Fem en fredag (på en lördag) v.8: åldern är bara en siffra

Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen fyller Elisa år och undrar:

1. På vilket sätt är du äldre än vad du är?
2. På vilket sätt är du yngre än vad du är?
3. När var senast du kände dig ”gammal i gamet/gemet”?
4. Vad har du insett mer ju äldre du blivit?
5. Har du någon gång ljugit om din ålder?

På vilket sätt är du äldre än vad du är?

Intressant fråga. Jag konstaterar att de här frågorna är knepiga då jag aldrig tänker i ålder. Hur beter sig en 55-åring som inte är jag? Jag vet inte. Allt jag gör hör min ålder till?

På vilket sätt är du yngre än vad du är?

Samma svar som ovan gäller egentligen här - men jag vet att omvärlden har andra tankar. Jag beter mig tydligen inte enligt min ålder - inte om man ska lyssna till folk som har en bestämd uppfattning om vad det är ... men det får ju stå för dem? Själv har jag inte tänkt sluta utvecklas, inte börja ha "klä mig för min ålder "(vad det nu är), inte sluta umgås med folk i alla åldrar och inte sluta leva ... Gör man det blir man nämligen inte äldre ;)

När var senast du kände dig ”gammal i gamet/gemet”?

Är det att känna att man har mer erfarenhet i något än någon som är yngre? Eller är det ha ha funderingar på att ingen kommer nå upp till samma erfarenhet tills de är (minst) lika gamla? Oavsett ... njae, det vet jag inte om jag gjort någon gång?

Vad har du insett mer ju äldre du blivit?

Att jag är jag och andra är andra och på något sätt måste vi få världen att fungera ändå. Annars ... ja, det går liksom åt skogen annars.

Har du någon gång ljugit om din ålder?

Nej. Inte åt något håll, faktiskt. 

Helgfrågan v. 8

Mia, från Mias Bokhörna har en veckoutmaning som heter Helgfrågan och den här veckan är frågan: 

Vad läser du nu?

Jag skrev lite om den HÄR!

Ljudbok:

E-bok:

Finns även på Storytel!

Veckans bonusfråga: Vad ser du framemot i vår?

Längre dagar. Svar på frågor (kryptiskt, jag vet - men). Träffa mina barn ... minst ett av de två!

Foton från a long time ago :)

Petter Katt?

22 februari

Hos Nordiska Museet kan man läsa:

Dagen firades i äldre tid till minne av att aposteln Petrus tog säte på en biskopsstol i Antiokia. Dess latinska namn har varit Petrus cathedraticus, men i almanackorna förkortades det till Petr cath. Det folkliga namnet blev Petter Katt. Ett vanligt talesätt har varit "Petter Katt kastar den heta stenen i sjön". Med det ville man varna för att isarna började bli osäkra.

För övrigt är det min födelsedag - och jag är ledig!

Det är alltid trevligt att bli ett år äldre :) 
Alternativet är ju inget att ha!

Läst: The Ballad of Black Tom av Victor LaValle

Jag minns inte alls hur jag hittade The Ballad of Black Tom av Victor LaValle - en för mig okänd författare. Den laddades ner och lästes som e-bok på min mobil. Jag började på den för länge sedan, på en resa, och glömde sedan bort den - tills jag satt en halv dag som sällskap i ett väntrum och fick tid för mig själv, och hade tråkigt - då mindes jag den, och läste ut den. Slutet! Vilket slut! Jag är så nöjd över att jag kom ihåg att läsa ut den!

Om boken kan man läsa:

People move to New York looking for magic and nothing will convince them it isn't there.
Charles Thomas Tester hustles to put food on the table, keep the roof over his father's head, from Harlem to Flushing Meadows to Red Hook. He knows what magic a suit can cast, the invisibility a guitar case can provide, and the curse written on his skin that attracts the eye of wealthy white folks and their cops. But when he delivers an occult tome to a reclusive sorceress in the heart of Queens, Tom opens a door to a deeper realm of magic, and earns the attention of things best left sleeping.
A storm that might swallow the world is building in Brooklyn. Will Black Tom live to see it break?

Bra citat ur boken:

“Nobody ever thinks of himself as a villain, does he? Even monsters hold high opinions of themselves.”

“He thought of himself as an entertainer. The were others who would have called him a scammer, a swindler, a con, but he never thought of himself this way. No good charlatan ever did.”

“Mankind didn’t make messes; mankind was the mess.”

För den nördige som har läst Lovecrafts Cthulhu  rekommenderar jag den extra. Men, början är inte snabb och det tar en stund innan man kommer in i berättelsen. Andra halvan är det full fart och slutet har relevans väl in i vår verklighet!

Det där slutet vann boken en 5:a av 5.

Man kan säkert låna den på biblioteken också.

Komplimang? Verkligen?

I och med att min mage pajade och jag var tvungen att lägga om kosten så förändrar det en hel del med mig. Jag är piggare, väger mindre och har därmed blivit mer lättförflyttad och rör därför på mig mer vilket i sin tur leder till att jag sakteliga går ner mer i vikt och ... ja, ni fattar.

I min omgivning resulterar det i en del utrop likt; "Vad smal du har blivit!" Och det är ju ett konstaterande som egentligen bara behöver ett Ja i respons. Men, det är ju allra oftast uttryckt som en komplimang - och ett Tack förväntas. Svaret Ja, lämnar personen lite förvirrad.

Jag har inte kämpat för att just gå ned i vikt. Det har inte varit intentionen - utan jag har kämpat på för att hitta mat jag tål och mår bra av. Numera äter jag växtbaserad hälsokost. Det vill säga; jag är vegetarian. Vegan har jag lärt mig att inte använda då rabiata veganer inte tycker att man använder något alls över huvud taget från djur för att få kalla sig vegan, medan jag vägrar slänga gamla ylletröjor och byta ut dem mot mikroplaster för att ... ja, återanvänd gammalt, var rädd om naturen. U know?

Nåväl - åter till ämnet.

När vi tar för givet att viktnedgång är något som ska uppmärksammas med en komplimang befäster vi ett kroppsideal i samhället. Förstå mig rätt. Vi ska vara hälsosamma. Rädda om oss. Men du kan vara hur ohälsosam som helst OCH vara smal - så det är inte smalheten som gör dig frisk. En vegan kan leva på energidryck och chips - och är alltså inte hälsosam. Någon kan leva på cigg och kaffe och är inte hälsosam för det, trotts att hen väger som hen ska och är smal så att omvärlden uppskattar det.
Sjukdom är ju en annan anledning till viktnedgång. Anorexia är ju inget som alltid syns och aldrig ska uppmuntras.

Fokus kan inte var om vi är smala eller inte. Och vi sluta med att befästa de skeva ideal som många försöker leva upp till. 
En viktförändring genererar ju inte alltid komplimanger. Jag har ju  aldrig fått höra "Vad tjock du har blivit!" som en komplimang - minspelet som hänger med en sådan kommentar (jo, jag har fått den sortens kommentarer också i mitt liv) är inte positivt utan alltid lite med avsmak.

Komplimanger är ju något man vill ge någon för att den ska veta att den är uppskattad. Har vikten med det att göra - eller kan vi hellre säga något annat? 

Vad glad jag är att du är här. 

Jag har saknat dig. 

Du inspirera mig.

...

...

Fem en fredag v.7: Avkoppling

Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen undrar Elisa:

1. Hur kopplar du av på bästa sätt?
2. Är du bra på att vara ledig?
3. Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?
4. Använder du dig någonsin av skärmfria tider?
5. När kände du dig som mest avkopplad sist?

Hur kopplar du av på bästa sätt?

När allt är klart - oavsett vad som varit på listan den dagen/veckan - och kunna "bara vara", inga "måsten" - kanske på en promenad, eller med en bok eller film!

Är du bra på att vara ledig?

Hade det varit en Olympisk gren hade jag varit världsmästare!

Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?

Andra som inte kan koppla av. Stresshoppande ben, ljud ur andras hörlurar och tickande klockor.

Använder du dig någonsin av skärmfria tider?

Inte schemalagt. Det blir som det hampar sig. Är rätt bra på att känna själv när jag är "skärm-mätt"!

När kände du dig som mest avkopplad sist?

I soffan framför tv:n med sambon igår kväll! :)

Helgfråga v. 7

Mia, från Mias Bokhörna har en veckoutmaning som heter Helgfrågan och den här veckan - när Mias födelsedag närmar sig - är frågan, lite naturligt:

Vad har du på din önskelista?

Min födelsedag närmar sig också, och ... min önskelista är obefintlig. Det är länge sedan jag hade en lista på vad jag önskar mig inför jul och födelsedag. Ingen i min när-familj har någon lista så. Inte så att vi inte önskar oss saker - det gör vi ju säkerligen allihop. 

Mina barn och jag hade det verkligen "o-fett" när de var små ... och de fick önska sig EN grej till jul och fick nyttiga saker när de fyllde år - ni vet, sådant de ändå behövde. När det ändrade sig så småningom så har det mer blivit så att vi har köpt det som behövs när det behövs och önskningar kan infrias när som helst - bara för att!

MEN, om vi pratar önskelista för närsomhelst så ser det ut lite så här:

• en vecka i Berlin med BÅDA mina söner
• semester med maken ... i lugn och ro
• att ha råd att jobba halvtid när maken går i pension

Veckans bonusfråga är; Har du någon favoritmeny?

Nej. Inte än. I början av sommaren 2018 pajade min mage och vi kom båda (magen och jag) ut på andra sidan av flera veckor (med närheten till hemmets heligaste rum) med nya matvanor. Nu är det oraffinerat, grönsakskoncentrerat veganskt som gäller. Nya favoriter växer fram - men vi har fortfarande en bit kvar tills vi har en ny favoritmeny.

Läst: Nej och Åter Nej av Nina Lykke

Om Nej och Åter Nej av Nina Lykke kan man läsa:

Ingrid och Jan har varit gifta i ett kvarts århundrade. Sönerna är stora nog att räknas som vuxna men uppför sig som hotellgäster. För Ingrid har både familjelivet och läraryrket mist sin glans. Jan, däremot, har blivit befordrad till departementschef och drömmer om sin femton år yngre kollega Hanne. Hanne som i sin tur är i färd med att bli förbisprungen på familjefronten när väninnorna gifter sig och skaffar barn.
Runt dessa tre individer kretsar Nina Lykkes träffsäkra och underhållande roman om medelålders medelklass och dess problem med kärleken, driften och meningen med livet. Nej och åter nej är en satir över privilegierade vuxnas dårskap, varm och svart som en välgörande espresso.

Sidorna är massivt täta med text och allt handlar om vad som pågår i huvudet på bokens tre huvudkaraktärer. Det är gnälligt och elakt.

Jag läste en fjärdedel och skummade igenom resten - och ; ja, jag tyckte inte jag verkade missa mycket, så jag påstår att jag läst den.

Ni hör hur imponerad jag inte är?

Ser fram emot att få höra vad de andra tycker och att få prata om den i bokcirkeln där vi haft den som årets första bok!

En 1:a av 5 möjliga.

Man kan säkert låna den på biblioteken också.

Helgfrågan v.6

Mia, från Mias Bokhörna har en veckoutmaning som heter Helgfrågan och den här veckan är frågan: 

Har du hittar några "måsten" att köpa på bokrean?

Det är egentligen många år sedan jag gav upp på att bokrean någonsin igen ska kunna leva upp till hur den var, förr, när den var bra. Det var då man kunde gå på bokrean och hitta böcker som bokhandlaren vill rensa hyllorna från och man då kunde hitta riktiga guldkorn. Det var lite av en skattletarstund att gå in på en bokhandel under bokrean då. 

Nu? Not so much! Böcker tryckta extra billigt för reans skull och bara enligt populärkategorier... eller om de är tillräckligt billiga för kedjan ... Så, svaret är nej, jag tittar egentligen inte längre efter böcker på bokrean ... även om jag någon gång, något år går in i en bokhandel under rean för att se om jag kanske inte har fel i alla fall ... men det har jag inte haft än.

Veckans bonusfråga: Följer du några tips för att inte åka dit på alla förkylningar som går nu?

Nej. Kanske är det bästa tipset att vara ute bland folk så mycket som möjligt från förkylningstidernas början så att kroppen blir immun? ;)
Hade det funnits ETT knep som fungerade hade vi redan utrotat förkylningar?

Läst: Every Heart a Doorway av Seanan McGuire

Every Heart a Doorway av Seanan McGuire är bok ett i en serie kallas Wayward Children. Än så länge finns det tre böcker i serien, men vad jag kan förstå ska det bli minst fem. 

Om serien kan man på författarens hemsida läsa följande:

When is a door not a door? When it is a gateway to grand adventure: when it is the portal that leads you from an ordinary world where you never quite fit in to the place where you have always belonged, where you have always wanted to be. When it is the conduit to everything you need to be happy.
When is a door a lie? When it opens for the second time, and you find yourself right back where you started...only now suddenly, brutally aware of how much you're missing.
There is a school where these wayward children go, when they find themselves back in homes that will never understand them.
Welcome to Eleanor West's.

Och om första boken:

Children have always disappeared under the right conditions; slipping through the shadows under a bed or at the back of a wardrobe, tumbling down rabbit holes and into old wells, and emerging somewhere...else.
But magical lands have little need for used-up miracle children.
Nancy tumbled once, but now she's back. The things she's experienced...they change a person. The children under Miss West's care understand all too well. And each of them is seeking a way back to their own fantasy world.
But Nancy's arrival marks a change at the Home. There's a darkness just around each corner, and when tragedy strikes, it's up to Nancy and her new-found schoolmates to get to the heart of things.
No matter the cost.

Första boken höll vad den lovade och jag sträckläste den.

Första gången jag hörde om den var av en Booktuber (youtube + books) som tårögt berättade om att den var den första bok hen läst där asexualitet var skrivet om som  något "matter of fact" och hur hen fann det fantastiskt att vara representerad i litteratur hen själv tyckte om.

Boken (och förhoppningsvis hela serien) är mörk i sin fantasy - men djupt mänsklig i sin beskrivning av karaktärerna ... men utan att vara förutsägbara.

Favoritcitat:

“We notice the silence of men. We depend upon the silence of women.”

“Their love wanted to fix her, and refused to see that she wasn't broken.”

“Just because I wouldn’t go back if you paid me, that doesn’t mean I want to forget a second of what happened to me."

Jag gav den en 5:a av 5 möjliga!

Man kan säkert låna den på biblioteken också.

Läst: Ni Vann Aldrig av Misslisibell

Ni Vann Aldrig: Så tog jag mig levande genom högstadiet av MissLisibell, en Youtuber som egentligen heter Lisa Jonsson är en bok som blev rekommenderad av en liten tjej i min verksamhet. Hon lyssnade på den när vi sågs och tyckte verkligen att jag skulle läsa den. Så det gjorde jag.

Om boken kan man läsa:

En berörande och viktig bok om mobbning, utsatthet och att inte få vara den man är.

”Av någon anledning har folk alltid haft svårt för mig.” För den som följer Misslisibell på Youtube eller Instagram kan det tyckas vara ett konstigt uttalande. I sociala medier syns ju en glad och sprallig tjej som sorglöst berättar om allt från smink till godis och sin kärlek till hästar. Men det man inte ser på ytan är det som har präglat Lisa Jonssons liv allra mest, det som gjorde hennes vardag till en plåga under hela högstadiet.

För Lisa var skolan rena helvetet. Ju mer populär hon blev på Youtube, desto värre blev det i vardagen. Utfrysning, skitsnack och näthat blev en daglig verklighet när vännerna plötsligt vände henne ryggen. Det gick så långt att hon fick byta skola - men även där blev det problem. Här berättar Lisa om sin erfarenhet av mobbning och dess konsekvenser, och om hur fansen blev räddningen när allt annat brast.

Hon skriver även om vad mobbning är, om näthat och psykisk ohälsa, samt vad man kan göra om man själv eller ens barn blir utsatt. Boken är faktagranskad av antimobbningsorganisationen Friends.

En viktig bok för en ung person, men en bok som jag, som vuxen (här påstår jag att mognad har med ålder att göra - så ... ta det med en nypa salt) skulle vilja lägga till en del till ... men; boken handlar inte om mina upplevelser, och allt kan inte (ska inte) tystas med äldres erfarenheter. Misslisibells erfarenheter talar för sig själva och jag förstår att de talar till många, kanske speciellt yngre än henne själv. 

Vuxen, med fler svarta bälten i livskunskap ger jag boken 3 av 5. 

Man kan säkert låna den på biblioteken också.

En smakebit: How to Stop Time av Matt Haig

”En smakebit på søndag” är en bloggutmaning som drivs av bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger växelvis, varannan vecka. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av den. Inga spoilers tillåtna!

Den här veckan är det Flukten fra virkeligheten som håller i det!

Just precis idag har jag börjat på How to Stop Time av Matt Haig - eller Historieläraren, som den heter på svenska.

Om den svenska översättningen kan man läsa:

Tom Hazard bär på en hemlighet. Han ser ut som en ordinär 41-åring, men har i själva verket levt i århundraden. Från den elisabetanska eran genom 1920-talets jazzålder i Paris till dagens London. Han har sett världen förändras, men det enda han längtar efter är ett vanligt liv. Det är en bitterljuv roman om tidens gång, kärlekens villkor, och om att det kan ta en livstid att lära sig att leva.

Min smakbit kommer från någon av de allra fösta 20 sidorna - jag har ju just börjat:

The longer you live, the harder it becomes. To grab them. Each little moment as it arrives. To be living in something other than the past or the future. To be actually here. 

Forever, Emily Dickinson said, is composed of nows. But how do you inhabit the now you are in? How do you stop the ghosts of all the other nows from getting in? How, in short, do you live?

Fem en fredag v.5: Aldrig säga aldrig

Så är det fredag igen och dags för utmaningen på bloggen Elisamatilda (awkward introvert) som kallas "Fem en fredag".

Den här fredagen undrar Elisa:

1. Vad är något du aldrig vill uppleva?
2. Vilken är en plats du tror du aldrig kommer besöka?
3. Vad är något som aldrig funnits i ditt liv?
4. Vad är något du aldrig har sagt?
5. Finns det något du aldrig kommer säga aldrig till?

Vad är något du aldrig vill uppleva?

Mina barns död - må de leva till 127 - pigga, friska och med förståndet i behåll!

Vilken är en plats du tror du aldrig kommer besöka?

En Death Metal- konsert. Det kan jag säga med all säkerhet - så länge ingen klubbar mig och bär mig dit medan jag är medvetslös. 

Vad är något som aldrig funnits i ditt liv?

Säkert mängder med saker, känslor, personer ... men specifikt? Njae ... Jag vet inte - kanske för att jag inte har haft det i mitt liv ;) 

Vad är något du aldrig har sagt?

Troligen har jag sagt en massa dumheter jag borde ångra men, tack och lov, har glömt bort. Vad jag är ganska säker på att aldrig ha sagt är: Jag älskar överraskningar. För det gör jag verkligen inte!

Finns det något du aldrig kommer säga aldrig till?

"Eva, vad skulle du säga om ett par veckor ledigt för att läsa böckerna du har på "vänt"?"