Listor. Organiserande listor för minnets skull är en stor del av min vardag (och helg, storhelg och all tid). Så stor att jag listar även de minst viktiga som till exempel vilka böcker jag vill läsa/bokserier jag inte läst alla böcker av än/antal delar ur servisen som fattas ifall jag se någon del på loppisen ... o.s.v. o.s.v.
I början av semestern organiserade jag bland mina listor på datorn (där de allra flesta finns). Jag tänkte att om de ligger i min Dropbox kan jag ju nå dem från ÖverAllt. Najs. Men ... nu inser jag att allt inte hängde med i överföringen och en del av mina listor är borta. För gott. Jo, för jag var, naturligtvis, ordentlig och tömde datorns papperskorg också när jag var klar ...såklart. Ordning framför allt :P
Irriterande? Jo, det var till och med lite ångestframkallande när jag upptäckte det och det frenetiska letande pågick i en kvart... men ...
När jag flyttade från Cypern tog jag bara med mig en bråkdel av de saker som var del av mitt liv. Det mesta blev kvar i det hem min äldste son stannade kvar i ...en annan historia (smärtsam och mörk) . MEN, det var någon sorts befriande känsla i att inte ha en massa ägodelar. Det fanns människor att oroa sig över, utan att behöva betydelselösa ting att ordna med också och det fanns en lättnad i det.
I liten skala påminner mig de förlorade listorna nu om den känslan av lättnad.
Proportioner är bra. Listor är futtiga. De är nog oftast mest ett försök att få känslan av att ha kontroll medan man innerst inne vet att det riktigt viktiga har ballat ur.
Den 29 juli hade vi levt upp årets kvot av jordens resurser.
Listor? Nej ... de futtiga listornas dagar är över.
Bilder från East Side Gallery i Berlin
Är ju mycket för listor jag...på kneget förr hade jag mina dagar minut för minut uppspaltade då det krävdes just då...saknar det ibland men någ gång kanske jag får hand om en hög med sådana ungar igen.
SvaraRadera29 juli ja...jag vet....knepigt det där.
Ha det fint nu.
Personligen gör jag bara två listor - skriver upp vad som ska veckohandlas samt när vi åker på semester så att man varken glömmer pass, pengar och piljett;-)
SvaraRaderaMen jag förstår din frustration när de försvann i cyberrymden. För många år sedan, alltså innan det fanns en internet, tvättade jag min mans jeans som innehöll en adressbok med hundratals telefonnummer. Han var inte glad kan jag säga. Efter det tömmer han alltid byxfickorna.
Helt underbar graffiti!
=)
SvaraRaderaMen så måste man ju kunna se till både det lilla och det stora. Göra vad man kan angående den 29 och livet (?) därefter.
SvaraRaderaMånga listor är futtiga i jämförelse, men andra fortfarande viktiga.
På min gamla hårddisk hade jag en fil med alla finurligheter barnen sagt under sin uppväxt. Den saknar jag något så otroligt.