Modern Classics à la Penguin #39

Läs om min egen utmaning HÄR!

Carlo Levi, 1902 - 1975, var en Italiensk författare och målare som startade sen yrkesbana som läkare.

Wikipedia bjuder på den här fascinerande berättelsen om honom:

År 1929 var han med och grundade en antifascistisk rörelse som kallades Giustizia e Libertà och blev ledare för den italienska grenen tillsammans med Leone Ginzburg, en rysk jude från Odessa. Som ett resultat av hans aktivism och engagemang för antifascistiska rörelser blev Levi gripen och var landsförvisad till Aliano (Gagliano i boken), en stad i ett avlägset område i Italien som heter Lucania 1935-1936. Under sin exil ägnade han stor del av sin tid åt sitt måleri.
Efter frigivningen flyttade han till Frankrike och bodde där från 1939 till 1941. År 1941 återvände han till Italien, men greps senare i Florens och internerades i Muratefängelset. Han släpptes efter Benito Mussolini arrestering och sökte skydd på andra sidan gatan från Pitti Palace, där han skrev sin Cristo si è fermato en Eboli.
Efter andra världskriget flyttade han till Rom och arbetade under en tid som redaktör för tidningen Italia Libera, organ för Partito d'Azione, en antifascistisk organisation som växte fram ur den republikanska traditionen. Han fortsatte att skriva och måla och ställde ut i Europa och USA.

Endast tre böcker verkar ha översatts till svenska: Kristus stannade i Eboli, Klockan och Orden är stenar: tre färder på Sicilien. Ingen av dem finns nu i tryck.

Fler av Levis böcker blev film. Mest känd är filmatiseringen av hans mest kända bok Kristus stannade i Eboli. På engelska kan man läsa följande om boken (och därmed filmen):

The story follows a real life anti-fascist intellectual, Carlo Levi, into his forced exile in small, isolated village in a remote region of Southern Italy. The village is populated by inhabitants who barely survive on the meager harvest of the unyielding land. Eboli, the closest train station, is the last outpost of civilization (such as it is) before entering a world that has changed very little since the Middle Ages. The movie title, after the book written by Carlo Levi, expresses all the sense of abandon, neglect, desolation and human despair. According to the local tales, even Christ, in his southward journey, went no further than Eboli. Beyond that point, not even God dared (or could be bothered) to go...

Det finns lite av hans konst att finna på en vanlig Google-sökning - men å andra sidan vet jag inte hur produktiv han var. De exempel som sökningen bjuder på tilltalar mig inte speciellt. På en hemsida hittar jag den som jag tycker bäst om - kanske för att den känns tidlös:

Carlo Levi: Ritratto di Giulia, la Santarcangelese

Citat får jag söka hos Goodreads, och jag fastnar för det här, ur Christ stopped att Eboli:

“The greatest travelers have not gone beyond the limits of their own world; they have trodden the paths of their own souls, of good and evil, of morality and redemption.”