... för glädje och sorg - fest och avsked.
Grupper som träffats länge- trivts ihop och knutit band - ska nu skiljas åt för att senare i år, kanske, hitta nya platser att mötas på. Glädjeblandat vemod.
Jag vältrar mig i glädje och löften, kramar och handskakningar - kommer trött hem varje dag och däckar - socialt utmattad. Mitt jobb är fantastiskt - jag förvånas, i underbara (och vemodiga, som sagt) tider som dessa, att jag faktiskt får betalt för att finnas bland alla dessa ungdomar.
Vi läser så ofta om all bedrövelse. Arbetslöshet, brottslighet, missbruk ... det kan vara svårt att hålla modet uppe, kanske. Men - vet ni, jag lovar, framtiden innehåller också väldigt många fina människor med goda hjärtan och precis samma längtan efter att få det bra. Jag vet att det finns hopp för framtiden! Jag träffar bevis på det varje dag!
Skön läsning! Vi bombarderas med rapporter om hur eländigt allt är och behöver få några ljusglimtar emellanåt! Tack för att du förmedlar optimism!
SvaraRaderaDet finns hopp, absolut. Dagens ungdomar som ofta skrivs ned totalt i media är betydligt bättre än ryktet som blåsas upp i media. Du har verkligen hittat rätt här i livet - du älskar ju ditt jobb, vilket jag anser är ett kall - ditt jobb alltså. Det är underbart att läsa hur mycket du trivs på ditt arbete. Å du - jag känner igen mig där, fast jag har ett helt annat arbete:-)
SvaraRaderaJag förundras dagligen över sonen och dottern och deras vänner. Så kloka och fina. Det finns gott hopp om framtiden!
SvaraRaderaUngdomar som har haft dig som ledare kan inte bli annat än fina :-)
SvaraRaderaDet finns så många kloka och duktiga killar och tjejer därute.
SvaraRaderaVisst finns det hopp;-) och att skiljas kan vara riktigt
SvaraRaderasorgligt när dom går vidare i livet.
Jag blir varm av dina hoppfulla ord.
SvaraRaderaKan tänka mig att en konfirmationsgrupp lite är som när man som lärare har en skolklass och det är avslutning och sommarlovet väntar där ute.
Jag hoppas att du får chansen att träffa en del av "dina ungdomar" senare i livet, kanske när de har bildat familj och något barn skall döpas? Sådana återträffar måste vara härliga, när de inträffar. Antar att det hänt, kanske flera gånger.
Varm i magen blir jag. Vet ju hur rätt du har. Ser på mina barn ibland och undrar hur deras vardagsvärld ser ut. Alla dessa fina ungdomar där ute som får se så felaktiga saker om sig själva i media. Inte utan att det går att dra paralleller till andra grupperingar.
SvaraRaderaDetta behöver man höra om, oftare!
SvaraRaderaSå fina ord! Och fina ungdomar! När mina barn var lite yngre fick de alltid ta hem alla sina vänner och satt ofta och sjöng sing star i gillestugan. Det var så härligt att lära känna deras vänner :)
SvaraRaderaVisst finns det hopp om framtiden ! Ditt inlägg är ett talande bevis. Fantastiskt att få möta alla dessa ungdomar och ta del av deras verklighet och hoppet om en ljus framtid måste vi alla ha...
SvaraRaderaFina ord du kommer med. Visst finns det hopp, det är inte bara elände därute. De allra flesta kommer att hitta rätt i vuxenlivet och kommer bli våran framtid. Det känns hoppfullt.
SvaraRadera