Ibland … egentligen närhelst jag funderar över hur det står till med människan på jorden… så känns hela tillvaron som en balansakt. En balansakt där jag själv är den skälvande droppen på toppen av ett rangligt torn … och om du klampar på i min närhet … då rinner jag över …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar