Om vi inte börjar nu - när ska vi då börja?

Nu är vi där igen. Vi har blivit uppmärksammade på att något hemskt har hänt i världen. Ett terrordåd.

Nu fundera vi mycket på hur hjälplösa vi är. Hur små våra liv är. Hur inget vi gör kan göra någon större skillnad.

Det är fel.

Terroristerna är få. Väldigt få. Skillnaden är att de GÖR.

Det är lättare att börja fundera på hur få de är om man på allvar tar till sig att det inte handlar om hela den islamska världen. På samma sätt som inte alla norrmän är terrorister för att det som hände i Utøya vilar på en norrman.

Världen ÄR alla människor som lever sina liv i önskan att deras nära och kära ska ha det bra, som vill sätta mat på bordet och ha tid över på dagenför att krama sina barn och läsa en bok, se på solnedgången, hålla en käresta i handen eller, helt enkel, vara i fred. Inte i fred som i ensam utan som i FRED.

Vi är många.Väldigt många.Vi kan också GÖRA.

Vi kan ta ställning. VI kan låta bli att säga att ”alla är sådana”, till exempel. Då är vi med och skapar fred. Ingen har då fått några tokiga rasistiska idéer på grund av något vi lagt kol på.
Nästa gång någon säger ”ja, jag tänker då fortsätta säga negerboll”, skämtar om att de är ”mörkrädda” när någon mörkhyad sitter på samma buss eller säger att ”de kan väl åka hem om det nu är så dåligt här” när det pratas om asylsökande som behandlas dåligt i Sverige … ja, då kan vi i alla fall fråga hur de tänker. Kanske har de glömt att alla människor helst vill att deras nära och kära ska ha det bra, som vill sätta mat på bordet och ha tid över på dagenför att krama sina barn och läsa en bok, se på solnedgången, hålla en käresta i handen eller, helt enkel, vara i fred och vi kan få vara medmänniskor som får påminna dem om det.

“Of all the preposterous assumptions of humanity over humanity, nothing exceeds most of the criticisms made on the habits of the poor by the well-housed, well- warmed, and well-fed.” ― Herman Melville

Nej, vi kan inte skapa världsfred idag – kanske inte någonsin. Men vi kan se till att vi inte bidrar till motsatsen med alla våra små handlingar.

Vi är många. Vi kan. Men vi behöver känna ansvar i det lilla och det kan göra ont, vara obekvämt och stöta på motstånd. Men inte förrän vi gör och säger det vi VET är rätt kan vi vara medmänniskor som faktiskt förändrar välden.

“It takes great courage to open one's heart and mind to the tremendous injustice and suffering in our world.” ― Vincent A. Gallagher

Charlie Hedbo är en tidning som bjudit på mycket satir och kommer att fortsätta att göra det. Jag tycker inte om deras satir. Jag tycker att mycket av den är kränkande för så många på så många sätt att jag inte vet var jag ska börja. Men det som de utsattes för här om dagen … Nej, de har inte ”sig själva att skylla”. Och; nej, det är inte ”de j…a muslimernas fel”. Extremisterna som gjort det till sin uppgift att ”ta itu” med tidningen är PERSONER som gjort oerhört fel … som glömde att det var människor de hade att göra med.

Undrar just om någon sa emot när de drog sina fördomar och ideologier inför sin familj och sina vänner? Nej, kanske inte. Kanske för att ”jaja, det har inte med mig att göra”. Kanske av andra, väldigt mycket större anledningar. Men de sitter antagligen någonstans nu och undrar vad de kunde ha gjort för att det här inte skulle ha hänt.

Jag önskar att vi alla ska orka vara personer som aldrig ska behöva utsätts för det. Jag hoppas vi ska kunna se tillbaka på våra liv och säga att vi gjorde vad vi kunde!

Om vi inte börjar nu - när ska vi då börja?