Man lär sig inte tala om man inte övar. Inte heller lär man
sig läsa utan att öva. Så, hur skulle man kunna lära sig skriva utan övning? Och
nu menar jag inte bara skriva som i att sätta ihop ord till meningar. Jag menar,
hur lär man sig att faktiskt säga något med sina skrivna ord om man inte
skriver? Skriver, skriver och skriver.
Det bor en längtan i mig, som, antar jag, i alla människor, och jag tror att det, hos mig, är ord som trängs för att få komma ut och göra sig hörda. Men, så tänker jag att om jag agerar på den längtan och skriver så vill jag kanske se och höra vad någon tycker om mina meningar? Och det känns lite pretentiöst, lite genant … lite ”men inte ska väl jag”! Det är svårt att komma förbi pinsamhetskänslan – samma känsla man kan få först gången man sjunger inför publik eller måste uttrycka sig på ett språk man inte ”äger”.
Det bor en längtan i mig, som, antar jag, i alla människor, och jag tror att det, hos mig, är ord som trängs för att få komma ut och göra sig hörda. Men, så tänker jag att om jag agerar på den längtan och skriver så vill jag kanske se och höra vad någon tycker om mina meningar? Och det känns lite pretentiöst, lite genant … lite ”men inte ska väl jag”! Det är svårt att komma förbi pinsamhetskänslan – samma känsla man kan få först gången man sjunger inför publik eller måste uttrycka sig på ett språk man inte ”äger”.
Så, folk kanske skrattar lite när jag snubblar med mina meningar och stapplar med mina ord om jag nu skulle våga? Kanske
skrattar de helt enkel lite igenkännande, överseende … det är ju inte så farligt?
Jag började en skrivövning här på bloggen en gång; ”Alla tankar som trängs måste ut”. Jag har nu, länge (för mig själv), skyllt min tystnad i ämnet på att jag inte har haft tid. En dålig ursäkt. Speciellt som jag egentligen vill - men så var det där med pinsamhetskänslan ... Jag vet. Just do it!
Om jag skulle göra så som jag längtar, stoppa flödet av ”input”, låta bli sociala medier, tv, radio och istället skriva, kanske skriva mig tom … är jag då mest rädd för vad ”folk” ska tycka eller är jag rädd för vad jag skulle finna, där i botten av min själ? Kanske är jag mer rädd för att inte finna något alls?
Nej, jag vet allt svaret – och det handlar varken om vad ”folk”
tycker eller om tomhet …
Gör du något som egentligen skrämmer dig? Och, nej, du behöver inte svara på det!
"Write hard and clear
about what hurts."
- Ernest Hemingway
Alltså om du skriver på bloggen, där du är anonym, spelar det ju ingen roll...
SvaraRaderaGo for it tycker jag. Du har ingenting att förlora, du har allt att vinna! Dessutom kostar det ingenting:-)
Skriv, bara skriv! Agera på din längtan.
SvaraRaderaJag arbetar som redaktör på ett förlag och möter ständigt nervösa, lätt darrande människor. Det är jobbigt på gränsen till smärtsamt att låta någon annan läsa ens alster, men det går bättre med tiden. Även detta måste man öva sig på.
Du har naturligtvis alldeles rätt angående träningen; det är få som föds med en självklar talang att skriva. Undantag finns naturligtvis men de allra flesta måste öva, öva, öva. Så läs och skriv så mycket du orkar.
Det blir lättare att visa upp det man skrivit för andra med tiden.
Break a leg ;-)
Det är just såna här inlägg som gör att din blogg är den jag vill följa.
SvaraRaderaSkriv mer, jag älskar att läsa det.
/Kiki
Om du vill skriva så snälla gör det! Jag gillar din formuleringskonst och läser med glädje vad som finns på din blogg! Det är ju inte alltid man själv är nöjd med det man åstadkommer men världen går inte under för det! Våga tro på dig själv, du är bra!!
SvaraRaderaGick in hos dig för att kika på ditt inlägg till Fredagstema men hamnar istället här. Blev nyfiken, ville veta vad det handlade om det du beskrev och tackade för. Läser och blir förundrad. Du som är så fantastisk på att med få ord utrycka så mycket !!
SvaraRaderaKan bara säga att jag själv skulle behöva en hel del skrivövning. Övergav min gamla blogg när jag inte längre kände att jag kunde skriva eller uttrycka mig. Beslöt att min nya blogg Made in Malta skulle bli en ren fotoblogg med bara få ord. Har nästan helt tappat förmågan att uttrycka mig i ord och efter att ha bott i ett engelsktalande land i snart 14 år utan att behärska språket vet jag exakt vad du menar.
Tycker att du här, med dina skrivna rader, uttrycker dina känslor på ett alldeles utmärkt sätt. ..och som Beate skriver kan jag bara hålla med. Go for it !!! Du bär på en fantastisk inre förmåga som många av oss i bloggvärlden gärna vill ta del av.
Om vi lar tastaturet tie og legger våre ord i en skuff, mister vi noe. Tror jeg. Men om vi sprer dem ut på en skjerm og lar andre delta i våre tanker, vinner vi mye. Ikke bare overvinner vi "pinsamheten", noe som slett ikke er det dummeste vi kan foreta oss. Men vi får responser og nye tanker og nye ord.
SvaraRaderaOrd bygger broer mellom mennesker. Kommunikasjonskanal nummer en, pleier jeg å si. Og broer er verdifulle. Det bringer oss fra en side til en annen. Og lar oss kanskje vokse? Som mennesker og medmennesker.
Skriv og skriv. OG del. Da kommer dialogen også. Ikke bare din indre, men den som oppstår når ord møter ord.
Takk for et godt møte med tanker som i blant også finnes hos meg, som hos andre.
Jeg tror jeg må legge igjen en klem i ren takknemlighet.
Mormor