fredag 22 juli 2016

Att tro gott om andra människor


Vi är, mer eller mindre, tränade i att INTE tro gott om andra människor. Redan som barn blir vi varnade för att prata med främmande människor. Vi får lära oss att vi ska passa oss för att bli utnyttjade och inte tro på allt. … Många av oss har någon gång undrat vad personen som verkar så vänlig vill ”egentligen”.

Att inte tro gott om andra säger mer om mig än om dem? Kanske. Eller så är det inte så idag, så matade som vi blir av information om hur människan är (som massa) – men tanken är skrämmande. Jag VILL vara den som orkar tro gott om andra människor. Men ofta det är som om min egen mänsklighet kommer i vägen. Visst jobbar jag på det – men vanan är en förbannelse som det är svårt att hitta besvärjelse emot.


För några veckor sedan läste jag Thomas Sjödins krönika i Göteborgsposten: Tilltro förändrar oss alla. Se där! Där kom livet med en lektion till mig. Han skriver bra, Sjödin, – på ett lättbegripligt vis – och jag nickade mig bejakande genom hela krönikan. 



”Jag märker att det är när jag är trött eller stressad som jag faller för frestelsen att läsa in motiv i det som bara var tillkortakommanden, alltså att saker inte bara sker, utan att det skulle finnas en dold avsikt bakom handlingen. Den misstron är destruktiv för alla inblandade. Den äter tillit i en relation.”


”Man måste inte alltid förstå varandra, det räcker ofta med att man tror gott. Ibland gör livet så ont att det enda vi orkar visa utåt är taggar av försvar och rädsla. Den som har det jobbigt, blir lätt jobbig.”


”Min fasta övertygelse är att uthållig tilltro förändrar oss alla, och att det i en sådan atmosfär med tiden blir allt svårare att lura eller svika. Detta tar ett liv att lära sig, och denna lördag är en utmärkt dag för att köra igång med träningen.”



”Tyst min mun så får du socker”, sa min mamma när hon visste att hon borde låta bli att säga saker som var väldigt onödiga/elaka/gnälliga (och sedan sa hon dem ändå – go figure!)! Det citatet kanske jag borde göra verklighet av och, speciellt, applicera på mina egna tankar – och låta sockret vara den stunden på kvällen då man kan sitta och se tillbaka på dagen utan att ha en endaste stunds ånger för hur jag INTE orkade ha tilltro till andra.

Varje dag är en ny möjlighet!





Läs hela krönikan HÄR! Lyssna gärna även till den psalmtext han hänvisar till i texten HÄR!








5 kommentarer:

  1. Jag tror att de flesta människor i grunden vill väl och är goda. Min man är motsatsen. Han blir livrädd om vi glömt låsa en cykel, jag påminner om den gång ungarna tappade sina busskort på en affär och de självklart var inlämnade i kassan när vi kom det... Det kanske har att göra med att han vuxit upp i en stad medan jag växte upp på landet där alla kände alla och ingen varken låste ytterdörr eller bil. Cykellås visste jag knappt vad det var innan jag själv flyttade in till en stadskärna... Trots det har jag aldrig fått en cykel stulen, men min man har lyckats tappa bort en av mina cyklar...

    SvaraRadera
  2. Det är svårt det där med tillit, och med relationer, pust! Det du citerade om att gott föder gott (typ) tror jag är jätteviktigt, när man orkar hålla sig till det. Vänlighet eller frågan 'hur tänker du då?' räcker långt. Så viktiga frågor som jag genast grubblar vidare på! Tack!

    SvaraRadera
  3. Inte lätt det där. Man vill tro gott om alla och jag tror att de flesta människor i själ och hjärta är goda, men när man med några år på nacken har genomgått ganska mycket är det ibland svårt att tro att alla är goda. Är man själv lycklig, vill man att andra också ska var lyckliga, men om man själv inte är lycklig, är man farlig för sin omgivning.
    Jag är mycket lycklig!!
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  4. Har haft vånda sedan igår om jag skulle kommentera ditt inlägg eller låta bli. Väljer att avstå. Nej, det är ju en lögn då jag skriver en kommentar nu. Kan bara säga som så att en (troende) kollega till mig gav mig en bok skriven av Thomas Sjödin. Han gjorde det i bästa välmening, men jag orkade bara inte läsa mera än några sidor. Alldeles för flummigt för min smak...

    SvaraRadera
  5. Själv tillhör jag de som i första hand tror gott om andra och därför också ofta lämnar ut mer av mig själv än jag kanske borde. Blir ibland besviken över hur det senare kan utnyttjas på ett sätt jag inte förväntade mig.

    Tänkte på det redan på studietiden på KTH. Hur olika institutioner såg på oss teknologer när vi hade tentamen. En institution utgick från att vi skulle fuska och övervakade oss därefter, en annan förutsatte att vi skötte oss. Vilken situation tror du var mest stressande?

    Men att tro gott om andra innebär inte att man inte är uppmärksam och beredd på att motsatsen också finns. Vilket inte är detsamma som misstänksam.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...