Smakebit: The Monstrumologist av Rick Yancey

Varje söndag hjälper Astrid Therese på bloggen Betraktninger att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser.  Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR! 

Det här kan man läsa om boken i svensk översättning:

Monstrumologi s.1. Studiet av livsformer som i regel är fientliga mot människan och ej vetenskapligt erkända såsom organismer, särskilt sådana som anses vara produkter av myt och folktro.2. Verksamheten att jaga sådana varelser.

Detta är hemligheterna som jag har bevarat ... Så börjar Will Henrys berättelse. Will är en föräldralös pojke som är assistent åt en doktor av ett högst ovanligt slag: en som studerar monster, och jagar dem. Under den tid Will har bott tillsammans med doktorn i 1800-talets New England har han vant sig vid nattliga besök och mystiska expeditioner. Men när en besökare dyker upp med kvarlevorna av en ung flicka och det monster som ätit henne förändras hans värld för alltid.Monstret är en anthropophag, en huvudlös varelse som äter genom en mun i bröstkorgen. Och det finns tecken på att antalet anthropophager nu ökar i skrämmande takt.Will Henry och doktorn har inget annat val: De måste konfrontera den fasa som hotar att ta över och förtära världen.

...och här kommer min smakbit ur den engelskspråkiga originalversionen jag läser: 

Often over the years I have asked myself why I never ran away. What bound me to him beyond the inertia to which all humans are susceptible? I was not bound by blood. Not by oath. Not by law. Yet every time the thought of flight fluttered across my consciousness, it disappeared as ephemerally as a will-o'-the-wisp, an ignis fatuus, en elusive glow over the marshland of my psyche. To leave him was not unthinkable – I confess I thought of it often – but to be away from him was- Was it fear that kept me by his side, fear of the unknown, fear of being adrift end alone, fear that I might meet a fate far more frightening than service to a monstumologist? Was it that an unpleasant “known” is preferable to any unpredictable “unknown”?