Om Böcker

tisdag 26 maj 2015

Tantvarning? ... eller en hyllning till en kaka


Vi fikade i helgen. Ute. På kondis och fik ... jag ska inte gå in på hur många gånger ... Det var trevligt, mysigt och gott. Instagram:ade min mazarin. Den var god. Inte "over the top". Inte heller torr och tråkig.  

Mazarinen. Kakan som är lite mer än en småkaka men inte riktigt en bakelse. Kakan som ansågs vara bland det tråkigaste som fanns om man fick gå ut och fika som barn. Kakan som DE GAMLA valde. Mazarin.

Insikten att det väl beprövade, det som är lite tråkigt lagom och klassiskt faktiskt  är bra. Det håller. Som sunt förnuft. Som att säga vad man tycker fast folk rullar med ögonen. Som att tala om för busungarna att tanten minsann inte alls är en kärring och att de borde gå hem och snyta sig. Som att promenadskor ÄR bra att ha på fötterna när man ska ... just, promenera.

Tantvarning? Kanske för dem som inte sköter sig och borde passa sig för tanten ;)

Mvh, 
Stolt Tant



Får det lov att vara en mazarin?









15 kommentarer:

  1. Nu är du så lång ifrån en tant man kan komma, men du har kommit till vissa insikter här i livet om man säger så;-) Å jag håller med dig:-)
    Mazarinen däremot låter jag vara okommenterad;-)

    SvaraRadera
  2. Vi har en mazaringen i familjen från svärfar till min man till äldste sonen. Den står för samhällets fortbestånd på nåt vis :). Själv tycker jag ofta mazariner är för sliskiga, för mycket glasyr. Men när den är perfekt så är den svårslagen :).

    SvaraRadera
  3. Har man något riktigt på fötterna kommer man att gå långt i livet ;)
    Nu längtar jag både nyposoppa och mazzarin :)
    Mitt tandvatten påminner om något...
    Vilken kanonfärsk glassyr!!!

    SvaraRadera
  4. Min mamma älskade mazariner från sin ungdom och hela livet. Jag plockade alltid bort sockerlocket och tyckte den då var jättegod. Jag tänker att det inte är tantvarning utan lite retro :-)

    SvaraRadera
  5. Nja Mazarin har aldrig varit min favorit. Men mycket annat som fanns på barndomens kakfat tillsammans med far och morföräldrar.

    SvaraRadera
  6. Känner igen mig där...! ;)
    Mycket som smakar gott nu som "gamlingarna"tyckte tyckte om när man var mindre och själv vägrade äta. Hihi...!
    Men tant...aldrig!
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Är uppfödd på mina föräldrars konditori och har bakat hundratals mazariner genom åren, men aldrig varit förtjust i dem. Åt alldeles för mycket av annat. Men tantvarning - nej absolut inte!

    SvaraRadera
  8. Alltid älskat mazarin – det säger en hel del om mig.
    /Kiki

    SvaraRadera
  9. En välgjord mazarin tackar jag inte nej till, tant som jag är. Men min yngste gillar dem också, det har han alltid gjort ... (hehe, jag tror inte att någon av karlarna i familjen tackar nej, tanter som de inte är)

    SvaraRadera
  10. Men åh nu blev jag ju galet sugen på mazariner. Fy dig

    SvaraRadera
  11. Småskrattade för mig själv när jag läste ditt inlägg :) Mazarin var vad min farmor alltid bjöd på hos sig. Men trots att jag är medelålders nu så har jag ännu inte fallit för mazarinen. Däremot är jag helt galen i dammsugare. På gymnasiet var de billiga i cafeterian, så jag köpte flera stycken varje dag. I min studentmössa fick jag en kommentar om det sedan ;) Det var som sagt nästan trettio år sedan, och jag är fortfarande helt galen i dem.

    SvaraRadera
  12. Å så gott ser det ut! Tant och tant... inget att bry sig om :)

    SvaraRadera
  13. Mazarin är ju SUPERGOTT!! Och vad jag vet är jag ingen tant!
    Eller jag är kanske en förvirrad tant gällande en sak förresten. Din blogg faller hela tiden ifrån på min läslista. Jag har lagt till och sparat hur många gånger som helst men nästa gång jag öppnar bloggen är du borta igen. Någon idé på vad det kan bero på? Har aldrig haft det problemet förut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst r det gott med mazarin :) och egentligen tror jag det är ok att man gillar den utan att vara tant! ;)
      Men vad underligt att jag trillar bort ... vet inte alls vad det kan bero på. Ska försöka skärpa mig! ;)

      Radera