söndag 29 januari 2017

En smakebit på søndag: Maddaddam av Margaret Atwood


Mari på bloggen Flukten fra Virkeligheten hjälper oss att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser just nu. Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR!

Just nu (över tid, såklart) läser jag mig igenom Margaret Atwoods Maddaddam-trilogi och är, från och med i går kväll, frame vid tredje och sista delen; Maddaddam.

Vilken värld Atwood byggt upp. Nästan så att den, stundvis, känns som om den inte riktigt får plats i min egen hjärna - men det gör den så klart, och jag förundras.




Serien börjar med Oryx & Crake (utgiven 2003)...
Huvudpersonen och berättaren i boken kallar sig Snömannen. Han sover i ett träd, insvept i ett lakan. Han sörjer sin älskade Oryx och sin bäste vän Crake. Mat och andra förnödenheter försöker han hitta i ett ödelagt område där insekter förökar sig snabbt, och där nassonger och varjundar härjar i plebsområdena där vanliga människor en gång levde.När han försöker få en överblick över det som hänt, tvingas han gå decennier bakåt i tiden. Hur kunde allt falla samman så snabbt?
Han söker svaren på sina frågor i den resa han gör; till sitt förflutna och till Crakes högteknologiska bubbelkupol, där han skapade sitt ödesdigra Paradice Project som hela världen skulle komma att beklaga.

... och fortsätter med Syndaflodens år (utgiven 2009)...
Adam Ett, den goda ledaren för Guds Trädgårdsmästare - en religion som ägnar sig åt att sammankoppla vetenskap, religion och natur - har under lång tid förebådat en kommande katastrof.
När katastrofen sedan inträffar utplånas nästan allt mänskligt liv. Ren, en ung nattklubbsdansare, och Toby, tidigare medlem av Guds Trädgårdsmästare, hör till dem som finner sig strandsatta i en omgivning som är alltigenom förändrad och där ingen går att lita på.

... för att sluta med Maddaddam (utgiven 2013); 
En farsot har svept fram över jorden, men en liten grupp kallad MaddAddamiter överlever tillsammans med de grönögda crakerianerna - en vänligt sinnad humaniod art som framställts med bioteknik för att ersätta människo­släktet.
Överlevarna i civilisationens ruiner ställs inför nya hot och möjligheter - kan mänskligheten få en andra chans, trots att vi misslyckades så grovt med den första?

Som vanligt när jag läser Svenska blurbar och bakside-sammanfattningar så tycker jag att de lockar sämre än vad de motsvarande engelska gör - som om de som skrivit på svenska om böckerna inte riktigt läst dem - eller inte tyckte om det de läst.


Min smakbit kommer nu alltså ur den sista delen i serien, Maddaddam - som jag läser på engelska:
Glenn used to say the reason you can't really imagine yourself being dead was that as soon as you say, "I'll be dead," you've said the word I, and so you're still alive inside the sentence. And that's how people got the idea of immortality of the soul - it was a consequence of grammar. And so was God, because as soon as there's a past tense, there has to be a past before the past, and you keep going back in time until you get to I don't know, and that's what God is. It's what you don't know - the dark, the hidden, the underside of the visible, and all because we have grammar ...






16 kommentarer:

  1. Jag blev väldigt besviken på den Atwood jag läste för några år sedan, men den här serien låter precis som något för mig :)

    SvaraRadera
  2. Skulle vilja läsa något av Atwood någon gång. Tack för smakebiten!

    SvaraRadera
  3. Ja, det här kommer jag nog att läsa någon gång. Och jag gillar omslaget! Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  4. Tack för smakbiten. En gång i tiden var hon min favorit nr 1, men då var det andra böcker jag läste.

    SvaraRadera
  5. Har inte läst något av Atwood ännu trots att jag har några av hennes böcker i bokhyllan. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  6. Tack för smakbiten. Har inte läst något av Atwood.

    SvaraRadera
  7. har hört henne tala om de här böckerna och jag har läst del ett. Atwood är en skärpt kvinna. tack för smakebiten

    SvaraRadera
  8. Kan man engelska så ska man alltid läsa böckerna i originalspråket. I översättningar tappar man alltför mycket och inte bara i blurbarna. När man översätter texter "läser" man liksom inte utan koncentrerar sig på att hitta korrekta ord. Har alltid sagt att man inte ska översätta utan "edit" texter, vilket dock tar betydligt längre tid såklart.

    SvaraRadera
  9. Jeg prøver alltid å lese bøker på originalspråket hvis jeg kan, og det gjør meg veldig bevisst på hvor få språk jeg kan godt nok til å lese kompliserte tekster... Jeg har hørt mye om Atwood, og har veldig lyst til å ta fatt på denne serien - da på engelsk :)

    SvaraRadera
  10. Tack för smakebit och ordet blurp som är nytt för mig. Jag är dålig på engelska, har inte så ofta använt det. Hade en plan om att förbättra mig, men så kom livet i mellan. Med koncentrationsproblem är det för jobbigt, jag tappar bort personer och handling.
    Men att läsa en bok på mitt modersmål, norska är ju så härligt då blir språket fylligare jag är hemma i det. Nu är svenska och norskan mer lika varann, men viss skillnad finns. Knausgaards 5 första läste jag på norska.
    :-)

    SvaraRadera
  11. Tack för smakebiten känner till författaren men ej läst något av henne.

    SvaraRadera
  12. Läst Atwood men det var länge sen. Tänkt att jag ska läsa fler böcker någon gång. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  13. Läste första delen i höstas, Year of the Flood ska väl bli läst innan sommaren i alla fall :)

    SvaraRadera