torsdag 28 april 2016

Människor är ...


... komplexa och inte helt lätta att förstå sig på.

Och ändå. När sorgen kommer  - någon är utsatt - och allvaret stirrar oss i ögonen ....
...då kommer vi på vad vi är menade att göra. Stå tillsammans. Sida vid sida. Accepterande och med all välvilja vi kan tänka oss.

Det var en tung dag igår. En hel kommun, min kommun, mitt pastorat, kände någon som kände, eller kände själva, den dödade brandmannen. Flaggor på halv stång. Tårar. Minnen. Mycket sorg. Och mycket omsorg.

I vår grupp med ungdomar tände vi ljus och hade en tyst minut på eftermiddagen. Vi var rörda. Ledsna. Och TILLSAMMANS!

När vardagens irritationer slår till i framtiden - när trötthet och frustration är de närmast tillgängliga känslorna - då kan vi plocka fram den här kunskapen om varandra - och oss själva. 


Bara vi inte glömmer det!














9 kommentarer:


  1. Väldigt tänkvärt skrivet och så tragiskt med brandmannen.
    Fingeravtryck och kram till dig ♥

    SvaraRadera
  2. Tänk vad vi människor kan när vi slår oss samman!
    Mycket ledsamt det som hände! ❤
    Kärlek och tankar till er alla!

    SvaraRadera
  3. Så hemskt. Det är ju så i mindre kommuner, alla drabbas för alla känner någon som känner.. kram.

    SvaraRadera
  4. Skönt när man kan stöta varandra. Det känner jag själv just nu, då det uppstått en jobbig situation i min familj. Har många vänner runt omkring mig som stöttar mig både med förbön, rådgivning och tröstande ord.

    SvaraRadera
  5. Så hemskt, men kanske att sorgen blir lite lättare att bära om man är många tillsammans.
    Vår brandstation flaggade också på halvstång olycksdagen, det är många i Sverige som tänker på brandmannen och hans närmaste.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Så vackert skrivet, men varför ska detta hända om och om igen??? Varför har man så bråttom? Varför är inte andras liv lika mycket värda som sitt eget? Mår så dåligt av sånt här... Men som du skriver, i sorgen skapas alltid mycket samhörighet och gemenskap, vilket är positivt. Lite lättare att bära det hemska då.
    Och grattis till guddotters lillebror!

    SvaraRadera
  7. Efter en sådan fruktansvärd händelse är det bra att man kan vara tillsammans och bearbeta det som har hänt. Där är ensam absolut inte stark.

    Så vill jag faktiskt också skicka en tanke till den personen som kört på brandmannen. Oavsett om h*n hade bråttom eller vad som låg bakom påkörningen så gjorde h*n det ju inte med flit. H*n mår nog inte så bra h*n heller. Hoppas att även h*n får hjälp att bearbeta händelsen...

    SvaraRadera
  8. Viktigt att finnas där för varandra.
    /Kiki

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...