Första boken var Binas Historia (som jag skrev om HÄR). Bok två är Blå. Jag pratar om Klimatkvartetten av Maja Lunde. Hos Goodreads kan man läsa:
Arbetet med "Binas historia" och det enorma gensvaret gjorde att Maja Lunde började planera för ett större arbete, fyra romaner som på olika sätt behandlar de skrämmande kllimatförändringar som jorden genomgår just nu.Om Blå kan man läsa följande:
2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter "Blå" och en märklig last.
2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.
Att blanda nutid och framtid som hon gör får mig ett verkligen fundera på var vi kommer hamna, miljömässigt. I boken görs inte tillräckligt för planeten väl under 2017 (och -18 och 19 och ... ni fattar) - även om det finns individer som gör ALLT - så när vi läser om 2041 läser vi om resultatet av människans lathet och bekvämlighet ... och det är läskigt ... för vi kan göra MER. Nu!Maja Lundes klimatkvartett-böcker (två i dagsläget) får mig att fundera över var jag själv befinner mig just nu - klimaträddarmässigt (nytt ord - ni läste det först här) - gör jag allt jag kan?
Det finns egentligen inget alternativ till att göra precis allt vi kan för att rädda planeten ... vi har bara en. Så enkelt - och så svårt - är det!
Blå är (liksom Binas Historia) en saktmodig historia som är så fylld av känslor att det stundvis blir frustrerande. Den är en väckarklocka, på ett, ändå, vackert sätt. Obekväm men nödvändig! Den handlar om något som berör oss alla och jag rekommenderar den. Verkligen. Den får en 4:a av 5 av mig.
Man kan säkert låna den på biblioteken också.
Det verkar vara en bok som ligger precis rätt i tiden. Efter FN:s klimatkonferens i Katowice i december och rapporterna därifrån ser det ju verkligen inte alltför ljust ut om vi inte skärper oss, och det nu. I västvärlden har vi ju ändå kommit betydligt längre än till exempel i Indien och Afrika. Lite skrämmande är det, även om jag knappast lär leva 2041...
SvaraRaderaSå vacker titel ;-) med så allvarligt och viktigt innehåll :-(
SvaraRaderaGlöm det där med teveserien och Peregrine, jag blandade ihop henne med Lemony Snicket ...
Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att jag skall läsa de böckerna, men fortfarande står Binas historia oläst i bokhyllan. Men vänta litet, nu skall jag ta fram den... Sådär, nu ligger den som prioriterad. Vi pratar ganska mycket om klimatkrisen här hos oss, särskilt min fjortonåring är väldigt engagerad, och jag. Jag hörde nyligen att man funnit orsakerna till bidöden, åtminstone tror man det. Två sorters bekämpningsmedel av grödor. Hoppas nu bara att man tänker långsiktigt och förbjuder dem, bönderna som drabbas behövs ju också, men hellre att de kompenseras för inkomstbortfallet och att maten blir dyrare än att medlet fortsätter att användas.
SvaraRadera