Här om dagen lade jag ut en bild på hästskit och rubriken var ”Skit!” Under bilden skrev jag:
”... precis som titeln säger!
Ingen falsk marknadsföring här inte ;)”
Jag ville lägga in ett blogginlägg som faktiskt bara innehöll vad det sa att det skulle innehålla. Inga dolda meddelanden som det ofta är nu i ”klickrubrikernas” värld.
Men. Det fanns en hel del irritation bakom det inlägget och jag anade av kommentarerna att en del av er kommer att förstå precis vad jag menar när jag nu förklarar vad den irritationen bestod av!
Vi är alla annorlunda. Absolut. Det är jag en av de första att bejaka. Vi retar oss på en hel del dom andra har för sig. Absolut. Återigen – jag vet. Personligen. Bevisligen.
Vad jag retade mig på, och som alltså blev ett skit-inlägg, är hur människor beter sig som ”klickinläggen” på nyhetssidorna och på Facebook (ja, jag vet vad en del av er tycker om Facebook – och visst, ni kanske har rätt, men ni är inte bättre människor för att ni inte har Facebook: summan av alla laster är konstant, get over it!). Ni vet. De stora saftiga rubrikerna i stil med: ”H*n öppnade dörren – ni anar aldrig vem som stod på andra sidan” eller ”När hon öppnade vad h*n trodde var en vanlig konservburk med bönor mötte henne en syn du aldrig kommer att glömma”.
En del människor, sådana som du och jag, gör på samma sätt på nätet, men i sin egen kontext. Blogginlägg och statusuppdateringar med korta meddelanden som; ”Nu är allt förstört”, ”Det värsta som kunde hända har nu hänt”, ”Nej, fan, inte igen!”. Och i kommentarerna flockas de stackars vännerna: ”Men vad har hänt”, ”Finns här för dig”, *hjärtan*, ”Men, finaste du, vad har hänt?”. På sin höjd får någon endaste svaret: ”Vi tar det i chatten *hjärta**smiley*
Men du, stackars människa med uppmärksamhetsbehovet Allan, ring en vän - vännen du ändå kommer att ta det med i chatten kanske. Sluta göra folk oroliga. Speciellt om du aldrig tänker berätta för 99 % av dem vad det är som har hänt. Visst, du kanske mår dåligt, det förstår jag - men det finns många andra som också gör och många av dem mår inte bättre av att oroa sig för vilken tragedi du verkar ha råkat ut för.
Vi är alla annorlunda. Absolut. Det är jag en av de första att bejaka. Vi retar oss på en hel del dom andra har för sig. Absolut. Återigen – jag vet. Personligen. Bevisligen.
Vad jag retade mig på, och som alltså blev ett skit-inlägg, är hur människor beter sig som ”klickinläggen” på nyhetssidorna och på Facebook (ja, jag vet vad en del av er tycker om Facebook – och visst, ni kanske har rätt, men ni är inte bättre människor för att ni inte har Facebook: summan av alla laster är konstant, get over it!). Ni vet. De stora saftiga rubrikerna i stil med: ”H*n öppnade dörren – ni anar aldrig vem som stod på andra sidan” eller ”När hon öppnade vad h*n trodde var en vanlig konservburk med bönor mötte henne en syn du aldrig kommer att glömma”.
En del människor, sådana som du och jag, gör på samma sätt på nätet, men i sin egen kontext. Blogginlägg och statusuppdateringar med korta meddelanden som; ”Nu är allt förstört”, ”Det värsta som kunde hända har nu hänt”, ”Nej, fan, inte igen!”. Och i kommentarerna flockas de stackars vännerna: ”Men vad har hänt”, ”Finns här för dig”, *hjärtan*, ”Men, finaste du, vad har hänt?”. På sin höjd får någon endaste svaret: ”Vi tar det i chatten *hjärta**smiley*
Men du, stackars människa med uppmärksamhetsbehovet Allan, ring en vän - vännen du ändå kommer att ta det med i chatten kanske. Sluta göra folk oroliga. Speciellt om du aldrig tänker berätta för 99 % av dem vad det är som har hänt. Visst, du kanske mår dåligt, det förstår jag - men det finns många andra som också gör och många av dem mår inte bättre av att oroa sig för vilken tragedi du verkar ha råkat ut för.
Du gör förhoppningsvis inte så här för att du faktiskt mår bättre av att andra blir så oroliga. Det vore riktigt läskigt.
En del av oss kan hoppa över de här klickinläggen och tänka att – jaha, ett sådant inlägg nu igen – irritera oss lite, men släppa det. Alla kan inte det.
Snälla, är du en ”klickinläggs-skrivare” så sluta med det och skriv vad som hänt, eller inte alls? Kommer människor skriva färre kommentarer av omsorg om de vet vad det gäller? Jag tror inte det. Faktiskt!
Mvh, en av den som lyssnat till en av de som oroat sig över någon annans klickinlägg
En del av oss kan hoppa över de här klickinläggen och tänka att – jaha, ett sådant inlägg nu igen – irritera oss lite, men släppa det. Alla kan inte det.
Snälla, är du en ”klickinläggs-skrivare” så sluta med det och skriv vad som hänt, eller inte alls? Kommer människor skriva färre kommentarer av omsorg om de vet vad det gäller? Jag tror inte det. Faktiskt!
Mvh, en av den som lyssnat till en av de som oroat sig över någon annans klickinlägg
Är absolut inte en bättre människa för att jag inte har Facebook, men jag är glad att jag slipper irritera mig på skit - i dubbel bemärkelse.
SvaraRaderaDäremot tycker jag att den som ger sig in i leken får leken tåla, i det här fallet du. Annars är det ju bara "gå mot strömmen" och sluta med FB. Å det är faktiskt många som har gjort det senaste året.
Jag är med på FB, men är inte så aktiv och nog har även jag ömkat någon efter ett halvdant inlägg... men det mesta missar jag :)
SvaraRaderaFörstår precis vad du menar...så satans irriterande att jag saknar ord ibland.
SvaraRaderaTog bort mitt gamla konto delvis pga alla tokstollar som höll på så.
Det och tokstollar av annan sort....
Ha det bäst nu.
Visst är det irriterande. Uppmärksamhetstörstande. Det kanske känns bekräftande att man finns och betyder något när inkorgen svämmar över av hjärtan och kramar och oroliga frågor men för den utomstående som inte är sååå nära att det passar sig att skriva en orolig fråga så syns det när samma människa gör det om och om igen.
SvaraRaderaLåg självkänsla kanske?
Och nej fb är så mkt mer än dessa sorgliga människors fiskande så det går inte att bara säga att den som sig i leken ger ... visst kan jag ta bort de som gör så lite nu och då för att slippa se det men det känns också väldigt svart eller vitt.
Sv: just nu
SvaraRaderaFoten skärpte till sig och jag har fixat ganska mkt där ute i solskenet. Utförliga kommentarer är mitt mellannamn eller nåt sånt. Något alla kvinnor på min mors sida av släkten är begåvade med ��
Intressant. Eftersom jag är FB nybörjare och inte riktigt trivs i formen…ivarjefall inte än så har jag liksom inte riktigt stött på problemet. Men det kanske kommer.
SvaraRaderaMen en riktig hög med skit kan komma till pass även irl :-)
/Kiki
Hej, såg din kommentar hos grankott, och blev nyfiken på vad du skrivit om fb,
SvaraRaderaDessa onödiga klickinlägg är verkligen så himla irriterande, lika så dessa som alltid mår dåligt, är trötta, har migrän osv....
Måste man ALLTID berätta för världen att det är synd om en?
Förstår precis vad du menar och kan varmt rekommendera att du installerar FB Purity om du inte redan har det. Facebook är toppen, det handlar mest om vilka vänner man har ;-)
SvaraRadera