Idag är det internationella suicidpreventiva dagen, en dag som lanserats av Världshälsoorganisationen WHO för att sätta arbetet med att förhindra självmord på agendan.
Suicid är inget vi pratar om speciellt mycket - men varje år tar ca 1500 personer sitt liv i Sverige.
Hos Suicid Zero kan man läsa om och kring men inte minst var du kan få hjälp.
Så finns Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd - de finns för dig som förlorat en närstående genom självmord. Vi erbjuder stöd till efterlevande genom samtalsgrupper, telefonjour, kontaktpersoner och sociala medier. Alla du träffar hos oss är själva efterlevande.
En av de myter jag växte upp med var att "den som bestämt sig kan man ändå inte hindra".
Den andra myten var att "den som pratar om (underförstått: hotar att göra det) det gör det inte".
Vänta inte på att någon du tror kan ha tankar på suicid ska be om hjälp. Vi vet alla, egentligen, att när man mår som sämst orkar man inte be om hjälp. Fråga. Fråga om tankarna finns. Ta sedan inte på dig att vara den som ska reda ut tankar och känslor hos personen ifråga. Det finns proffs till sådant. Men du kan vara den som som står bredvid, följer med, skjutsar, stöttar. Läs mer här: Om självmord. Mycket bra om hur man frågar, och vad man kan tänka på.
Läs på. Börja med länkarna här. Hitta berättelser från överlevare och förstå vad som gjort skillnad för dem och förstå, inte minst, att det handlar om depression - något man inte väljer - något man behöver hjälp med.
Pratar vi inte om det så finns det inte och då fortsätter människor att dö.
Alla dessa temadagar, som ingen är intresserad av/uppmärksammar egentligen. Ganska anmärkningsvärt är att den Internationella suicidpreventiva dagen sammanfaller med Skolans dag och Världsdagen för teckenspråk. Kände inte till någon av dessa temadagar, men googlade (såklart).
SvaraRaderaVill inte yttra mig om den Internationella suicidpreventiva dagen, för du och jag är så totalt olika i vårt "tänk" att det bara skulle bli "bråk" igen. Å det vill jag inte;-)
Ville så gärna skriva något klokt men kommer helt av mig av BP:s kommentar.
SvaraRaderaTar några djupa andetag.
Hade en god vän som tog sitt liv för några år sedan...tog lång tid för mig att komma över det..men man lär sig leva med det trots allt.
SvaraRaderaSaknar honom oändligt mycket.
Nu börjar jag nästan gråta. Så viktigt att prata om det. Och jag skulle vilja göra det mera. Men av hänsyn till du vet vem gör jag det inte. Däremot vågade jag fråga rent ut när han mådde som sämst. Relativt ofta. Fick ju inte det svar jag ville ha. Och som du skriver, även om de säger att de ska göra det, så är det inte bara tomma hot utan kan ske i verkligheten. Tyvärr... De vill egentligen inte dö men de orkar bara inte leva. Stabilare nu men fortfarande livrädd emellanåt. Kram och tack!
SvaraRadera