Provtänk kring skyddsänglar och Gud

Läser idag på många bloggar om änglar och tankar kring skyddsänglar. I DEN HÄR boken fick författaren mig att tänka till kring det slarviga uttrycket att det ”måste ha varit en skyddsängel” – något vi gärna använder oss av när vi, till synes oförklarligt, klarar oss välbehållna ur något som kunde slutat riktigt illa.

Om vi tror att det finns skyddsänglar som, på uppdrag, hoppar in ibland och räddar en del av oss … då har vi en konstig Gud. Kan man tro på en gud som har ett gäng skyddsänglar till sitt förfogande och skickar ut dem lite random för att rädda, exempelvis, EN person i en flygplansolycka som involverar över 200? Nej, det har jag väldigt svårt att tro på.

Skyddsänglar är en tröstande tanke – men den håller inte.

Varför är det svårare att tro att bra saker bara händer likväl som ”shit happens” – oförklarligt?

Livet vi får, som gåva, ger oss en chans att bli det bästa vi kan och att göra det bästa av de situationer vi hamnar i. Och när vi inte orkar … ja, då kan vi fortfarande bara göra det bästa av det vi har, och är, just då.
Skapad med fri vilja tror jag inte på att våra dagar är utstakade av en opersonlig Gud som vill se på när vi inte lyckas – en gud som skickar ut en skyddsängel då och då för att få en plan att bli som det är tänkt med någon gudomlig hjärna. Att tro det är ju att ge oss själva total ansvarsfrihet – ansvarslöshet. Det håller inte!

Änglar, finns de? Jo, det kan jag inte annat än tro – men här på jorden, om vi möter en, ja, då ser den ut som du eller jag … en hjälpsam själ som gör sitt bästa utifrån förutsättningar som omständigheterna skapat – som vi skapat.

Men skyddsänglar? Nej, det är ingen förklaring på gott som händer. Kanske är det lyhördhet, tur, träff eller magkänsla – men inte väljer Gud om du ska få klara dig eller inte, dö eller leva i ett givet ögonblick. Nej, det kan jag inte tro på. Min Gud är ärligare än så!

https://www.facebook.com/herregudco