torsdag 30 juni 2016

Vägen till vila ... och film


När semestern precis börjat går min hjärna på högvarv och håller mig stressat upptagen med alla möjligheter som finns nu – allt man kan gör när man får så mycket tid, ledig tid.
När det pågått ett par dagar så kommer apatin och ångesten som ett brev på posten. Seriöst. Inga roliga grejer. ”Varför vill du inte göra en massa!” – det är frågan min hjärna ställer mig samtidigt som den svarar sig själv med; ”Va? Måste jag?” - och gråten ligger där på lut.

Varje år blir jag fundersam över vad som händer. Steg för steg. Precis som när man (läs: jag) ser en film man vet att man sett men inte tror sig komma ihåg mycket av men efter halva filmen börjar minnas, scen för scen. ”Jajustdet!”

Det är så här min första semestervecka alltid ser ut. Varje år. *suckar*

Så vad gör man åt det då? Inget. Man väntar ut det. Det handlar om att sätta sig ner och vänta ut det – eller ta en promenad, se en film, läsa en bok … Idag har jag kommit till ”Jajustdet!” Alltid något ;)

”Men släpp det bara.” Jajamen – du vet precis hur det är. Inte.
”Nu överdriver du allt.” Nej.
”Äsch, du överlever säkert.” Ja.

Stressabstinens – ett faktum. Det går över. Men man funderar ju på hur man är funtad medan man jobbar.


Så, nu då? Nu ser jag på film. Idag bjuder Netflix på Järnjätten från -99






Anar att jag kommer gråta i slutet ... 

Återkommer.






7 kommentarer:

  1. Hahaha! Stressabstinens - mmmmmhhhhhhh... Tror det är lättare att slippa denna abstinens när man semestrar borta i stället för hemma. Då är det ju ett miljöombyte för hemma förknippar man ju med stress större delen av året.

    Men det verkar inte gå någon större nöd på dig...

    SvaraRadera
  2. Tror inte heller det går nån nöd på dig :)
    Jag har också semester men bara två veckor denna gång och försöker att göra nåt varje dag. Inget märkvärdigt men bara för att...
    Inga planer på att komma uppåt i sommar nåt? Hojta i så fall, hoppas jag :)
    Kramisar

    SvaraRadera
  3. Rätt bra med filmer som ger en anledning att gråta de där tårarna som pockar på!

    SvaraRadera
  4. Jag försöker också göra så när ångesten knackar på. Låta den ha sitt förlopp, men inte lägga för stor vikt vid den. Lycka till med nedvarvandet och semestern. Det sköna med åldern är att man känner igen och vet att även det här går över.
    Jätteroligt att titta in på din blogg igen föresten! Det är tre år sedan nu, men jag blev så glad att du fortfarande håller igång!/mrsstenlundm aka Ulrika

    SvaraRadera
  5. Första veckan på en semester är väl som den är...stressabstinens?
    Ja det är det nog.
    Men nu har jag haft två veckor...sex stycken kvar.
    Man vänjer sig snabbt ;)

    Hur man är funtad på jobbet?
    Jag vill nog inte veta ;)

    Ha en skön helg nu...det ska jag. :)

    SvaraRadera
  6. Men vilken jobbig känsla. Förstör ju lite av semesterkänslan, nej förstör mycket!! Nästa år kanske du skulle prova att först ta två veckor där du jobbar halva tiden och har semester halva tiden, för att sen ha semester på heltid några veckor. Kanske värt att prova. För det låter väldigt jobbigt.
    Hoppas du nu kommit över det där och kan njuta av din ledighet.

    SvaraRadera
  7. Självkännedom...en rikedom. Svårt och jobbogt, men väl värt det,
    Att gråta gör livet lättare.
    /Kiki

    SvaraRadera