tisdag 28 februari 2017

En enslig promenad med många ansikten


Förra veckan hade vi sportlov vilket, för mig, innebar en ledig dag extra
Sol. Promenad. Ensam. Inte dumt alls!

Och när hjärnan får vandra som den vill med mig på promenader så ser jag ansikten ibland. Inte så konstigt som det låter - tack och lov - men konstigt nog, för en del!
Jag har visat tidigare exempel på fenomenet HÄR, HÄR och HÄRbland annat , och HÄR kan man läsa mer om vad det handlar om; Pareidoli.






Solen sken på oss allihop :)

I söndags hittade jag den här:




Börjar ni titta efter ansikten så ett varningens ord bara; 
det är beroendeframkallande ;)







10 kommentarer:

  1. ÅÅÅÅ nu fick jag en medföljare i min ansiktssende värld - och jag fick ett ord om företeelensen. Överralt dyker ansikten upp för mig :-) Att hjärnan fritt får följa med - så bra uttryckt!
    Delat upplevelsekram läge i dag tycker jag!

    SvaraRadera
  2. Jag ser en del ansikten i dina foton...ska nog akta mig för att leta efter dem i naturen på mina promenader :)
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Precis - beroendeframkallande är det :)

    SvaraRadera
  4. Ha! Ja, det är väldigt lätt att se ansikten i det mesta!

    SvaraRadera
  5. Hahaha! Det är faktiskt du som har fått mig att se ansikten överallt:-) Håller helt med dig - det ÄR beroendeframkallande men himla kul.

    SvaraRadera
  6. Hahaha... va kul! Visst smittar det av sig! :)
    Och du hittade verkligen bra ansikten!

    SvaraRadera
  7. Här har du en som också är beroende. Ser ansikten överallt. Kul!

    SvaraRadera
  8. Om man bara vidragar sina vyer kan man se mycket!
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  9. Ja det ÄR verkligen beroendeframkallande! Men jättekul :) Ser ansikten både här och där. Leksaksbilen är ju suverän :)
    Hoppas allt är bra med dig! Kram

    SvaraRadera
  10. Fniss, det här låter verkligen som något för dig och BP. Men jag ser ni är ännu flera ;-)

    SvaraRadera