Modern Classics à la Penguin #26

Läs om min egen utmaning HÄR!

Primo Levi, 1919 -  1987, föddes in i en judisk, italiensk familj, och har i sitt författarskap skildrat förintelsen.  

Primo Levi tillbringade ett år i Auschwitz. Hos Wikipedia kan man läsa:

Vid ingången till minnesplatsen i Auschwitz över de italienska offren finns en sten med dessa ord av Primo Levi inristade:

Besökare, betrakta lämningarna av detta läger och begrunda: vilket land du än kommer ifrån är du ingen främling. Gör så att din resa inte är förgäves, och att vår död inte varit förgäves. Må all denna aska i Auschwitz bli dig och dina barn till en maning, att hatets ohyggliga frukt, vars spår du här ser, inte ska få sätta fler frön, imorgon eller någonsin.

(Övers. Roger Fjellström, i noterna till I oviss timme och övriga dikter)

2013 gav Bonniers förlag ut tre av hans böcker i en samlingsutgåva: Är detta en människa / Fristen / De förlorade och de räddade. 

Primo Levis tre böcker betraktas som en av de främsta vittnesskildringarna av Förintelsen.1944 arresterades Primo Levi i norra Italien och deporterades till förintelselägret Buna nära Auschwitz. Han var då i tjugoårsåldern. I Är detta en människa? berättar han lågmält och engagerat om fasorna. Fristen är skildring av de nio månader det tog att återvända hem efter befrielsen 1945, genom städer och byar i ett sönderslaget Europa. Året före sin död, publicerar Levi sitt sista stora credo om Förintelsen. I boken De förlorade och de räddade deklarerar han att de som överlevde Auschwitz inte är de verkliga, de yttersta vittnena. Det är de som förintades.

Läs mer om honom HÄR i en artikel i DN, 2013, av Elisabeth Åsbrink. Där kan man, bland annat läsa:

Primo Levi. Han drevs av en plikt att vittna och ett starkt inre tryck att göra sig hörd för att kunna läka. Och han skrev.

Hos Goodreads kan man läsa citat av Primo Levi - och jag hittar detta, o så viktiga citat vi bör hålla färskt i våra tankar dagligen:

Monsters exist, but they are too few in number to be truly dangerous. More dangerous are the common men, the functionaries ready to believe and to act without asking questions.