Hos Kammebornia kan man idag läsa när Pia filosoferar om den kravlösa vänskapen medan hon hänger sin tvätt. Ett fint inlägg. Ett inlägg jag inte klankar ner på (jag gillar Pias blogg – den får mig ofta att fundera) … men funderar vidare på.
Så. Den kravlösa vänskapen. Ni vet, den där som man läser om, som låter så fantastisk …
Om inte jag vill att någon kommer till mig fast de inte vill ska ju inte jag komma till någon om jag inte vill. Att komma av fri vilja är en förutsättning för en fin relation i vänskap eller kärlek.
ÅH, men det känns så mycket svårare än så. Jag förstår tanken, men fungerar det verkligen? Om alla omkring mig tänker så, om jag tänker så, fungerar det verkligen?
Så tänker jag. Att man ger av fri vilja. Och det gör man ju när man tycker om.
Ja, visst är det så ... i mycket. Även i vänskapen. Men i upprätthållandet av densamma?
Om jag bara hälsar på dig när jag känner för det så kanske det sammanfaller med tillfällen då du vill vara ifred. Eller, om du bjuder in mig – du vill dela din glädje för något med mig – och jag är sådär extra introvert som jag kan bli ibland och har absolut ingen lust att träffa folk. Inte någon. Så jag kommer inte …
Och så alla de andra tankarna som jag själv alltid tänker, de där som; men inte ska jag störa, tänk om de inte vill, jag kanske tränger mig på, de kanske tar illa upp om jag inte kommer, men det förväntas nog ... Det är högljudda delar i min ekvation om hur jag får det att fungera med vår vänskap. Och de kommer sig ju faktiskt av omsorg. Omsorg om både dig och mig.
Men det är klart att du inte måste komma bara för att jag bjöd in. SÅ kravlöst är det ju ändå. Eller?
Kravlös vänskap är en fin tanke. Där den fungerar handlar det om trygga människor som kan ta att vara osams någon gång då och då ... kanske.
Jag gillar inte att göra dig besviken. Så jag kommer när du bjuder in mig. För att jag bryr mig om dig. Även dagar när jag är introvertare än vanligt!
För när vi är vänner önskar jag ju att du ska få det bästa, vara det bästa, drömma och vara lycklig. Och jag tror, i min krångliga värld, att med allt det kommer förväntningar … och då är det svårt att hålla det kravfritt. Om inte omöjligt. Och det är helt ok. För, för din skull bestiger jag berg och slåss med drakar.
Vänner?
Många tankar och filosoferande om kravlös vänskap här hos dig. Nu är jag ju inte den smartaste, men varför ska man ställa krav på vänskap. Jag menar vänskap är ju inget jobb, där det ska ställas krav. Vänskap är ju en känsla. Kan man ställa krav på känslor? Jag vet inte...
SvaraRaderaJo, det låter klokt. Pias inlägg låter också klokt. Jag blir inte klok på det här ... så är det bara!
RaderaIntressant tema. Jag vet hur kravfylld vänskap är = dvs kvävande. För mig bygger äkta vänskap på mycke sorgearbete innan den kan närma sig kravlös.
SvaraRaderaRelationer är kantade av fel och britser, förlåtande och arbete kan kanske överbrygga det mesta.
Det bästa man jag kan gör är att försöka tänka mig in hur min vän tänker.
/Kiki
Klokt! Gammal vänskap (tidsmässigt / erfarenhetsmässigt) är tryggare och därför mer kravlös - man vågar/får vara sig själv!
RaderaAtt änka sig hur vännen tänker är väl grunden för en empatisk vänskap - en viktig ingrediens.
Klokt, som sagt :)
Jamen, det är svårt det där. Jag har två nära vänner, jag träffar ingen av dem särskilt ofta, vi har olika problem med sjukdomar och annat som gör det svårt att orka och hinna. Men jag vet att jag har dem om jag behöver och de vet att de har mig om de behöver, dörren står öppen. Och då står den öppen även nu, när jag har utmattningsdepression och egentligen inte orkar. Och väljer bort de flesta. Men för de här två spelar det ingen roll. För det kravlösa i det hela innebär ju att de kommer hit och tar det som det är. Sitter tysta med mig i soffan och det är OK. För vi får ändå energi av varandra. Det är det kravlösa för mig, att vi kan gå in och ur varandras liv utan att kräva att det ska ske under speciella former eller krävas städning, matlagning, inbjudningskort....
SvaraRaderaDet finns kravlös vänskap - bevisligen :) Och, jo, jag har också upplevt den. Men den byggde på, som Kicki skrev, på mycket "sorgearbete", dvs tid och gemensamma erfarenheter ... men inte bara. Det måste "klicka" på fler sätt. Och när det gör det, ja, så, som du skriver, då kan man även sitta tyst tillsammans.
RaderaJag tror definitionen av vänskap är svårfångad. Vänskap kan se ut på många sätt. Att definiera den som kravlös är nog att säga att den är så bra den kan bli :) Som vald familj.
Tack för att du tänker med mig. Det berikar!
Underbar beskrivning av vänskapen - kärlekens syster....om dess vådor - och om dess glädjeämnen. Tack!
RaderaHmmm... verkligen ett inlägg att fundera över. Spontant tänkt - redan i början är vårt sociala behov en sorts krav...
SvaraRaderaFör det är ju ett behov som vi fått av naturen... med behov kommer förväntningar och krav utifrån vad vi avser som vänskap...Att sammanfatta kort så tror jag inte riktigt på kravlös vänskap, och med tänker jag inte på en överdriven och kravbelastad vänskapsrelation, då är det närmare som tvång och ett måste. Jag tror att om man vill bevara vänskap kräver det också sitt... på ett eller annat sätt.. Inget är typ gratis :)