måndag 11 mars 2019

Läst: Frankenstein av Mary Shelley



“I do know that for the sympathy of one living being, I would make peace with all. I have love in me the likes of which you can scarcely imagine and rage the likes of which you would not believe. If I cannot satisfy the one, I will indulge the other.” 
“There is something at work in my soul, which I do not understand.” 
“Hateful day when I received life!' I exclaimed in agony. 'Accursed creator! Why did you form a monster so hideous that even you turned from me in disgust? God, in pity, made man beautiful and alluring, after his own image; but my form is a filthy type of yours, more horrid even from the very resemblance. Satan had his companions, fellow-devils, to admire and encourage him; but I am solitary and abhorred.' "

Frankenstein av Mary Wollstonecraft Shelley har legat i bokhyllan väldigt länge och jag har undvikit den för att jag tänk att jags kulle komma att läsa en version av alla dåliga filmer som baserats på den här boken.

Mitt misstag.

Det här är en fantastisk bok. En bok om hur en människa vill leka gud och därför skapar en varelse som kanske kan vara början på något nytt - på berömmelse och en framtid där skaparen hyllas som den Gud han anser sig kunna vara. Storhetsvansinne. Människan ska inte leka gud - och boken beskriver våndorna hos den skapade varelsen och ångesten hos skaparen över att ha ansvaret för detta ... monster?

Jag lyssnade till boken på engelska, läst av Kenneth Branagh - och han gör det så bra!

Det här är en bok väl värd  sin 5:a av möjliga 5.


Man kan säkert låna den på biblioteken också.




lördag 9 mars 2019

Fem en fredag (på en lördag) v.10: Ursäkter


Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen undrar Elisa:

  1. Vad hade du för ursäkt sist du hoppade över ett socialt sammanhang?
  2. Vad var din ursäkt senaste gången du kom sent till någonting?
  3. Vad är något du önskar du kunde bli ursäktad från just nu?
  4. Vilken ursäkt har någon gett dig på sistone?
  5. Vilken är den sämsta ursäkten du använt dig av i någon situation?


Vad hade du för ursäkt sist du hoppade över ett socialt sammanhang?

Jobb. Det är oftast jobb. Men ursäkt? Det var en riktig anledning! 😉 Jag kan ju, som vanligt, inte låta bli att problematisera över definitionen av ordet. 

Läste synonymer: förlåtelse, tillgift, eftergift, överseende; försvar, skäl, förevändning, alibi, undanflykt, urskuldan, undskyllan - och tycker att ursäkt mest verkar betyda någon sorts "skyla över/skylla ifrån sig"?


Vad var din ursäkt senaste gången du kom sent till någonting?

Kan inte minnas senast jag var sen till något. Är jag sen beror det oftast på någon som ska med mig ;) Ingen nämnd!


Vad är något du önskar du kunde bli ursäktad från just nu?

Inget jag kan komma på just nu. Eller ... en del diskussioner på jobbets APT kanske ;)


Vilken ursäkt har någon gett dig på sistone?

Någon som inte kunde komma hem till oss p.g.a. av sjukdom. Men, återigen, så var det ju, märk väl, en faktisk anledning! 


Vilken är den sämsta ursäkten du använt dig av i någon situation?

Minns att jag låtsades behöva åka tidigt för att hämta någon för att kunna lämna en diskussionsgrupp där jag inte orkade ta i deras högst rasistiska åsikter ... Det var fegt, och jag skäms fortfarande för att jag tog den lätta utvägen - det går emot allt jag står för! DET kommer jag inte göra om!











Läst: The Penultimate Truth av Philip K. Dick


Om  The Penultimate Truth av Philip K. Dick skrev jag lite i en veckas Smakebit

Det här var en bok jag verkligen ville gilla. Premisserna var ju fantastiska ... men jag fångades aldrig. Kanske p.g.a. alla påhittade fenomen med ord som inte finns ... kanske för att den är skriven i 60-talsfart ... jag vet inte. Förhoppningsvis var det min inställning som var fel - så, den får bo kvar i bokhyllan ett tag och så får den en ny chans någon gång.

Läs om boken, på svenska, HÄR, hos Adlibris!

Jag gav den en 2:a av 5 möjliga!


Man kan säkert låna den på biblioteken också.







måndag 4 mars 2019

Wazzup?


Min man och jag firade 120 år i slutet av februari! Inte 120 år som gifta utan i gemensam födelsedag - 55 och 65 - och vi firade i dagarna 3, även om vi spred ut dem. Ja, det är väl bra att ta det lugnt i "vår ålder" ... eller, nej, det var inte anledningen alls. Vi delade upp firandet för att vi helt enkelt inte skulle ha fått plats med allihop samtidigt i vår lägenhet PLUS att vi faktiskt ville hinna prata med gästerna!
Vi började den 22 februari och firade sista dagen den 1 mars - så nu är vi väl firade och det har varit väldigt trevligt.


Nästa helg är en ledig helg, men sedan börjar lägerhelgerna. För er som varit med här ett tag kommer det säkert inte som en överraskning, men för någon som inte hängt med så åker jag på läger med konfirmander ett par helger i mars. Jätteroligt och väldigt energidränerande ... och jätteroligt 😀

Fotograferandet är igång igen! Yay! Känns roligt. Har till och med lämnat in bilder till fotoklubbens deltävling "ytstruktur" i klubbmästerskapet för 2019. Har även några bilder till utställning/deltävling med temat Svartvitt som jag är riktigt nöjd med. De kommer här så småningom!

Den här veckan är lite lugnare på jobbet men full rulle socialt. Det regnar så det öser ner ute och jag väljer bort kvällens Filmstudio-film. Imorgon jobbar jag sent, på onsdag ska jag på smink-party vilket VERKLIGEN inte är jag, men människorna är trevliga så det blir säkert bra! På torsdag är det Afternoon tea" på eftermiddagen. Det ska bli både gott och trevligt! Och på fredag ska jag på föreläsning och workshop kring Normkritik vilket jag verkligen ser fram emot!



Direkt från mobilen! Promenadbild!
Ljuset, människor - det är på väg tillbaka! 
Underbart!



En god vän fixade "Pinky and the Brain" till mig!
Nostalgi :) Njuter i fulla drag. Helt min humor!



En av våra unga gäster dekorerade sin tallrik innan maten!
Snyggt - jag gillar hur hen tänker! 
#iseefaces


Hoppas allt är bra med er alla - 
jag tittade runt hos några av er igår, och fortsätter idag! :)





fredag 1 mars 2019

Fem en fredag v.9: Självinsikt


Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen undrar Elisa:

  1. Vilken egenskap hos dig tror du folk irriterar sig på?
  2. Vad skulle du säga att du gillar mest med dig själv?
  3. Vad är något hos dig själv som du skulle behöva förbättra?
  4. Vilken är en egenskap du fått höra om dig som du själv tyckt annorlunda gällande?
  5. Känner du att du vet vem du är?


Vilken egenskap hos dig tror du folk irriterar sig på?

Eftersom jag tänker fort är jag snabb på svar och ger ofta respons kvickt och många gånger skarpt. Har nog en tendens att uppfattas som en "jobbig jävel" (läs, som exempel, bilden i längre ner i DEN HÄR texten) som säger det andra inte vågar och många hoppades inte skulle sägas alls.

Vad skulle du säga att du gillar mest med dig själv?

Att jag inte är rädd för att vara den jobbiga j*veln - och att jag håller vad jag lovar. Jag är en hejare på att ta det lugnt också, det gillar jag nog allra mest. Det har inte alltid varit så!

Vad är något hos dig själv som du skulle behöva förbättra?

Tålamodet. Tänka ett steg längre innan jag öppnar munnen så att andra får en chans att säga sitt först någon gång då och då!

Vilken är en egenskap du fått höra om dig som du själv tyckt annorlunda gällande?

Att jag är skulle vara oförlåtande och oflexibel. Det är jag inte. Men jag ändra ju inte på mig bara för att du tycker att jag ska det!

Känner du att du vet vem du är?

Ja. Nu mer än någonsin. Men eftersom jag försöker att utvecklas och inte stagnera som människa så måste jag fortsatt lära känna mig själv. .. så det kommer ju alltid stunder där jag får lära känna nya, förändrade sidor av mig själv.










lördag 23 februari 2019

Fem en fredag (på en lördag) v.8: åldern är bara en siffra


Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen fyller Elisa år och undrar:

  1. På vilket sätt är du äldre än vad du är?
  2. På vilket sätt är du yngre än vad du är?
  3. När var senast du kände dig ”gammal i gamet/gemet”?
  4. Vad har du insett mer ju äldre du blivit?
  5. Har du någon gång ljugit om din ålder?


På vilket sätt är du äldre än vad du är?

Intressant fråga. Jag konstaterar att de här frågorna är knepiga då jag aldrig tänker i ålder. Hur beter sig en 55-åring som inte är jag? Jag vet inte. Allt jag gör hör min ålder till?


På vilket sätt är du yngre än vad du är?

Samma svar som ovan gäller egentligen här - men jag vet att omvärlden har andra tankar. Jag beter mig tydligen inte enligt min ålder - inte om man ska lyssna till folk som har en bestämd uppfattning om vad det är ... men det får ju stå för dem? Själv har jag inte tänkt sluta utvecklas, inte börja ha "klä mig för min ålder "(vad det nu är), inte sluta umgås med folk i alla åldrar och inte sluta leva ... Gör man det blir man nämligen inte äldre ;)

När var senast du kände dig ”gammal i gamet/gemet”?

Är det att känna att man har mer erfarenhet i något än någon som är yngre? Eller är det ha ha funderingar på att ingen kommer nå upp till samma erfarenhet tills de är (minst) lika gamla? Oavsett ... njae, det vet jag inte om jag gjort någon gång?


Vad har du insett mer ju äldre du blivit?

Att jag är jag och andra är andra och på något sätt måste vi få världen att fungera ändå. Annars ... ja, det går liksom åt skogen annars.


Har du någon gång ljugit om din ålder?

Nej. Inte åt något håll, faktiskt. 









fredag 22 februari 2019

Helgfrågan v. 8


Mia, från Mias Bokhörna har en veckoutmaning som heter Helgfrågan och den här veckan är frågan: 

Vad läser du nu?





Jag skrev lite om den HÄR!


Ljudbok:




E-bok:



Finns även på Storytel!

Veckans bonusfråga: Vad ser du framemot i vår?

Längre dagar. Svar på frågor (kryptiskt, jag vet - men). Träffa mina barn ... minst ett av de två!


Foton från a long time ago :)






Petter Katt?


22 februari


Hos Nordiska Museet kan man läsa:
Dagen firades i äldre tid till minne av att aposteln Petrus tog säte på en biskopsstol i Antiokia. Dess latinska namn har varit Petrus cathedraticus, men i almanackorna förkortades det till Petr cath. Det folkliga namnet blev Petter Katt. Ett vanligt talesätt har varit "Petter Katt kastar den heta stenen i sjön". Med det ville man varna för att isarna började bli osäkra.

För övrigt är det min födelsedag - och jag är ledig!

Det är alltid trevligt att bli ett år äldre :) 
Alternativet är ju inget att ha!




måndag 18 februari 2019

Läst: The Ballad of Black Tom av Victor LaValle


Jag minns inte alls hur jag hittade The Ballad of Black Tom av Victor LaValle - en för mig okänd författare. Den laddades ner och lästes som e-bok på min mobil. Jag började på den för länge sedan, på en resa, och glömde sedan bort den - tills jag satt en halv dag som sällskap i ett väntrum och fick tid för mig själv, och hade tråkigt - då mindes jag den, och läste ut den. Slutet! Vilket slut! Jag är så nöjd över att jag kom ihåg att läsa ut den!

Om boken kan man läsa:
People move to New York looking for magic and nothing will convince them it isn't there.
Charles Thomas Tester hustles to put food on the table, keep the roof over his father's head, from Harlem to Flushing Meadows to Red Hook. He knows what magic a suit can cast, the invisibility a guitar case can provide, and the curse written on his skin that attracts the eye of wealthy white folks and their cops. But when he delivers an occult tome to a reclusive sorceress in the heart of Queens, Tom opens a door to a deeper realm of magic, and earns the attention of things best left sleeping.
A storm that might swallow the world is building in Brooklyn. Will Black Tom live to see it break?
Bra citat ur boken:

“Nobody ever thinks of himself as a villain, does he? Even monsters hold high opinions of themselves.”


“He thought of himself as an entertainer. The were others who would have called him a scammer, a swindler, a con, but he never thought of himself this way. No good charlatan ever did.”


“Mankind didn’t make messes; mankind was the mess.”



För den nördige som har läst Lovecrafts Cthulhu  rekommenderar jag den extra. Men, början är inte snabb och det tar en stund innan man kommer in i berättelsen. Andra halvan är det full fart och slutet har relevans väl in i vår verklighet!

Det där slutet vann boken en 5:a av 5.


Man kan säkert låna den på biblioteken också.




lördag 16 februari 2019

Komplimang? Verkligen?


I och med att min mage pajade och jag var tvungen att lägga om kosten så förändrar det en hel del med mig. Jag är piggare, väger mindre och har därmed blivit mer lättförflyttad och rör därför på mig mer vilket i sin tur leder till att jag sakteliga går ner mer i vikt och ... ja, ni fattar.

I min omgivning resulterar det i en del utrop likt; "Vad smal du har blivit!" Och det är ju ett konstaterande som egentligen bara behöver ett Ja i respons. Men, det är ju allra oftast uttryckt som en komplimang - och ett Tack förväntas. Svaret Ja, lämnar personen lite förvirrad.

Jag har inte kämpat för att just gå ned i vikt. Det har inte varit intentionen - utan jag har kämpat på för att hitta mat jag tål och mår bra av. Numera äter jag växtbaserad hälsokost. Det vill säga; jag är vegetarian. Vegan har jag lärt mig att inte använda då rabiata veganer inte tycker att man använder något alls över huvud taget från djur för att få kalla sig vegan, medan jag vägrar slänga gamla ylletröjor och byta ut dem mot mikroplaster för att ... ja, återanvänd gammalt, var rädd om naturen. U know?

Nåväl - åter till ämnet.

När vi tar för givet att viktnedgång är något som ska uppmärksammas med en komplimang befäster vi ett kroppsideal i samhället. Förstå mig rätt. Vi ska vara hälsosamma. Rädda om oss. Men du kan vara hur ohälsosam som helst OCH vara smal - så det är inte smalheten som gör dig frisk. En vegan kan leva på energidryck och chips - och är alltså inte hälsosam. Någon kan leva på cigg och kaffe och är inte hälsosam för det, trotts att hen väger som hen ska och är smal så att omvärlden uppskattar det.
Sjukdom är ju en annan anledning till viktnedgång. Anorexia är ju inget som alltid syns och aldrig ska uppmuntras.

Fokus kan inte var om vi är smala eller inte. Och vi sluta med att befästa de skeva ideal som många försöker leva upp till. 
En viktförändring genererar ju inte alltid komplimanger. Jag har ju  aldrig fått höra "Vad tjock du har blivit!" som en komplimang - minspelet som hänger med en sådan kommentar (jo, jag har fått den sortens kommentarer också i mitt liv) är inte positivt utan alltid lite med avsmak.

Komplimanger är ju något man vill ge någon för att den ska veta att den är uppskattad. Har vikten med det att göra - eller kan vi hellre säga något annat? 


Vad glad jag är att du är här. 
Jag har saknat dig. 
Du inspirera mig.
...
...












fredag 15 februari 2019

Fem en fredag v.7: Avkoppling


Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen undrar Elisa:

  1. Hur kopplar du av på bästa sätt?
  2. Är du bra på att vara ledig?
  3. Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?
  4. Använder du dig någonsin av skärmfria tider?
  5. När kände du dig som mest avkopplad sist?


Hur kopplar du av på bästa sätt?

När allt är klart - oavsett vad som varit på listan den dagen/veckan - och kunna "bara vara", inga "måsten" - kanske på en promenad, eller med en bok eller film!

Är du bra på att vara ledig?

Hade det varit en Olympisk gren hade jag varit världsmästare!

Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?

Andra som inte kan koppla av. Stresshoppande ben, ljud ur andras hörlurar och tickande klockor.

Använder du dig någonsin av skärmfria tider?

Inte schemalagt. Det blir som det hampar sig. Är rätt bra på att känna själv när jag är "skärm-mätt"!

När kände du dig som mest avkopplad sist?

I soffan framför tv:n med sambon igår kväll! :)











Helgfråga v. 7


Mia, från Mias Bokhörna har en veckoutmaning som heter Helgfrågan och den här veckan - när Mias födelsedag närmar sig - är frågan, lite naturligt:

Vad har du på din önskelista?

Min födelsedag närmar sig också, och ... min önskelista är obefintlig. Det är länge sedan jag hade en lista på vad jag önskar mig inför jul och födelsedag. Ingen i min när-familj har någon lista så. Inte så att vi inte önskar oss saker - det gör vi ju säkerligen allihop. 
Mina barn och jag hade det verkligen "o-fett" när de var små ... och de fick önska sig EN grej till jul och fick nyttiga saker när de fyllde år - ni vet, sådant de ändå behövde. När det ändrade sig så småningom så har det mer blivit så att vi har köpt det som behövs när det behövs och önskningar kan infrias när som helst - bara för att!
MEN, om vi pratar önskelista för närsomhelst så ser det ut lite så här:
  • en vecka i Berlin med BÅDA mina söner
  • semester med maken ... i lugn och ro
  • att ha råd att jobba halvtid när maken går i pension

Veckans bonusfråga är; Har du någon favoritmeny?

Nej. Inte än. I början av sommaren 2018 pajade min mage och vi kom båda (magen och jag) ut på andra sidan av flera veckor (med närheten till hemmets heligaste rum) med nya matvanor. Nu är det oraffinerat, grönsakskoncentrerat veganskt som gäller. Nya favoriter växer fram - men vi har fortfarande en bit kvar tills vi har en ny favoritmeny.











måndag 11 februari 2019

Läst: Nej och Åter Nej av Nina Lykke



Om Nej och Åter Nej av Nina Lykke kan man läsa:
Ingrid och Jan har varit gifta i ett kvarts århundrade. Sönerna är stora nog att räknas som vuxna men uppför sig som hotellgäster. För Ingrid har både familjelivet och läraryrket mist sin glans. Jan, däremot, har blivit befordrad till departementschef och drömmer om sin femton år yngre kollega Hanne. Hanne som i sin tur är i färd med att bli förbisprungen på familjefronten när väninnorna gifter sig och skaffar barn.
Runt dessa tre individer kretsar Nina Lykkes träffsäkra och underhållande roman om medelålders medelklass och dess problem med kärleken, driften och meningen med livet. Nej och åter nej är en satir över privilegierade vuxnas dårskap, varm och svart som en välgörande espresso.
Sidorna är massivt täta med text och allt handlar om vad som pågår i huvudet på bokens tre huvudkaraktärer. Det är gnälligt och elakt.

Jag läste en fjärdedel och skummade igenom resten - och ; ja, jag tyckte inte jag verkade missa mycket, så jag påstår att jag läst den.

Ni hör hur imponerad jag inte är?

Ser fram emot att få höra vad de andra tycker och att få prata om den i bokcirkeln där vi haft den som årets första bok!

En 1:a av 5 möjliga.



Man kan säkert låna den på biblioteken också.




fredag 8 februari 2019

Helgfrågan v.6


Mia, från Mias Bokhörna har en veckoutmaning som heter Helgfrågan och den här veckan är frågan: 

Har du hittar några "måsten" att köpa på bokrean?

Det är egentligen många år sedan jag gav upp på att bokrean någonsin igen ska kunna leva upp till hur den var, förr, när den var bra. Det var då man kunde gå på bokrean och hitta böcker som bokhandlaren vill rensa hyllorna från och man då kunde hitta riktiga guldkorn. Det var lite av en skattletarstund att gå in på en bokhandel under bokrean då. 
Nu? Not so much! Böcker tryckta extra billigt för reans skull och bara enligt populärkategorier... eller om de är tillräckligt billiga för kedjan ... Så, svaret är nej, jag tittar egentligen inte längre efter böcker på bokrean ... även om jag någon gång, något år går in i en bokhandel under rean för att se om jag kanske inte har fel i alla fall ... men det har jag inte haft än.

Veckans bonusfråga: Följer du några tips för att inte åka dit på alla förkylningar som går nu?

Nej. Kanske är det bästa tipset att vara ute bland folk så mycket som möjligt från förkylningstidernas början så att kroppen blir immun? ;)
Hade det funnits ETT knep som fungerade hade vi redan utrotat förkylningar?








onsdag 6 februari 2019

Läst: Every Heart a Doorway av Seanan McGuire



Every Heart a Doorway av Seanan McGuire är bok ett i en serie kallas Wayward Children. Än så länge finns det tre böcker i serien, men vad jag kan förstå ska det bli minst fem. 

Om serien kan man på författarens hemsida läsa följande:
When is a door not a door? When it is a gateway to grand adventure: when it is the portal that leads you from an ordinary world where you never quite fit in to the place where you have always belonged, where you have always wanted to be. When it is the conduit to everything you need to be happy.
When is a door a lie? When it opens for the second time, and you find yourself right back where you started...only now suddenly, brutally aware of how much you're missing.
There is a school where these wayward children go, when they find themselves back in homes that will never understand them.
Welcome to Eleanor West's.

Och om första boken:
Children have always disappeared under the right conditions; slipping through the shadows under a bed or at the back of a wardrobe, tumbling down rabbit holes and into old wells, and emerging somewhere...else.
But magical lands have little need for used-up miracle children.
Nancy tumbled once, but now she's back. The things she's experienced...they change a person. The children under Miss West's care understand all too well. And each of them is seeking a way back to their own fantasy world.
But Nancy's arrival marks a change at the Home. There's a darkness just around each corner, and when tragedy strikes, it's up to Nancy and her new-found schoolmates to get to the heart of things.
No matter the cost.

Första boken höll vad den lovade och jag sträckläste den.

Första gången jag hörde om den var av en Booktuber (youtube + books) som tårögt berättade om att den var den första bok hen läst där asexualitet var skrivet om som  något "matter of fact" och hur hen fann det fantastiskt att vara representerad i litteratur hen själv tyckte om.

Boken (och förhoppningsvis hela serien) är mörk i sin fantasy - men djupt mänsklig i sin beskrivning av karaktärerna ... men utan att vara förutsägbara.

Favoritcitat:


“We notice the silence of men. We depend upon the silence of women.”



“Their love wanted to fix her, and refused to see that she wasn't broken.”



“Just because I wouldn’t go back if you paid me, that doesn’t mean I want to forget a second of what happened to me."


Jag gav den en 5:a av 5 möjliga!





Man kan säkert låna den på biblioteken också.




måndag 4 februari 2019

Läst: Ni Vann Aldrig av Misslisibell


Ni Vann Aldrig: Så tog jag mig levande genom högstadiet av MissLisibell, en Youtuber som egentligen heter Lisa Jonsson är en bok som blev rekommenderad av en liten tjej i min verksamhet. Hon lyssnade på den när vi sågs och tyckte verkligen att jag skulle läsa den. Så det gjorde jag.

Om boken kan man läsa:
En berörande och viktig bok om mobbning, utsatthet och att inte få vara den man är.
”Av någon anledning har folk alltid haft svårt för mig.” För den som följer Misslisibell på Youtube eller Instagram kan det tyckas vara ett konstigt uttalande. I sociala medier syns ju en glad och sprallig tjej som sorglöst berättar om allt från smink till godis och sin kärlek till hästar. Men det man inte ser på ytan är det som har präglat Lisa Jonssons liv allra mest, det som gjorde hennes vardag till en plåga under hela högstadiet.
För Lisa var skolan rena helvetet. Ju mer populär hon blev på Youtube, desto värre blev det i vardagen. Utfrysning, skitsnack och näthat blev en daglig verklighet när vännerna plötsligt vände henne ryggen. Det gick så långt att hon fick byta skola - men även där blev det problem. Här berättar Lisa om sin erfarenhet av mobbning och dess konsekvenser, och om hur fansen blev räddningen när allt annat brast.
Hon skriver även om vad mobbning är, om näthat och psykisk ohälsa, samt vad man kan göra om man själv eller ens barn blir utsatt. Boken är faktagranskad av antimobbningsorganisationen Friends.

En viktig bok för en ung person, men en bok som jag, som vuxen (här påstår jag att mognad har med ålder att göra - så ... ta det med en nypa salt) skulle vilja lägga till en del till ... men; boken handlar inte om mina upplevelser, och allt kan inte (ska inte) tystas med äldres erfarenheter. Misslisibells erfarenheter talar för sig själva och jag förstår att de talar till många, kanske speciellt yngre än henne själv. 

Vuxen, med fler svarta bälten i livskunskap ger jag boken 3 av 5. 


Man kan säkert låna den på biblioteken också.




söndag 3 februari 2019

En smakebit: How to Stop Time av Matt Haig


”En smakebit på søndag” är en bloggutmaning som drivs av bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger växelvis, varannan vecka. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av den. Inga spoilers tillåtna!

Den här veckan är det Flukten fra virkeligheten som håller i det!

Just precis idag har jag börjat på How to Stop Time av Matt Haig - eller Historieläraren, som den heter på svenska.

Om den svenska översättningen kan man läsa:
Tom Hazard bär på en hemlighet. Han ser ut som en ordinär 41-åring, men har i själva verket levt i århundraden. Från den elisabetanska eran genom 1920-talets jazzålder i Paris till dagens London. Han har sett världen förändras, men det enda han längtar efter är ett vanligt liv. Det är en bitterljuv roman om tidens gång, kärlekens villkor, och om att det kan ta en livstid att lära sig att leva.
Min smakbit kommer från någon av de allra fösta 20 sidorna - jag har ju just börjat:

The longer you live, the harder it becomes. To grab them. Each little moment as it arrives. To be living in something other than the past or the future. To be actually here. 
Forever, Emily Dickinson said, is composed of nows. But how do you inhabit the now you are in? How do you stop the ghosts of all the other nows from getting in? How, in short, do you live?






lördag 2 februari 2019

Fem en fredag v.5: Aldrig säga aldrig


Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen undrar Elisa:

  1. Vad är något du aldrig vill uppleva?
  2. Vilken är en plats du tror du aldrig kommer besöka?
  3. Vad är något som aldrig funnits i ditt liv?
  4. Vad är något du aldrig har sagt?
  5. Finns det något du aldrig kommer säga aldrig till?



Vad är något du aldrig vill uppleva?

Mina barns död - må de leva till 127 - pigga, friska och med förståndet i behåll!



Vilken är en plats du tror du aldrig kommer besöka?

En Death Metal- konsert. Det kan jag säga med all säkerhet - så länge ingen klubbar mig och bär mig dit medan jag är medvetslös. 



Vad är något som aldrig funnits i ditt liv?

Säkert mängder med saker, känslor, personer ... men specifikt? Njae ... Jag vet inte - kanske för att jag inte har haft det i mitt liv ;) 



Vad är något du aldrig har sagt?

Troligen har jag sagt en massa dumheter jag borde ångra men, tack och lov, har glömt bort. Vad jag är ganska säker på att aldrig ha sagt är: Jag älskar överraskningar. För det gör jag verkligen inte!



Finns det något du aldrig kommer säga aldrig till?

"Eva, vad skulle du säga om ett par veckor ledigt för att läsa böckerna du har på "vänt"?"












torsdag 31 januari 2019

En Illustratör


En illustratör jag gärna hade ägt några (läs: många) alster av är Lisa Aisato.

Tidigare i månaden läste jag boken Blå av Maja Lunde och hon hade en julbok i hyllorna i julas; Snøsøsteren - i de norska hyllorna, märk väl (i Sverige är aldrig snabba). Snøsøsteren är fantastiskt illustrerad av Lisa Aisato.

Om boken kan man, på norska, läsa:


En rørende historie fra suksessforfatteren Maja Lunde med illustrasjoner av Lisa Aisato. Snøsøsteren er en julefortelling i 24 deler .

Det er snart julaften, som også er dagen Julian blir 10 år. Vanligvis er det årets beste dag, når juletreet står pyntet og lysene er tent, luften er fylt av lukten fra klementiner og pepperkaker, og det knitrer i peisen. Men i år er ingenting som det pleier. Julian og familien bærer på en stor sorg etter at storesøsteren Juni døde og Julian tenker at jula rett og slett er avlyst.

Så en dag møter Julian den livsglade juleelskeren Hedvig og han begynner å tro det kan bli jul likevel. Men det er noe mystisk med huset som Hedvig bor i. Hvem er den underlige gamle mannen som stadig dukker opp? Og hva er det egentlig Hedvig skjuler?





NÄR (för det gör den väl? #hoppashoppas) den kommer ut på svenska ska jag köpa den till alla barnen i mitt liv!


Lisas bok Odd er et egg är också film som man kan se på Youtube. Eller här:







Här kommer några av de alster av Lisa som jag vill pryda mitt hem med 
(Titlarna - glöm inte läsa dem - sedan tittar ni på illustration igen):

Om rusmisbruk




Om å prøve å vare perfekt



Hvem er jeg


Barnelærdom



Pusterom

Klickar man på illustrationerna kommer man till Lisa Aisatos sida där man kan köpa dem. Jag ska definitivt handla där - måste bara bestämma mig för vilken/vilka! Alla är så fina!
Nej, jag får inte betalt för att göra reklam - jag är "bara" begeistrad :)







Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...