söndag 2 december 2018

Tack, Annie!




För några veckor sedan hade jag äran, och glädjen, att få dela måltid och bio-upplevelse med Anni och en av hennes söner.
Bion var Bio Roy i Göteborg och där visade de en dokumentär om Ursula K. Le Guin: Worlds of Ursula K. Le Guin, vars bok The Word For World is Forrest jag himlat om tidigare. Le Guin har även skrivit böckerna om Övärlden - vilka jag läste på svenska och ännu tror att jag bör läsa på engelska för att ge dem en riktig chans.

Förutom att dokumentären var ett ytterst intressant porträtt av en storslagen författarinna så diskuterades det ju en hel del bokupplevelser av oss tre. Anni nämnde Ray Bradbury - mer än en gång 👍- och jag påmindes om hur jag länge velat läsa The Martian Chronicles.
Sagt och gjort - de köptes in och jag är nu igång. 

Vilken läsupplevelse!

Tidigare har jag läst Farenheit 451 som inte imponerade på mig speciellt. Med det här! :) Han vänder på nästan allt! Som när det äkta mars-paret konverserar:

“Do you ever wonder if  - well, if there are people living on the third planet?''The third planet is incapable of supporting life,' stated the husband patiently. 'Our scientists have said there's far too much oxygen in their atmosphere.”

Eller när han, på ett enkelt sätt beskriver just precis hur vi människor beter oss:
“We won’t ruin Mars,” said the captain. “It’s too big and too good.” “You think not? We Earth Men have a talent for ruining big, beautiful things. The only reason we didn’t set up hot-dog stands in the midst of the Egyptian temple of Karnak is because it was out of the way and served no large commercial purpose.”

Tack Anni! För en trevlig kväll och för inspiration att läsa mer Bradbury!






7 kommentarer:

  1. Åh, det där lät intressant! Tycker det är fascinerande när man ser saker från ett helt och totalt oväntat håll.

    SvaraRadera
  2. Jättekul att ni hade en bloggträff med biobesök. Å ni två verkar ha funnit varandra direkt då ni gillar samma genre av böcker. Det är inte bara fotboll som "försystrar", böcker gör det också ser jag.

    SvaraRadera
  3. Den har jag inte läst men verkar intressant.

    SvaraRadera
  4. Den lät spännande ��

    SvaraRadera
  5. Jaaaaa! Tack för att du hängde på och tack för all läsinspiration du gett mig under åren. Nu vill jag läsa mer Bradbury igen. Oktoberfolket (Something wicked this way comes) är min favorit och jag är så glad att den höll för omläsning.
    Ser att jag köpte de två pocketböcker som står i bokhyllan när jag var 19 år, minns fortfarande berättelsen om damerna som satt och gungade på sin "porch" samtidigt som de såg astronauten brinna upp när han närmade sig jorden.

    Tack <3

    SvaraRadera