Funderingar

Tintin och Pippi är i ropet igen. Pga. av diskussioner om rasism. Om en skev världsbild.

De var inte skrivna med rasistiska intentioner. De är barn av sin tid.

De, och mycket, MYCKET annat, är en del av vår kulturhistoria. Det kan vi inte ta bort. Det SKA vi inte ta bort. Inte det som var bra,  och inte heller det som var dåligt. 

För vi lär.

Vi kan väl istället vara glada över att vi kommit längre. Att vårt land är ett land där många vill bo och att vi har möjligheten att låta det vara så.

Som invandrad får man uppskatta att vi mognat som land. Kommit riktigt långt i  vår utveckling.

Så långt att vi själva inte hunnit med, kanske. Vi är, som land, lite omoget generade över vår tidigare okunskap.

Rödhårig, blåögd, blek men fräknig, ut- och invandrad, mor till blandkulturella barn och samtidigt stolt över Astrid Lindgrens del i min (och mina barns) uppväxt, ätare av chokladbollar nu (negerbollar då) och starkt troende på tanken om allas lika värde och människans inbyggda överlevnadskraft – jag vägrar skäms över vad som var min barndoms Sverige. Okunskap är inte illvilja. Däremot är jag stolt vuxen i ett Sverige som vill och kan, men samtidigt lite trött över att Sverige inte törs … Inte törs vara Sverige, historia och allt!