”Det är faktiskt … enligt min mening.” Reflektion kring en kommentar.

Det finns sanningar som är universella. Som att Jorden roterar runt solen och att månen roterar runt jorden. Att vi föds. Att vi dör. Naturens gång. Att inte alla har samma samling värderingar … eller sanningar.

Vi tror på olika sätt- det är sant. Vi tycker om musik (TYCKER om musik – inte alltid tycker OM musik) – det är också sant och att litteratur har med våra liv att göra är också sant. Det ser bara väldigt olika ut för olika personer.

Spermier och ägg skapade vårt fysiska jag - och våra spermie- och äggdonatorer kom till på samma vis. Det tror jag också på - det är också en universell sanning.

Vad jag inte tror är att min själs längtan, mina drömmar, min envishet eller empati kom till på samma vis.

”När Gud skapade Dig skapade Gud något vackert och värdefullt” har således, för mig, både med kroppen och själen att göra. Både den komplexa samling celler som blev de kroppar som bär på de vi vi är – och det ”jag” som tar ansvar för vad våra kroppar företar sig.

Det som försvinner ur min kropp den dag jag dör – den delen av mig som drömmer, längtar, älskar och tvivlar – den delen – den har mer med min tro att göra än med den fysiska sanningen som är mitt skapade DNA.

Det är din längtan, din erfarenhet och vad som får dig att skratta som gör mig nyfiken på dig. Inte hur ditt DNA ser ut.

Det är inte alltid kärlek som är anledningen till att spermier och ägg möts – ändå kan barn älska. DET undret gör att det, för mig, måste finnas förklaringar som inte är självklara eller, kanske, ens möjlig att förstå – därför tror jag på något större. Inte något annat än vetenskapen – men något mer. Något mycket mer. 

Det går inte att förklara bort.

Det är faktiskt – enligt min mening!