En medmänniska - ett helgon

Igår blev jag påmind om honom HÄR. Några gånger per år får jag äran att berätta ... 

Nu berättar jag den här!

Det här är Maximilian Kolbe. 

Mannen vars slutbragd berör - varje gång!

Fånge nummer 16670, en katolsk präst vid namn Maximilian Kolbe hade placerats i det fruktande koncentrationslägret Auschwitz för att han bland annat hade gömt judar undan nazisterna. I lägret sattes han som alla andra i mycket hårt arbete under mycket svåra förhållanden med daglig misshandel. En sommardag 1941 ljöd sirenen över fånglägret, någon hade rymt. Maximilian och de andra fångarna ställdes upp för att räknas – tre personer saknades. Som straff valdes 10 fångar från de baracker där rymlingarna bott, de skulle avrättas, placeras i en underjordisk bunker utan vare sig mat eller vatten för att långsamt svälta ihjäl.

Franciszek Gajowniczek var en av dessa 10 fångar som nu skulle dö. Han grät och han skrek ”Min fru, mina barn nu får jag aldrig se dem igen”. Då ... Kolbe erbjöd sig att ta Gajowniczeks plats, vilket han också fick. Vakten blev förvånad men gick med på bytet. Det var 10 som skulle dö, vilka 10 det var spelade ingen roll.

Franciszek fick leva men Kolbe och de andra nio placerades i  i var sin cell i dödsbunkern. Kolbe sjöng psalmer för de andra, uppmuntrade dem och bad tillsammans med dem, men det blev allt tystare. Efter två veckor var det endast fyra som fortfarande levde och endast Kolbe som var vid medvetande. Eftersom bunkern behövdes till andra fångar avrättades de slutligen med en gift injektion.

Franciszek Gajowniczek (1901-1995) överlevde Auschwitz och gjorde det därefter till sin livsuppgift att sprida information om Kolbes offer och verksamhet i lägret. 

Maximilian Kolbe helgonförklarades av påven Johannes Paulus II på Petersplatsen den 10 oktober 1982. Franciszek Gajowniczek närvarade.

Idag, 14 augusti, är det hans helgondag.