I flera olika sammanhang har jag de två senaste veckorna hamnat i diskussioner om "måsten". Vi har funderat över om de är "måsten" på riktigt eller om de är inbillade - vi har konstaterat att de allra flesta är inbillade.
Många har "måsten" av tradition och ohejdad vana och ibland av långa konversationer i sitt huvud om vad andra kanske tycker, vad samhället kanske förväntar sig och vad de tror att andra kommer tycka om dem om inte ...
Göra mer. Läsa mer. Stiga i graderna. Äga mer. Bli mer. Bara liiite större hus, bara liite bättre lön, bara liite fler hemlagade måltider till familjen, bara liite fler bjudningar för vänner, grannar, arbetskamrater - mer tid med barnen, partnern, en själv ...
Allt för många inbillar sig att en perfekt människan borde hinna allt (om ett sådant monstret fanns, vilket vi inte stannar upp tillräckligt länge för att ta reda på att det inte gör) och att man minsann bör göra sitt bästa för att bli så nära en perfekt människa man bara kan ...
En del av oss har turen och sinnesnärvaron att med tiden inse att den "perfekta människan" som "har allt" och är "lyckad" inte finns - och att det inte finns något direkt mätbart mål att sträva efter, att man faktiskt får stanna upp och dofta på blommorna.
Det är när man slutar sträva efter att bli lycklig som man faktiskt blir det?
Här nedan har jag delat en TED- föreläsning om hur vi bör göra för att förenkla våra liv genom att inte "give a fuck". Lyssnar man förbi språket (om man nu tycker att fuck är ett hemskt ord) så är budskapet lysande!
Efter den föreläsningen kan man behöva en skön stunds meditation - och om man klarar av ordet som många avskyr så, varför inte en meditation helt i samma anda ;)
TED är inte min grej, inte meditation heller. Men jag är för evigt tacksam att vi var bara två - maken och jag. Där fanns liksom nästan inga måsten, ingen strävan efter varken högre lön, större hus (vi har bott i vår lägenhet i mera än 30 år), hemlagad mat (det finns ju take away, men vi gillar faktiskt laga mat från grunden) etc. Nej, perfekt är jag verkligen inte, men stressen att "passa in" har jag/vi som tur sluppit helt.
SvaraRaderaSå jag är ganska lyckligt lottad tycker jag. Å lycka är då verkligen inte att följa strömmen och vara perfekt!!!
Gillar inte måsten. Gör bara sånt jag absolut måste . Är beroende av mina lediga dagar utan måsten. Nu när det bara bor ett barn kvar av fem har alla måsten minskat. Så skönt :)
SvaraRaderaTED gillar jag, men prioriterar bloggläsning nu. Får återkomma och lyssna. Sedan tillhör jag de som anser att svenskar inte ska använda f-ordet, samtidigt som jag själv svär på tyska (fråga inte varför!).
SvaraRaderaMättnad, tycker jag är ett fint ord.