fredag 10 februari 2017

Så kom då veckan då det blev fullt - oredigerat


Nu antar jag inte att alla fungerar som jag men anar att jag inte heller är ensam i hur jag periodvis får fullt i inboxen i min hjärna. Det finns så mycket att ta in – det gör det väl alltid, om man inte sållar – men jag menar att det är lite speciellt när saker händer i världen som hotar min bild av hur vi ska bygga en framtid. Vi lever i oroliga tider med många referenser till historiska referenser till händelser vi absolut inte vill uppleva igen.

Jag försöker läsa på om allt jag hör så att jag inte ägnar viktig hjärnspace åt sådant som inte är sant. Det fungerar. Oftast. Men har ni sett hur vansinnigt många påståenden och referenser och teorier det snurrar runt numera? Jag hinner inte.

Nu ska jag säga att jag är väldigt bra på att stänga av media. Faktiskt. Jobb är jobb, t.ex. Då uppdaterar jag inte min input – förutom det som kommer från andra människor, såklart, och då kan det väl hända att vi försöker kolla upp fakta tillsammans – ni vet, ungdomar väntar inte till sen – internet bor ju i fickan :)

Det var världen i stort.

Världen i smått då?


Den hade räckt att ta in i sig. Barn och ungdomar som mår dåligt och deras föräldrar med dem. Vet ni hur svårt det är att få rätt hjälp och stöttning i skola och vardag om man inte passar in i den lätta strömmen av den så kallade normen? Sorgligt svårt är vad det är. Frustrerande. Mitt hjärta går ut till alla föräldrar och barn som sliter med sin vardag och är hjältar för varandra – stöttar, bär, inte ger upp!

Javisst. Många mår bra. Tack och lov. Annars vore det svårt för andra att hålla hoppet uppe.

Tänk om alla som mår bra kunde hitta lite kraft och ork i 
sina hjärtan att hjälpa till så att de som inte mår så bra får chansen till det. Det är faktiskt inte för mycket begärt. 

Det hade, till exempel, varit skönt om vuxna som har starka åsikter om andra - och därmed får sina barn att attackera sina kompisar för att deras föräldrar, eller barnen själva, inte passar in i den inlärda normen – kunde sluta med att sätta ord på sina åsikter när barnen är med. Omöjligt scenario? Det känns så ibland.
Hur svårt kan det vara att inte prata kränkande om andra när barnen är i närheten? Det vore skönt om vuxna kunde lära vara tysta ibland.

I min familj har jag en person som står på barrikaderna för mycket och som inte tycker det är ok att släppa garden någon gång - är något viktigt att stå upp för så är det det hela tiden, inte bara när andan faller på. Imponerande. Inspirerande.

Vi måste inte tycka lika – det är ok att ha en diskussion där ingen ”vinner” – det berikar! Allt tyckande i världen leder nu till det som nu skrivs och talas om som alternativa fakta.
Exempel? Du träffar en bekant i kvarteret som börjar prata om er granne som skakar så väldigt numera. Du berättar att grannen skakar för att hon har fått Parkinson – du vet det för att hon berättade det för dig en dag när ni träffades – men den du pratar med har hört av en annan som han mötte på stan att din granne skakar så för att hon super – och det tycker han är sant för honom, för den här han mötte på stan SA ju det!

Aaaaaa – världen fyller min inbox så jag hoppar från tråd till tråd i vad som kunde ha blivit ett välvävt inlägg.

Snurrigt? Jupp. Välkommen till min hjärna!

I helgen ska jag försöka tänka. Skriva. Gå promenader och äta gott. Komma ifatt mig själv. Tömma lite av allt i inkorgen. Kanske blir det så fullt i utkorgen att det kommer att hagla inlägg här sen – så huka er. Eller inte!

Ha en fin start på helgen :) På riktigt!


"Fröken Pimberton, ni har bevisligen aldrig 
hört talas om alternativa fakta."








3 kommentarer:

  1. Så mycket rätt du har i det du skriver, så mycket som kunde vara bättre om vi hjälptes åt istället för att tänka egoistiskt. Och alla dessa barn som växer upp med föräldrars åsikter - på gott och ont. Alla som tror på just sin version av fakta.

    Välja sina strider, brukar man ju säga. Svårt när man står mitt i det och striderna böljar. Till sist måste man säga ifrån, oavsett om man är en förebild på barrikaden eller en tilltryckt krockkudde.

    Hoppas du får ladda batterier och vädra hjärnkontoret i helgen!

    SvaraRadera
  2. En diskussion borde vara en möjlighet att byta åsikter istället för ett krig som måste vinnas till varje pris.
    Håller verkligen med om att många föräldrar applicerar sina egna sanningar och fördomar på sina barn och det är synd.
    Och känner igen det där med huvudet. Just nu är det fullt i mitt och då fick det bli en liten paus bland annat från bloggen.
    Kram

    SvaraRadera
  3. De är just de här inläggen jag gillar hos Dig. Tack för rörigt och mycke.
    /Kiki

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...