Plattityder?

Vi växer under ansvar. Det måste vara ok att göra fel och lära sig av dem. Är man alltid misstänkt blir det till slut en uppfyllande profetia.


I skolan, precis som på alla andra arbetsplatser, finns det olika människor. Ingen stans är alla stöpta efter samma mall.

Sunt förnuft brukar kunna lösa det mesta. Om man bara lyssnar på varandra.

Plattityder? De har funnits så länge att jag tror att de faktiskt kan innehålla, minst, något uns av sanning. Vart och ett.

En metod är inte rätt för att det sker i skolan, för att någon instans har sagt att man ska använda sig av någon sorts metod utan att själva titta på hur det ska gå till. Prata med varandra, lyssna på lärare, elever, föräldrar.

Vi kan inte lägga allt ansvar på barnen. Det är inte bara deras ansvar att lära sig. Vi har ett undervisningsansvar också. Prata med varandra, lyssna på lärare, elever, föräldrar.

Skolor anmäls allt mer till skolinspektionen. De startar då en ”brevväxling” mellan förälder/elev och sig själva samt skolan och sig själva. Ingen större förändring sker egentligen. För de har också glömt att det är viktigt att prata med varandra, lyssna på lärare, elever, föräldrar.


Barn gör inte som vi säger (lyssna på varandra, försök förstå, säg ifrån om något känns fel, låt ingen utsätta dig för något som känns obehagligt, stå upp för dig själv, larma om du ser mobbning...), barn gör som vi gör!