onsdag 24 april 2019

Läst: Down Among the Sticks and Bones av Seanan McGuire


Det här är bok två i serien om Wayward Children. Jag skrev om bok ett, Ever Heart a Doorway, HÄR. Den fick en 5:a av 5 möjliga i betyg.

Bok två handlar om två av karaktärerna i första boken, och om vad som hände före bok ett. Vilken berättelse. Författaren är tydlig med att hon beskriver människan i stort, i mångt och mycket - och skruvar i berättelsen vissa drag till max - men visar, tveklöst, på hur de, våra handlingar, påverkar oss, och varandra. 

Om boken kan man läsa:
Twin sisters Jack and Jill were seventeen when they found their way home and were packed off to Eleanor West’s Home for Wayward Children.
This is the story of what happened first…
Jacqueline was her mother’s perfect daughter—polite and quiet, always dressed as a princess. If her mother was sometimes a little strict, it’s because crafting the perfect daughter takes discipline.
Jillian was her father’s perfect daughter—adventurous, thrill-seeking, and a bit of a tom-boy. He really would have preferred a son, but you work with what you've got.
They were five when they learned that grown-ups can’t be trusted.
They were twelve when they walked down the impossible staircase and discovered that the pretense of love can never be enough to prepare you a life filled with magic in a land filled with mad scientists and death and choices.
Som i första boken är berättelsen mörk - men aldrig hjärtlös.

Även den här får en 5:a av 5 möjliga - och jag ser fram emot bok tre och fyra, som redan nu finns ute.


Man kan säkert låna den på biblioteken också.



måndag 22 april 2019

Tiden bara gick …


… och det blev tyst här. Det var inte meningen – men inte heller något jag oroat mig för. Trotts att jag inte kommenterat hos någon så har jag försökt att hänga med, så LÄST hos er har jag. Lite lugnare med inlägg verkar det ha blivit över allt 😃 Jag tror, minsann, att vädret kan ha något med det att göra.

Många saker upptar min hjärna – inget allvarligt, som i dåligt – men allvarligt som i VÄRT att fundera över. Existentiella frågor. Kan jag vara mer kryptisk, undrar du 😊 nej, kanske inte – men det är svårt att bjuda på något av röran i min hjärna. Där borde finnas en skylt med ”Ursäkta röran! Vi bygger om!”

Här kommer i alla fall några bitar ur röran:

Bilder jag har med på en utställning med temat Svartvitt




Typen av chokladägg vi bjöd på  :)




#pareidolia "iseefaces


I övrigt bor i min hjärna: Barnkonsekvensanalys, ommöblering hemma och insikten att allt inte får plats, kommunikatörsuppgifter, foton, konfirmationer, tanken om min egen kreativitet och mycket, MYCKET, mer!

Vad bor i din?













måndag 8 april 2019

Läst: Miraklet av Emma Donoghue


Den här boken skriver berättar om väldigt stark övertygelse - och om självbedrägeri. I allra högsta grad om självbedrägeri - kanske för att man valet till annat inte känns som det f inns?
Människans yttersta instinkt är att göra det rätta - på enklaste sätt för det egna jaget ... hur svårt det än kan vara, paradoxalt nog.


Om boken kan man läsa:
Anna är elva år och bor med sin djupt troende familj på den irländska landsbygden. Trots att hon helt slutade äta för fyra månader sedan verkar hon vara vid god hälsa. Hennes familj tror att hon är utvald av gud, och att hon kan komma att bli Irlands första helgon på över 500 år. Fallet väcker stor uppmärksamhet i hela landet och journalister och turister flockas kring stugan där hon bor. Dit kommer också sjuksköterskan Lib som ska vaka över Anna för att se till att det inte är något fult trick. De två utvecklar ett slags vänskap och Lib blir alltmer orolig. Anna får verkligen ingen mat i alla fall inte vad Lib kan se men med tiden börjar hon uppvisa diffusa och skrämmande symptom.
Jag håller inte med om "baksidestexten" - här finns inga diffusa och skrämmande symptom. Vad händer när människor inte äter, liksom?

Berättelsen börjar med vetenskapligt grundad frustration - och en frustration i att två världar inte förstår varandra, alls. 

Starkast blir upplevelsen av en insikt i det vi egentligen vet: människans självbedrägeri vet inga gränser när det kommer till att skydda sig själv.

Skrämmande. Fascinerande. 

Även om boken handlar om en plats och en tid som inte är vår så handlar den i högsta grad om att vara människa. 

En 4:a av 5 möjliga.


Man kan säkert låna den på biblioteken också.




tisdag 2 april 2019

Lägertrött


... och nu är det skojsiga med läger över för den här sidan midsommar :)



#iseefaces

Yngste sonen var också med på lägret och agerade kollega :)

Äldste sonen har fyllt år!

Nu ska vardagen sätta sig igen och jag hinner kolla 
runt hos er andra och se vad ni har hittat på!








onsdag 27 mars 2019

Läst: Så lärde jag mig att älska min kropp av Linda-Marie Nilsson


Ännu en bok jag lyssnat på på Storytel. En bok vi läste tillsammans i vår bokcirkel och som genererade flera timmar prat och människans konstiga bilder av vad som är rätt/fel, snyggt/fullt, bland annat - och, inte m inst: människors outgrundliga tanke om att ha rätten att döma andra!

Om boken kan man läsa:
När Linda-Marie Nilsson lade upp en bild på sig själv i bikini blev det en världsnyhet. Kroppsaktivismen eller kroppspositivismen handlar om att alla har rätt till sin kropp och om att vara nöjd med sin kropp som den är, trots samhällets skeva ideal. Med hashtaggen #allastorlekarärvackra fortsätter hon att inspirera sina följare. Alltid med en stor portion humor, som i klippet där hon testar produkter för att låren inte ska gnida mot varandra. Eller när hon listar "50 saker som tjocka är trötta på att höra". Att hennes budskap behövs är det många som vittnar om. Bland hennes många fans hittar vi de unga tjejerna som inte vågar klä om på gympan men även äldre kvinnor som aldrig visar sig i baddräkt på stranden. Föräldrar söker också hennes råd kring hur de ska prata kroppsideal med sina barn. Nu har Linda-Marie Nilsson skrivit en peppande och inspirerande självhjälpsbok för att hjälpa fler att älska sig själva. Hon delar generöst med sig av sin egen historia men ger också massor av konkreta tips, allt från hur man hittar rätt kläder till hur man hanterar kroppshat på nätet.

En viktig bok som behövs.
När jag läser om andras reaktioner på boken är det blandade hurra-rop och förskräckta hälsovarningar. Men. Som Lisa-Marie också skriver om: det finns ohälsosamma smala människor och det finns hälsosamma tjocka människor. Det viktiga är: om du inte kan älska dig själv finns det ingen väg till hälsa. Så, om människor inte slutar att fat-shame:a så blir det inte bättre. När tjocka människor som börjar på gym får utstå att folk stirrar och, faktiskt, frågar dumma frågor som: har du gått hit av misstag? ... då behövs böcker som denna.

För att den behövs - för att den är skriven på ett faktiskt och ganska oaffekterat sätt så får den 5 av 5!



Man kan säkert låna den på biblioteken också.



söndag 24 mars 2019

En smakebit: Suddenly in the Depth of the Forest av Amoz Oz


”En smakebit på søndag” är en bloggutmaning som drivs av bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger växelvis, varannan vecka. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av den. Inga spoilers tillåtna!

Den här veckan är det Betraktninger som håller i det!


Jag har precis börjat läsa "Suddenly in the Depth of the Forest" av Amoz Oz - inköpt på Science Fiction-bokhandelns rea. Texten på baksidan lockade mig. Där står:
In a village far away, deep in a valley, all the animals and birds disappeared some years ago. Only the rebellious young teacher and an old man talk about animals to the children, who have never seen such (mythical) creatures.
A stubborn, brave girl called Maya and her friend Matti, are determined to unravel the mystery of where the animals have gone. They venture into the depths of the forest in their quest, terrified and hopeful of what they may encounter...
Min smakbit är tredje kapitlets första stycke:
At night, the silence was even blacker and thicker than in the daytime: no dog stretched its neck and flattened its ears to howl at the moon, no fox whined in the forest, nog night bird shrieked, no cricket chirped, no frog croaked, no rooster crowed at dawn. All the animals had disappeared from the village and its surroundings many years ago - cows and horses and sheep, geese and cats and nightingales, dogs and spiders and rabbits. There wasn´t even one small goldfinch. Not a fish was left in the river. Storks and cranes bypassed the narrow valley on their journeys of migration. Even bugs and reptiles, bees-flies-ants-worms-mosquitoes-moths hadn't been seen for many a year. The grown-ups who still remembered usually chose to stay silent. To deny. To pretend they'd forgotten.







fredag 22 mars 2019

Fem en fredag v.12: På agendan


Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen undrar Elisa:

  1. Vad var din första tanke när du vaknade i morse?
  2. Vad var först på agendan för idag?
  3. Vad är sist på agendan för idag?
  4. Vad har du tänkt på mest under veckan?
  5. Vad har du inte fått gjort idag?


Vad var din första tanke när du vaknade i morse?

Oh! Ledig!

Vad var först på agendan för idag?

Att läsa ut boken jag "dutt-läst" i hela veckan!

Vad är sist på agendan för idag?

Slöa framför tv:n -med bok om det (som vanligt) inte är något att se på "dumburken"!

Vad har du tänkt på mest under veckan?

Hur alla till stor del lever i sin egen värld - och hur svårt det är att få en del världar att mötas. De talar ju oftast inte ens samma språk!

Vad har du inte fått gjort idag?

Något "måste" - och inte lär det ske heller ... Det kommer fler dagar. Och gör det inte det så är nog inte det värsta att disken inte blev gjord!


"VI ÄR NOG INTE RÄDDA FÖR DET OKÄNDA, 
UTAN FÖR DET VI TROR OSS VETA OM DET OKÄNDA."





Tacksamhet ...


Varning: Tacksamhet kan förändra dig! 😊









måndag 11 mars 2019

Läst: Frankenstein av Mary Shelley



“I do know that for the sympathy of one living being, I would make peace with all. I have love in me the likes of which you can scarcely imagine and rage the likes of which you would not believe. If I cannot satisfy the one, I will indulge the other.” 
“There is something at work in my soul, which I do not understand.” 
“Hateful day when I received life!' I exclaimed in agony. 'Accursed creator! Why did you form a monster so hideous that even you turned from me in disgust? God, in pity, made man beautiful and alluring, after his own image; but my form is a filthy type of yours, more horrid even from the very resemblance. Satan had his companions, fellow-devils, to admire and encourage him; but I am solitary and abhorred.' "

Frankenstein av Mary Wollstonecraft Shelley har legat i bokhyllan väldigt länge och jag har undvikit den för att jag tänk att jags kulle komma att läsa en version av alla dåliga filmer som baserats på den här boken.

Mitt misstag.

Det här är en fantastisk bok. En bok om hur en människa vill leka gud och därför skapar en varelse som kanske kan vara början på något nytt - på berömmelse och en framtid där skaparen hyllas som den Gud han anser sig kunna vara. Storhetsvansinne. Människan ska inte leka gud - och boken beskriver våndorna hos den skapade varelsen och ångesten hos skaparen över att ha ansvaret för detta ... monster?

Jag lyssnade till boken på engelska, läst av Kenneth Branagh - och han gör det så bra!

Det här är en bok väl värd  sin 5:a av möjliga 5.


Man kan säkert låna den på biblioteken också.




lördag 9 mars 2019

Fem en fredag (på en lördag) v.10: Ursäkter


Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen undrar Elisa:

  1. Vad hade du för ursäkt sist du hoppade över ett socialt sammanhang?
  2. Vad var din ursäkt senaste gången du kom sent till någonting?
  3. Vad är något du önskar du kunde bli ursäktad från just nu?
  4. Vilken ursäkt har någon gett dig på sistone?
  5. Vilken är den sämsta ursäkten du använt dig av i någon situation?


Vad hade du för ursäkt sist du hoppade över ett socialt sammanhang?

Jobb. Det är oftast jobb. Men ursäkt? Det var en riktig anledning! 😉 Jag kan ju, som vanligt, inte låta bli att problematisera över definitionen av ordet. 

Läste synonymer: förlåtelse, tillgift, eftergift, överseende; försvar, skäl, förevändning, alibi, undanflykt, urskuldan, undskyllan - och tycker att ursäkt mest verkar betyda någon sorts "skyla över/skylla ifrån sig"?


Vad var din ursäkt senaste gången du kom sent till någonting?

Kan inte minnas senast jag var sen till något. Är jag sen beror det oftast på någon som ska med mig ;) Ingen nämnd!


Vad är något du önskar du kunde bli ursäktad från just nu?

Inget jag kan komma på just nu. Eller ... en del diskussioner på jobbets APT kanske ;)


Vilken ursäkt har någon gett dig på sistone?

Någon som inte kunde komma hem till oss p.g.a. av sjukdom. Men, återigen, så var det ju, märk väl, en faktisk anledning! 


Vilken är den sämsta ursäkten du använt dig av i någon situation?

Minns att jag låtsades behöva åka tidigt för att hämta någon för att kunna lämna en diskussionsgrupp där jag inte orkade ta i deras högst rasistiska åsikter ... Det var fegt, och jag skäms fortfarande för att jag tog den lätta utvägen - det går emot allt jag står för! DET kommer jag inte göra om!











Läst: The Penultimate Truth av Philip K. Dick


Om  The Penultimate Truth av Philip K. Dick skrev jag lite i en veckas Smakebit

Det här var en bok jag verkligen ville gilla. Premisserna var ju fantastiska ... men jag fångades aldrig. Kanske p.g.a. alla påhittade fenomen med ord som inte finns ... kanske för att den är skriven i 60-talsfart ... jag vet inte. Förhoppningsvis var det min inställning som var fel - så, den får bo kvar i bokhyllan ett tag och så får den en ny chans någon gång.

Läs om boken, på svenska, HÄR, hos Adlibris!

Jag gav den en 2:a av 5 möjliga!


Man kan säkert låna den på biblioteken också.







måndag 4 mars 2019

Wazzup?


Min man och jag firade 120 år i slutet av februari! Inte 120 år som gifta utan i gemensam födelsedag - 55 och 65 - och vi firade i dagarna 3, även om vi spred ut dem. Ja, det är väl bra att ta det lugnt i "vår ålder" ... eller, nej, det var inte anledningen alls. Vi delade upp firandet för att vi helt enkelt inte skulle ha fått plats med allihop samtidigt i vår lägenhet PLUS att vi faktiskt ville hinna prata med gästerna!
Vi började den 22 februari och firade sista dagen den 1 mars - så nu är vi väl firade och det har varit väldigt trevligt.


Nästa helg är en ledig helg, men sedan börjar lägerhelgerna. För er som varit med här ett tag kommer det säkert inte som en överraskning, men för någon som inte hängt med så åker jag på läger med konfirmander ett par helger i mars. Jätteroligt och väldigt energidränerande ... och jätteroligt 😀

Fotograferandet är igång igen! Yay! Känns roligt. Har till och med lämnat in bilder till fotoklubbens deltävling "ytstruktur" i klubbmästerskapet för 2019. Har även några bilder till utställning/deltävling med temat Svartvitt som jag är riktigt nöjd med. De kommer här så småningom!

Den här veckan är lite lugnare på jobbet men full rulle socialt. Det regnar så det öser ner ute och jag väljer bort kvällens Filmstudio-film. Imorgon jobbar jag sent, på onsdag ska jag på smink-party vilket VERKLIGEN inte är jag, men människorna är trevliga så det blir säkert bra! På torsdag är det Afternoon tea" på eftermiddagen. Det ska bli både gott och trevligt! Och på fredag ska jag på föreläsning och workshop kring Normkritik vilket jag verkligen ser fram emot!



Direkt från mobilen! Promenadbild!
Ljuset, människor - det är på väg tillbaka! 
Underbart!



En god vän fixade "Pinky and the Brain" till mig!
Nostalgi :) Njuter i fulla drag. Helt min humor!



En av våra unga gäster dekorerade sin tallrik innan maten!
Snyggt - jag gillar hur hen tänker! 
#iseefaces


Hoppas allt är bra med er alla - 
jag tittade runt hos några av er igår, och fortsätter idag! :)





fredag 1 mars 2019

Fem en fredag v.9: Självinsikt


Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen undrar Elisa:

  1. Vilken egenskap hos dig tror du folk irriterar sig på?
  2. Vad skulle du säga att du gillar mest med dig själv?
  3. Vad är något hos dig själv som du skulle behöva förbättra?
  4. Vilken är en egenskap du fått höra om dig som du själv tyckt annorlunda gällande?
  5. Känner du att du vet vem du är?


Vilken egenskap hos dig tror du folk irriterar sig på?

Eftersom jag tänker fort är jag snabb på svar och ger ofta respons kvickt och många gånger skarpt. Har nog en tendens att uppfattas som en "jobbig jävel" (läs, som exempel, bilden i längre ner i DEN HÄR texten) som säger det andra inte vågar och många hoppades inte skulle sägas alls.

Vad skulle du säga att du gillar mest med dig själv?

Att jag inte är rädd för att vara den jobbiga j*veln - och att jag håller vad jag lovar. Jag är en hejare på att ta det lugnt också, det gillar jag nog allra mest. Det har inte alltid varit så!

Vad är något hos dig själv som du skulle behöva förbättra?

Tålamodet. Tänka ett steg längre innan jag öppnar munnen så att andra får en chans att säga sitt först någon gång då och då!

Vilken är en egenskap du fått höra om dig som du själv tyckt annorlunda gällande?

Att jag är skulle vara oförlåtande och oflexibel. Det är jag inte. Men jag ändra ju inte på mig bara för att du tycker att jag ska det!

Känner du att du vet vem du är?

Ja. Nu mer än någonsin. Men eftersom jag försöker att utvecklas och inte stagnera som människa så måste jag fortsatt lära känna mig själv. .. så det kommer ju alltid stunder där jag får lära känna nya, förändrade sidor av mig själv.










lördag 23 februari 2019

Fem en fredag (på en lördag) v.8: åldern är bara en siffra


Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen fyller Elisa år och undrar:

  1. På vilket sätt är du äldre än vad du är?
  2. På vilket sätt är du yngre än vad du är?
  3. När var senast du kände dig ”gammal i gamet/gemet”?
  4. Vad har du insett mer ju äldre du blivit?
  5. Har du någon gång ljugit om din ålder?


På vilket sätt är du äldre än vad du är?

Intressant fråga. Jag konstaterar att de här frågorna är knepiga då jag aldrig tänker i ålder. Hur beter sig en 55-åring som inte är jag? Jag vet inte. Allt jag gör hör min ålder till?


På vilket sätt är du yngre än vad du är?

Samma svar som ovan gäller egentligen här - men jag vet att omvärlden har andra tankar. Jag beter mig tydligen inte enligt min ålder - inte om man ska lyssna till folk som har en bestämd uppfattning om vad det är ... men det får ju stå för dem? Själv har jag inte tänkt sluta utvecklas, inte börja ha "klä mig för min ålder "(vad det nu är), inte sluta umgås med folk i alla åldrar och inte sluta leva ... Gör man det blir man nämligen inte äldre ;)

När var senast du kände dig ”gammal i gamet/gemet”?

Är det att känna att man har mer erfarenhet i något än någon som är yngre? Eller är det ha ha funderingar på att ingen kommer nå upp till samma erfarenhet tills de är (minst) lika gamla? Oavsett ... njae, det vet jag inte om jag gjort någon gång?


Vad har du insett mer ju äldre du blivit?

Att jag är jag och andra är andra och på något sätt måste vi få världen att fungera ändå. Annars ... ja, det går liksom åt skogen annars.


Har du någon gång ljugit om din ålder?

Nej. Inte åt något håll, faktiskt. 









fredag 22 februari 2019

Helgfrågan v. 8


Mia, från Mias Bokhörna har en veckoutmaning som heter Helgfrågan och den här veckan är frågan: 

Vad läser du nu?





Jag skrev lite om den HÄR!


Ljudbok:




E-bok:



Finns även på Storytel!

Veckans bonusfråga: Vad ser du framemot i vår?

Längre dagar. Svar på frågor (kryptiskt, jag vet - men). Träffa mina barn ... minst ett av de två!


Foton från a long time ago :)






Petter Katt?


22 februari


Hos Nordiska Museet kan man läsa:
Dagen firades i äldre tid till minne av att aposteln Petrus tog säte på en biskopsstol i Antiokia. Dess latinska namn har varit Petrus cathedraticus, men i almanackorna förkortades det till Petr cath. Det folkliga namnet blev Petter Katt. Ett vanligt talesätt har varit "Petter Katt kastar den heta stenen i sjön". Med det ville man varna för att isarna började bli osäkra.

För övrigt är det min födelsedag - och jag är ledig!

Det är alltid trevligt att bli ett år äldre :) 
Alternativet är ju inget att ha!




måndag 18 februari 2019

Läst: The Ballad of Black Tom av Victor LaValle


Jag minns inte alls hur jag hittade The Ballad of Black Tom av Victor LaValle - en för mig okänd författare. Den laddades ner och lästes som e-bok på min mobil. Jag började på den för länge sedan, på en resa, och glömde sedan bort den - tills jag satt en halv dag som sällskap i ett väntrum och fick tid för mig själv, och hade tråkigt - då mindes jag den, och läste ut den. Slutet! Vilket slut! Jag är så nöjd över att jag kom ihåg att läsa ut den!

Om boken kan man läsa:
People move to New York looking for magic and nothing will convince them it isn't there.
Charles Thomas Tester hustles to put food on the table, keep the roof over his father's head, from Harlem to Flushing Meadows to Red Hook. He knows what magic a suit can cast, the invisibility a guitar case can provide, and the curse written on his skin that attracts the eye of wealthy white folks and their cops. But when he delivers an occult tome to a reclusive sorceress in the heart of Queens, Tom opens a door to a deeper realm of magic, and earns the attention of things best left sleeping.
A storm that might swallow the world is building in Brooklyn. Will Black Tom live to see it break?
Bra citat ur boken:

“Nobody ever thinks of himself as a villain, does he? Even monsters hold high opinions of themselves.”


“He thought of himself as an entertainer. The were others who would have called him a scammer, a swindler, a con, but he never thought of himself this way. No good charlatan ever did.”


“Mankind didn’t make messes; mankind was the mess.”



För den nördige som har läst Lovecrafts Cthulhu  rekommenderar jag den extra. Men, början är inte snabb och det tar en stund innan man kommer in i berättelsen. Andra halvan är det full fart och slutet har relevans väl in i vår verklighet!

Det där slutet vann boken en 5:a av 5.


Man kan säkert låna den på biblioteken också.




lördag 16 februari 2019

Komplimang? Verkligen?


I och med att min mage pajade och jag var tvungen att lägga om kosten så förändrar det en hel del med mig. Jag är piggare, väger mindre och har därmed blivit mer lättförflyttad och rör därför på mig mer vilket i sin tur leder till att jag sakteliga går ner mer i vikt och ... ja, ni fattar.

I min omgivning resulterar det i en del utrop likt; "Vad smal du har blivit!" Och det är ju ett konstaterande som egentligen bara behöver ett Ja i respons. Men, det är ju allra oftast uttryckt som en komplimang - och ett Tack förväntas. Svaret Ja, lämnar personen lite förvirrad.

Jag har inte kämpat för att just gå ned i vikt. Det har inte varit intentionen - utan jag har kämpat på för att hitta mat jag tål och mår bra av. Numera äter jag växtbaserad hälsokost. Det vill säga; jag är vegetarian. Vegan har jag lärt mig att inte använda då rabiata veganer inte tycker att man använder något alls över huvud taget från djur för att få kalla sig vegan, medan jag vägrar slänga gamla ylletröjor och byta ut dem mot mikroplaster för att ... ja, återanvänd gammalt, var rädd om naturen. U know?

Nåväl - åter till ämnet.

När vi tar för givet att viktnedgång är något som ska uppmärksammas med en komplimang befäster vi ett kroppsideal i samhället. Förstå mig rätt. Vi ska vara hälsosamma. Rädda om oss. Men du kan vara hur ohälsosam som helst OCH vara smal - så det är inte smalheten som gör dig frisk. En vegan kan leva på energidryck och chips - och är alltså inte hälsosam. Någon kan leva på cigg och kaffe och är inte hälsosam för det, trotts att hen väger som hen ska och är smal så att omvärlden uppskattar det.
Sjukdom är ju en annan anledning till viktnedgång. Anorexia är ju inget som alltid syns och aldrig ska uppmuntras.

Fokus kan inte var om vi är smala eller inte. Och vi sluta med att befästa de skeva ideal som många försöker leva upp till. 
En viktförändring genererar ju inte alltid komplimanger. Jag har ju  aldrig fått höra "Vad tjock du har blivit!" som en komplimang - minspelet som hänger med en sådan kommentar (jo, jag har fått den sortens kommentarer också i mitt liv) är inte positivt utan alltid lite med avsmak.

Komplimanger är ju något man vill ge någon för att den ska veta att den är uppskattad. Har vikten med det att göra - eller kan vi hellre säga något annat? 


Vad glad jag är att du är här. 
Jag har saknat dig. 
Du inspirera mig.
...
...












fredag 15 februari 2019

Fem en fredag v.7: Avkoppling


Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen undrar Elisa:

  1. Hur kopplar du av på bästa sätt?
  2. Är du bra på att vara ledig?
  3. Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?
  4. Använder du dig någonsin av skärmfria tider?
  5. När kände du dig som mest avkopplad sist?


Hur kopplar du av på bästa sätt?

När allt är klart - oavsett vad som varit på listan den dagen/veckan - och kunna "bara vara", inga "måsten" - kanske på en promenad, eller med en bok eller film!

Är du bra på att vara ledig?

Hade det varit en Olympisk gren hade jag varit världsmästare!

Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?

Andra som inte kan koppla av. Stresshoppande ben, ljud ur andras hörlurar och tickande klockor.

Använder du dig någonsin av skärmfria tider?

Inte schemalagt. Det blir som det hampar sig. Är rätt bra på att känna själv när jag är "skärm-mätt"!

När kände du dig som mest avkopplad sist?

I soffan framför tv:n med sambon igår kväll! :)











Helgfråga v. 7


Mia, från Mias Bokhörna har en veckoutmaning som heter Helgfrågan och den här veckan - när Mias födelsedag närmar sig - är frågan, lite naturligt:

Vad har du på din önskelista?

Min födelsedag närmar sig också, och ... min önskelista är obefintlig. Det är länge sedan jag hade en lista på vad jag önskar mig inför jul och födelsedag. Ingen i min när-familj har någon lista så. Inte så att vi inte önskar oss saker - det gör vi ju säkerligen allihop. 
Mina barn och jag hade det verkligen "o-fett" när de var små ... och de fick önska sig EN grej till jul och fick nyttiga saker när de fyllde år - ni vet, sådant de ändå behövde. När det ändrade sig så småningom så har det mer blivit så att vi har köpt det som behövs när det behövs och önskningar kan infrias när som helst - bara för att!
MEN, om vi pratar önskelista för närsomhelst så ser det ut lite så här:
  • en vecka i Berlin med BÅDA mina söner
  • semester med maken ... i lugn och ro
  • att ha råd att jobba halvtid när maken går i pension

Veckans bonusfråga är; Har du någon favoritmeny?

Nej. Inte än. I början av sommaren 2018 pajade min mage och vi kom båda (magen och jag) ut på andra sidan av flera veckor (med närheten till hemmets heligaste rum) med nya matvanor. Nu är det oraffinerat, grönsakskoncentrerat veganskt som gäller. Nya favoriter växer fram - men vi har fortfarande en bit kvar tills vi har en ny favoritmeny.











Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...