 |
| Bodil Malmstens ord |
I veckan som gått har jag läst om hur Tjetjenien haft häxjakt på homosexuella i sitt land. Arresteringar. Tortyr. Död. Minst två levande begravda.
Regnbågsfonden startade en insamling för att ge stöd till de som hjälper flyktingarna som lyckas komma därifrån. 100 000 kr hoppades de på - innan ett dygn gått var över en miljon insamlat!
Regnbågsfonden startade en insamling för att ge stöd till de som hjälper flyktingarna som lyckas komma därifrån. 100 000 kr hoppades de på - innan ett dygn gått var över en miljon insamlat!
Under samma vecka har jag läst om gasattack i Syrien - om alla som dött en plågsam död, om de som fortfarande lider ... Barn. Vuxna.
Sex år av straffrihet i landet. Hos Amnesty kan man läsa:
Sex år av straffrihet i landet. Hos Amnesty kan man läsa:
*Enligt FN:s särskilda sändebud för Syrien uppgår antalet döda i konflikten till över 400 000. Det betyder att minst en av 100 syrier har dödats som ett resultat av konflikten.
*Över 20 procent av Syriens befolkning lever som flyktingar utanför sitt land och hälften av befolkningen i landet är i behov av humanitärt stöd.
*Amnesty och andra människorättsorganisationer och FN-organ har dokumenterat brott mot mänskligheten och krigsbrott som begåtts av alla parter i konflikten. Bland dessa brott finns utomrättsliga avrättningar, tortyr, avsiktliga attacker mot civila, och mot bostäder, medicinska inrättningar och civil infrastruktur. Det handlar också urskillningslösa och oproportionerliga attacker, om påtvingade försvinnanden, utrotning och gisslantagande.Vill man hjälpa barnen i Syrien kan man gå in HÄR, exempelvis.
Igår körde en galning in på en gågata i Stockholm och rakt in i en butik. I Sverige. Nära. Fruktansvärt.
På nätet ser jag mycket gott - hur människor hjälper varandra i Stockholm. Skjutsar. Ger mat och husrum till de som inte kan ta sig ur stan, vars kollektivtrafik stannade upp.Det är naturligt att vi sluter upp som en enad nation när något händer hos oss.
Kanske kan vi få större förståelse för att andra människor i andra länder reagerar som de gör när de blir utsatta.
... och, om det här var vardagsmat hos oss kanske vi skulle vilja ta med oss vara barn till ett tryggare land ... kanske.
Jag ser också många rykten. Onödiga spekulationer. Hat - som inte har något mål. Än.
Krisinformation skriver bra om Sociala Medier i Kriser - läs det gärna.
Min farmor berättade vid något tillfälle att hon inte ville se allt elände i världen, så hon hade slutat se på nyheterna. Det här var på 80-talet någon gång. Min pappa upprördes av det och förstod inte hur hon kunde låta bli att hålla sig uppdaterad - hans sa: tror hon verkligen att det inte händer om hon inte ser det?
Men, jag tror att jag förstår henne; vare sig hon såg det eller inte så hände det elände. Men hon behövde inte längre ta in det, må dåligt av det hon inte tyckte hon kunde göra något åt, och därmed få må bra i sin lilla bubbla. En liten värld som hon kunde fylla med det som var familjen, det som var gott, det hon kunde hantera.
Troligtvis önskar vi alla att vi kunde göra så. En del av oss gör säkert så, mer eller mindre.
Under åren har jag funderat på det här - och, mot min vilja, ärligt, önskat att jag också kunde göra så. Men, nej - det är både respektlöst och farligt. I den lilla bubbla blir det ju så lätt att se på alla utanför som misstänkta skadegörare. Det blir en farlig värld.
Under åren har jag funderat på det här - och, mot min vilja, ärligt, önskat att jag också kunde göra så. Men, nej - det är både respektlöst och farligt. I den lilla bubbla blir det ju så lätt att se på alla utanför som misstänkta skadegörare. Det blir en farlig värld.
Läs nyheter. Glöm inte källkritiken. Spekulera inte. Var rädda om varandra!
Ja, den här veckan lär man nog inte glömma i första hand, speiellt då terrorn liksom kommit så nära nu, till Sverige.
SvaraRaderaKlart man kan stoppa ned huvudet i sanden och blunda för allt negativt (allt positivt också för den delen, även om det inte verkar finnas så mycket av den varan längre) som pågår i världen, men då blundar man ju för verkligheten och lever i en drömvärld...
Så bra skrivet av dig! Förstår din farmor ... hur hon tänkte och ibland har jag stängt av tv:n för att jag inte klarar att ta in mer hemskheter - men visst måste man hålla sig uppdaterad både på gott och ont.
SvaraRaderaTack för din kommentar - Kaelas bok är beställd... :)
Här har du en som lever precis så som din farmor och jag är 48 år så jag är ju inte så gammal egentligen. Jag tittar i stort sett aldrig på nyheter för jag mår bara så oerhört dåligt av det och det tillför inte någon något, att jag mår dåligt. Det innebär inte att jag inte vet hur illa folk beter sig mot sig själva, andra eller mot den värld som vi lever i och på.
SvaraRaderaAtt jag sitter och gråter för bilder som visas på människor, djur och världen som skövlas främjar inte någon. Allra minst mig själv.
Vad det innebär är att jag mår bättre och då mår de omkring mig bättre. Det är inte samma sak som att stoppa huvudet i sanden och tro att allt är bra, allt är fint, alla i hela världen mår bra och är snälla mot allt levande och vår jord. Jag vet att det finns där. Jag orkar bara inte ha det på näthinnan hela tiden.
För då går jag själv under.
"I den lilla bubbla blir det ju så lätt att se på alla utanför som misstänkta skadegörare."
RaderaStämmer inte alls, inte på mig i alla fall. Jag är väldigt välvilligt inställd till människor, blåögd i vissa fall. Jag avskyr fördomar och rasism är kväljande vidrigt. Mannen min som tittar på/läser nyheter hela tiden är mer fientligt inställd till människor än vad jag är. Vad jag vägrar vara.
Stort tack för sin utförliga kommentar och förklaring på att min analys inte stämmer på alla :) Vi är alla olika - men det är allt för lätt att utgå från sig själv, men inte alltid lika lätt att få med alla vinklingar!
RaderaAtt misstänksamhet mot andra kan födas ut kunskapen av allt ont som sker är naturligtvis lika logisk som min tanke att den främmande utanför min bubbla är det. Allt beror på vem man är!
Lyfter ödmjukt på hatten för din kloka vinkling på mitt inlägg!
Visst är det så, att vi är olika. Att vi ska vara olika. Problemet är att respektera det. Jag respekterar definitivt inte allt och alla, alla synsätt är i min värld inte värda respekt. Jag har ingen tolerans eller respekt för dem som tror sig vara mer värda än något eller någon.
RaderaMitt sätt att leva är inte helt smärtfritt ändå. Att inte riktigt hänga med är inte acceptabelt för de flesta och i egentligen inte för mig själv heller (mannen min tycker emellanåt att det är riktigt jobbigt, pinsamt till och med). Jag anses väl vara intelligent och allmänbildad men jag har enorma hål vad gäller politik och omvärldsanalyser (och idrott, haha!). Däremot har jag ett väl utvecklat sinne för rättvisa, jag tror det är det som gör att jag inte orkar. Jag klarar inte av alla orättvisor, helt enkelt.
Det innebär heller inte att jag inte är ointresserad av hur man lever i sitt land eller samhälle. Tycker det är väldigt intressant att se hur saker ter sig i "mitt nya land" (flyttade till Spanien för snart tre år sedan) och allt jag råkar ut för är oerhört intressant.
Jag tror egentligen att min mamma är likadan, men att då hon arbetat i skolvärlden tvingat sig själv att hänga med det som händer varje dag. Med tonvikt på tvinga.
Jag känner som du Emma. Jag orkar inte bära runt på all världens ondska och orättvisor. Det tar så mkt på min energi och själsliga frid.
RaderaDet är intressant hur olika vi agerar på saker - ja, inte bara du och jag utan alla människor. Orättvisorna är svåra att stå ut med - och det är ju bra, för den dagen vi står ut med dem så vet vi att de aldrig kommer att ta slut - men det är också, i min värld, viktigt att agera på dem, peka på dem och skrika högt. Inte för att mitt introverta jag tycker att det är så himla kul, utan för att jag inte klarar av alternativet; knyta handen i fickan och irritera mig i oändlighet. Det om något förstör min sinnesfrid.
RaderaMitt nya land är Sverige - inte för att jag inte är född här utan för att jag bodde utomlands i så många år att jag missade mycket av landets utveckling och fortfarande, 15 år sedan jag kom tillbaka, inte kan med hur det uttrycker sig på många plan. Spännande, irriterande - och lärorikt.
Tack för att du får mig att tänka till :) Det gillar jag!
I sådana här lägen blir källkritiken verkligen viktig för att hindra alla onödiga rykten. Det är förfärligt nog som det är.
SvaraRaderaNär alla medier skriker ut hur hemskt det är i världen önskar jag att Hans Rosling fanns med oss och fortsatte att berätta om hur det faktiskt är tvärt om - att det blir bättre på de allra flesta håll. Åh, vad han behövs! Åh, så han saknas oss!
SvaraRadera