För någon vecka sedan kom kärleken hem med två snigelskal till mig. Tomma. Sköra. Han trodde sig veta att jag nog skulle vilja fota dem. Han känner mig. :)
Idag har de skalen funnits med i tanken av flera anledningar. Först såg jag att Tisdags Tema idag var Spiral, vilket jag inte hade tid att göra något med. Men skalen kom färskt i mitt minne!
Sen handlade hela förmiddagen om sköra relationer och vägar, långsamt vandrande på vägar framåt. Och i bakhuvudet fanns de här skalen.
I all sin skörhet bär de liv. Skyddar varelser som sakta tar sig framåt.
Jag tror vi bygger starkare murar, hårdare skal, utan att vara mer skyddade från omvärlden än snigeln. Kanske bygger vi så tätt att vi, utan ljus, skadar oss själva?
Det kan vara så att vi är som starkast när vi vågar vara sköra
Så kloke ord. Jeg kjenner at jeg bygger sterke murer som stenger meg inne og det er jo ikke meningen, så takk for dine ord. De minte meg på å rive ned noen av murene.
SvaraRaderaHa en vakker kveld.
Mormor
Så kloka ord, så är det. Mod är det också att vara lite skör och våga visa det.
SvaraRaderaHa en fin vecka. // Lissen
Vilka goda, kloka ord - och en vacker bild med...
SvaraRaderaKan nog vara väldigt sant... starkast när man är skör... vacker bild...
SvaraRaderaTycker absolut att du ska se "torka aldrig tårar.." risken är stor att nästa måndag blir en gråt måndag men det kan behövas ibland;)