliga hjärnkapacitet – den som behövs för att hålla depressionen borta - inte ska ta slut. Jag spenderar 30 % av min tid övertygad om att jag eller någon jag älskar kan vara allvarligt sjuk. Varje dag har varit full av mental INTENSITET, vilket antagligen spiller över till mina statusuppdateringar ibland. Inget av detta betyder att jag inte är en nöjd person. Jag skulle, ärligt, inte kunnat önska mig ett bättre liv. Det betyder bara att jag aldrig kommer vara den person jag en gång var. Det där ”normala” som var att inte behöva vara mentalt närvarande och självmedveten hela tiden är antagligen borta för alltid och ibland skulle det vara skönt att ha en av-knapp. Det här är inte gnäll förresten. Det är bara för att berätta att människor som ibland verkar ha blivit ”bättre” faktiskt inte har blivit som de var. Man kan bygga en utopi efter en apokalyps, men det är fortfarande post-apokalyptiskt."










tisdag 26 januari 2016

Döden och jag


Förra inlägget handlade inte om att var humoristisk kring döden. Det handlade om en livsinställning. Kanske är jag yrkesskadad – men jag tänker att döden handlar om livet… och livet om döden. Det enda vi kan vara säkra på i våra liv är att det kommer att ta slut en dag. Inte ens hur är oss givet. Skönt det! Det räcker att veta att.

Är man rädd för döden kan påminnelsen om den vara en plåga – men, jag tror inte döden är farlig, eller ens skrämmande. Det jag kan skrämma upp mig själv med är HUR jag ska dö. De finns ju scenarion som fantasin gärna spinner på, given tillfälle.

I gamla religiösa sammanhang kan man stöta på orden; Tänk på döden var du går. Rätt bra råd, faktiskt – även om det låter makabert. För vad tanken på döden gör är egentligen att ge oss viljan att verkligen leva nu när vi lever.

En dag ska jag dö. Alla andra dagar ska jag leva!

… och då menar jag verkligen leva.


Döden i sig, tanken på den egna och filosoferandet kring vad som händer efter döden – det är EN sak. Sorg är en annan … Mitt förra inlägg handlade om döden och min inställning till den egna, förekommande.

I dödens spår går ju sorgen. När vi blir lämnade kvar och vi tycker att döden tagit någon ifrån oss. Men det är en helt annan fråga. Mycket mer komplicerad och känslig. Individuell. Nästan handikappande i många fall. DET är ett helt annat blogginlägg.



"Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få. "

Harry Martinson








This might not be for you. Death is mentioned. A lot!


This cheers me up!




... yeah ... 

Perspective - a Wonderful Thing



The VlogBrothers? Hank and John Green - 
as in the John Green that writes popular YA books and 
Hank Green, who does many other awesome things! 








måndag 25 januari 2016

Tacksamhet ...


Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 
Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  
Tillsammans gör vi vardagen ljusare!

4643 – 4672 

Folk som bor där man tror att ingen skulle vilja bo
nymålat
min fantastiska sambo som alltid ställer upp
D.y.’s beslut
långkalsonger
torra vägar
vilja
ork
längtan
beslut
extrafiltar
salladsbarer
lokala kretsarna i Naturskyddsföreningen
serviceinriktade människor på rätt plats
hjälpsamhet
GIF:ar
boksnack
Tumblr-klokheter
billiga mattor
gjutjärnsstekpanna
att kunna äta bröd
körkort
flyg
ostfrallor
råstekt potatis
fjärilar
att få luta sig mot någon annan
lön
doften av nybakat
citat














söndag 24 januari 2016

En smakebit på søndag: The Chimes av Anna Smaill


Mari på bloggen Flukten fra Virkeligheten hjälper oss att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser just nu. Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR!


Goodreads sida f boken
“But some memories are more important than others,' she says. 'Because some memories belong to more than just one other person...Some memories tell us about who we are. They need to be kept safe so that things can change for all of us”



Det här kan man läsa om boken:

The Chimes is set in a reimagined London, in a world where people cannot form new memories, and the written word has been forbidden and destroyed.
In the absence of both memory and writing is music.
In a world where the past is a mystery, each new day feels the same as the last, and before is blasphony, all appears lost. But Simon Wythern, a young man who arrives in London seeking the truth about what really happened to his parents, discovers he has a gift that could change all of this forever.








fredag 22 januari 2016

Hur i hela friden orkar folk?




I veckan började Vegorätt på SVT 2. Ja, jag såg det - gillade recepten, hittade receptsidan och tyckte det var intressant trots alla ingredienser jag inte har hemma ... men kanske borde ... och så var det, som man säger, det det.

Men ... så tänkte tydligen inte de flesta? Eller?

Åsikter, åsikter, åsikter ... alla, i stort sett negativa. En del mer underhållande än andra och förståsigpåare försöker förklara varför medan andra vet hur det borde göras när det görs "rätt". Kristoffer på DN påstår att programmet upprör för att det är subversivt (revolutionärt), och det kanske han har rätt i.

Visst, jag förstår att det är annorlunda - och, ja, jag kan ta på mig mina inskränkta-det-borde-vara-som-jag-vill-ha-det-glasögon jag med ... men varför skulle jag det? Hur orkar folk? Varför upprör det så väldigt att det är annorlunda och inte ritkgit som "Svensson" vill ha det? 
Och jag undrar ... med skådespelande kockar som torkar av sina händer i håret i andra laga-mat-program, hur blev det här städade, soliga, kanske lite flummiga men vackra program så väldigt hemskt?

Varför skulle Vegorätt vara representativt för hur alla vegetarianer är? Är det SVT's uppgift att representera ALLA, ALLTID?  Är det därför folk är så upprörda? För att de varit med och betalt genom radiotjänst? Vi betalar lika mycket, om inte mer till alla andra kanaler  - vi är nämligen de som får hela reklamvärlden att gå runt ... vare sig vi begriper det eller inte.

Nåväl. Nu känns det bättre. 
Förstå mig rätt. Det var inte det bästa program jag sett. Men det var heller inget att bli upprörd över. Det finns så många andra program på TV som jag skulle stänga ner innan jag gav mig på det här, om jag hade den makten - så ... jag tittar nog nästa vecka med. Det är ju inte mycket annat att se på ... och god mat är aldrig fel :) 






torsdag 21 januari 2016

Så här känns veckorna nu efter Jul


Måndag



Tisdag




Onsdag




Torsdag




Fredag




Lördag & Söndag




Men det blir bättre? Visst?

;)









tisdag 19 januari 2016

Tiden?


Var tar tiden vägen?
Jag behöver något tröstande ... något ...

... sött!






Så! Nu vi klarar dagen!

:)








måndag 18 januari 2016

Tacksamhet ...


Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 
Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  
Tillsammans gör vi vardagen ljusare!



4620 – 4642

God müsli
nystarter
snö som ligger kvar
mys-frukost på jobbet
intresseklubbar
snöbollslek
kaffepaus i kyrkan
frågetävling
”knubbis-klubben”
filmval
eftersnack
ny ljudbok
sovmorgon
antikvariat-besök
go’ lunch på mysigt fik
drakar
att bästa boken på mycket länge kommer att få en fortsättning
årets första riktigt goda apelsiner
roliga skyltar
sköna Youtube-klipp
undanplockade juldekorationer
fotoarkiv med värmande sommarbilder
bokad optiker-tid
fotade fototeman på lager













söndag 17 januari 2016

När det ena leder till andra och en dag blir ... Glorious!



Alla "hypar" om den här klippet på Youtube:




Visst är det bra :)



Men så hittade jag det här:




... and now life is glorious!

Glorious!


:)







En smakebit på søndag: East av Edith Pattou


Mari på bloggen Flukten fra Virkeligheten hjälper oss att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser just nu. Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR!

“Where is it?" I asked, willing him to tell me.He laughed suddenly, and I could hear the full-throated, grating sound of the white bear's laughter in it.
"East of the sun and west of the moon," he said.” 
“East of the sun and west of the moon.' As unfathomable as the words were, I realized I must figure them out, reason it through. For I would go to this impossible land that lay east of the sun and west of the moon. From the moment the sleigh had vanished from sight and I could no longer hear the silver bells I knew that I would go after the stranger that had been the white bear to make right the terrible wrong I had done him.... All that mattered was to make things right. And I would do whatever it took, journey to wherever I must, to reach that goal.”






lördag 16 januari 2016

Fototriss - Träd



















Lördagstema - Citat





"Jag gillar bullar, men har inte alltid tid att göra en plåt. Det är därför jag önskar att det fanns bulldoftande rökelse. Jag skulle ju, trots allt, hellre låta min rumskompis vakna upp med falska förhoppningar."










fredag 15 januari 2016

Alan Snape


Art by Maggie Venable


(21/02/1946 - 14/01/2016)

SÅ mycket mer än sin roll som Professor Severus Snape i Harry Potter-filmerna ...












torsdag 14 januari 2016

Gilmore Girls


Mitt nya frukostsällskap: Gilmore girls
Kräver inte mycket tankeverksamhet - är mys-roligt ... oftast ...
... och man kan kolla igenom bloggosfären under tiden ... och, just det, äta frukost.
Har jag sagt att jag är multikompetent? :)


7 säsonger a' ca 20 avsnitt
Det kommer ta ett tag


... och man kan snabbspola :)


















onsdag 13 januari 2016

Vad var det i ägget? ... och vardag


Googleägget  med förväntningar,
från DET HÄR inlägget, innehöll tydligen ...




... en anka ... sköldpaddor ....

???

Det känns som om jag missar något?



Vardag. De där dagarna som skapar kontakter med yttre världen och som genererar lön (i mitt fall). Vardag är den sortens dagar vi har flest av under ett år - och, antagligen just därför, är det just de andra dagarna vi längtar mest efter. Dagarna då man hinner äta lång frukost, fika med vänner, titta på serier och film, läsa låååånga räckor med böcker, ta promenader , umgås ... och mycket mer.
Nu ska vardagen vänjas på igen. Jag försöker tänka att det är just tack vare dem de andra dagarna lyser så skarpt och skapar sådan längtan :) 

Än har jag inte lyckats - men ge mig en vecka till så ;)

Hoppas era vardagsstarter går bra och att det nya året visar sig vara ett trevligt sådant!







måndag 11 januari 2016

Tacksamhet ...


Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 
Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  
Tillsammans gör vi vardagen ljusare!



4591 - 4619 

återvinning
barnbesök 1
… och 2
… tillsammans med blivande Fru och Herr
köksbordsumgås
antirasism
nagelklippare
bra faktalitteratur
meningen man inte alltid ser men ibland kan ana
symboler
drömmar
tjocka böcker
rakhyvlar
slö-tittar-serier
min el-filt
tofflor
varm soppa
snö – ute
värme – inne
grillad kyckling
London-planer
hänga med guddottern
fina födelsedagskort
jordnötter
salt
Wi-Fi
terminsstart






Idag börjar 2016 på riktigt. Vardagen är här!
Önskar er en god start på veckan!








söndag 10 januari 2016

Från bok till Film


I juni 2015 läste jag A Monster calls av Patrick Ness. Så här  skrev jag då:

Det bästa jag läst på länge. Klassad som en barnbok i Sverige (9-12 år- och heter då ”Sju minuter över midnatt”) – men jag vet inte det jag. Kanske är barn av idag lite mer blasé när det kommer till skrämmande berättelser – man jag hade nog inte klarat av att ta till mig de fina undertonerna och allt boken säger (utan att säga det högt), när jag var 9, utan hade nog mest blivit rädd för det där monstret. Men, nu läste jag ju den i år – och jag är mycket äldre. Jag slukade den (inte bokstavligt). Den berörde. Den stannade kvar. En klar 5:a.


Nu ska den bli film:



Berättarrösten i trailern irriterar mig - men den ska väl låta "monstrig"!
Kanske är den inte med när filmen väl är gjord ;)

Kinkig? Jag? Jajamen! Speciellt när en bok jag tycker mycket om ska bli film.








En smakebit på søndag:The long way to a small, angry planet by Becky Chambers


Mari på bloggen Flukten fra Virkeligheten hjälper oss att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser just nu. Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR!

“That’s not the same. What happened to you, to your species, it’s . . . it doesn’t even compare.’ ‘Why? Because it’s worse?’ She nodded. ‘But it still compares. If you have a fractured bone, and I’ve broken every bone in my body, does that make your fracture go away? Does it hurt you any less, knowing that I am in more pain?”

Är precis halvvägs genom boken och konstaterar att det här är en bok jag verkligen inte hastar igenom - inte för att jag inte kan, språket är lätt och storyn intressant, utanför att jag inte vill - jag trivs i den här berättelsen, i atmosfären bland karaktärerna. 
Alla fantaster av den gamla TV-serien Firefly borde läsa den här :) Den här boken, I dare say, är till och med bättre!

Läs mer om boken HÄR hos Goodreads! 







lördag 9 januari 2016

Hur snö blir till







Kanske jazzar de till den här:



Jag kan då inte sitta still i alla fall!