Livet, tiden och ... nåja!

Ibland händer det. Faktiskt. Att man får till sig det man behöver just precis som det hjälper som mest.

Den här gången kom budskapet i form av en bok.

Den säger mig det jag redan vet – innerst inne – men som jag, liksom alla andra, ”glömmer” hålla för viktigt. Det är inte tiden som är viktig. På riktigt.

Mitch Albom (”Tisdagarna med Morrie”) har skrivit, och i år gett ut, ”The Time Keeper” och den slukade jag idag. En underbar liten bok. Ännu inte på svenska, tyvärr.
Visst innehåller den en och annan ”klyscha” – men det är väl det vi har börjat kalla de gamla kloka visdomarna vi inte riktigt vill ta till oss? Kallar vi dem klyschor så är det ju ok att inte lägga någon vikt vid dem?  Vi tror att vi är så smarta …

In this fable, the first man on earth to count the hours becomes Father Time. The inventor of the world's first clock is punished for trying to measure God's greatest gift. He is banished to a cave for centuries and forced to listen to the voices of all who come after him seeking more days, more years. Eventually, with his soul nearly broken, Father Time is granted his freedom, along with a magical hourglass and a mission: a chance to redeem himself by teaching two earthly people the true meaning of time.
He returns to our world--now dominated by the hour-counting he so innocently began--and commences a journey with two unlikely partners: one a teenage girl who is about to give up on life, the other a wealthy old businessman who wants to live forever. To save himself, he must save them both. And stop the world to do so.

Varför kändes den så rätt just nu?  Igår kändes det som om jag såg hela sista sträckningen av resten av mitt liv – år med min nya ”kompanjon” artros. I mitt huvud blev det en bild av någon sorts nedräkning. Idag (inte bara tack vare boken, dock ;)) känns det inte riktigt så tråkigt. Det kommer bli vardag av det här med …
Igår var en dag i affekt av att någon säger att man har fått en diagnos (det uttrycket - som om man fick något fint *ryser*) och idag, ja, idag lyser solen, tid är en illusion och jag är en envis individ  ... en vinnande kombination! ...nåja.