Det värsta

I kommentarerna till ett inlägg i en av bloggarna jag läser (Tant Marit) skriver bloggerskan själv om ”spik-i-foten-principen”. Ja, ni vet… klaga inte över en spik i foten, för under franska revolutionen … o.s.v.… d.v.s., det finns alltid någon som har det sämre.

Jo … eller jaha … Jo, inte ska man väl gnälla i onödan men, och egentligen ett stort MEN, det värsta JAG varit med om är ändå det enda jag själv har att gå efter. Om mitt ”värsta jag varit med om” inte verkar så illa i dina ögon, så är det nog, ändå, så för mig …

Så, om du möter en ledsen 5-åring (som kanske heter Tess, vad vet jag) så ska du inte vara överlägsen när hon berättar att hon är så fruktansvärt ledsen för det värsta som hon varit med om, vilket kanske handlar om en nyligen avliden kanin. För om du känner efter hur du känner inför det värsta DU varit med om så är det kanske just så hon känner … Hon är ju ledsen för det värsta HON varit med om.

Vi kan inte ta ifrån varandra upplevelser och erfarenheter som vi växer av! 

Vi måste vara rädda om varandra!