I en skog, på en plats, finns en stuga bevarad med sitt innehåll som den gamle stugägaren lämnade det 1971. Någon hade ställt fram de här gamla kopparna till beskådan och mitt hjärta gladdes! Tänk! Det har nötts på dessa koppar vid högtidliga tillfällen och många berättelser har berättats över kanten på dem. Många fat har säkert också blivit druckna på. Kanske på bit (med en sockerbit i munnen, så som min morfar drack det).
Visst har de patina!
Kanske kan man säga att jag upptäckte att mitt hjärtas patina ekade i samklang!
Mer patina HÄR!
Det var et deilig innlegg.
SvaraRaderaFortiden hvisker sine historier.
Takk fra mormor på klagemuren.
det är ju precis det som är så fint med patina - att det berättas en historia fri för var och en att tolka men ändå en historia! ;)
SvaraRaderaSå fina koppar. Tänk så mycket som kaffe som har funnits i dom och tänk allt som har samtalats om när man druckit kaffe i dom. Det är så härlig charm med många gamla saker. Idag var jag på loppis och där fanns en underbar gammal säng. Vid ena kanten var den sååå sliten. Där har säkert den gamla damen(?) suttit varje morgon och kväll. Önskar jag hade plats, för då hade jag genast köpt sängen. Den sängen hade verkligen en själ.
SvaraRaderaBilden är vacker och lika skör som kaffekopparna en gång var. Visst känns det patina i dessa och jag saknar lite de där muggarna med fat och någon som sitter bredvid och dricker med sin sockerbit i munnen, som min morfar likväl som din.
SvaraRaderaVäldigt fina koppar som säkert hade mycket att berätta om de kunde. Många diskar och många händer har lämnat en underbar patina.
SvaraRaderaFina koppar! Roligt med gamla saker tycker jag! Jag köpte en hel servis på loppis igår 150 kronor! Jag är jätteglad för den. Kaffekanna, sockerskål, gräddkanna, 12 koppar och fat, tyvärr bara 11 assietter.
SvaraRadera