Vackra människor

Jag blogghoppar. Det är en intressant syssla. Man får inte så mycket motion … eller, jo, men inte kroppslig. Hjärnan däremot, kan, om man har tur, få motionera lite. Och hjärtat.

Det finns så många bloggar. Så många livsberättelser. Ibland handlar bloggarna om allt det förfärliga, hemska, som man måste sätta ord på för att man ska förstå det. Andra gånger handlar de om sådan man måste få respons på, så man vet att man inte är dum i huvudet. Det finns inredningsbloggar som beskriver hur folk har det. Och många fler om hur man skulle vilja ha det. Variationen är enorm.

Många uttrycker en nedvärderande åsikt om att bloggandet bara handlar om människors önskan till bekräftelse, för att lyfta sig själva. Är det inte, till största del, det som allt socialt vi gör går ut på? Vare sig vi bloggar eller inte?

Utan ett du har jag svårt att vara ett jag.

I bloggosfären kan man vara hur anonym man vill. En del kan då få vara den de önskar vara. Andra kan vara de som de verkligen är. Det är inte fel.

Kanske kan jag i bloggvärlden öva på att ha en strålande självbild, ett gott självförtroende, eller hänga ut min skam och låta den blåsa bort … och jag tror att det kan bli ett självuppfyllande beteende, att det kan spilla över till livet, ni vet, det som internet är en del av.

Oavsett.

Bloggvärlden består av en hel dröse vackra människor som bjuder på inblickar i sina liv. Det berikar. Tack!