... they all represent the very instant we became totally different people."
Tanken på att få tillbaka sin känsla av värde för att någon vågar röra vid ärren ... är ... något jag, tydligen, inte hittar ord för. Alla våra stora ord är så utnötta. Mitt hjärta säger 'profund' - men den svenska översättningen säger i alla fall inte riktigt hur stort jag tycker att det är ...
Vad är det med det då? ... kanske du tänker. Varför blev det här så viktigt för mig, just idag (igen)?
Synliga ärr är svårt nog att bära. men det finns också andra ärr. De på insidan. I själen.
Igår pratade jag med en vuxen kvinna som berättade om hur hon blivit mobbad under hela sin grundskoletid. Nio år. 9. Under en tid då vi ska lägga grunden till att bli trygga vuxna som vågar ta vår plats i världen ... då togs hennes värde ifrån henne, varje dag, i skolan.
Och jag tänker; vem ser sådana ärr? Vem rör vid dem?
Hur får man sina ärr sedda när de sitter på insidan?
Kvinnan jag pratade med är inte ensam med att bära ärr på insidan.
Det förminskar inte hennes smärta.
Det gör det inte bättre.
Bara hemskare.
Synliga ärr kan förbättras via plastikkirurgi. Osynliga ärr är med en resten av livet, vilket verkligen är betydligt hemskare.
SvaraRaderaÅ mobbing är fruktansvärt i alla åldrar!
Dina ord berör. Stannar kvar.
SvaraRaderaKram Lotta
Ja det finns säkert många med såna ärr... Och det är så hemskt att detta händer. Det var ett sorgligt inlägg men så varmt och hjärtligt skrivet.
SvaraRaderaJag uppskattar så dessa inlägg av allvar. En påminnelse om livets baksidor som hjälper en att göra bra saker. Tack! Fin film.
SvaraRadera/Kiki