fredag 20 juli 2018

Det här är till dig, ”Anonym” på någon annans inlägg.


Personligen gillar jag att (ibland) se vackra bilder på Instagram, läsa fina inlägg i bloggar – och även (lite oftare) att ”höra” en och annan ryta ifrån om hur det är med något som inte är som det ska

Människor gillar att tala om hur det ska vara, hur saker ska se ut – vad som är vackert, vad som är rätt och vad som är fel. Det kan vi Tycka en hel del om – och det gör vi!
Ibland påpekar någon (gärna i en kommentar) att allt inte kan vara så jä**a perfekt och att folk lever lögner – att man inte kan vara så in i he***te präktig hela tiden (präktig – ett ord värt ett eget inlägg). Och, ja så kan man ju se det. Men. Ett väldigt stort MEN är ju att det också kan vara så att många behöver skriva om, och visa, det de vill ska vara sant för att det ska bli det … för dem.

Vi läser om hälsa om vi behöver göra något åt vår egen. Vi läser om barnuppfostran om vi har barn. Vi tar gärna en coach till hjälp i alla möjliga områden i livet – och ibland behöver vi, helt enkelt, vara vår egen coach.

Om någon lägger ut enkom trevligheter, vackra matbilder, inredning, söta barn … ja, då kanske det är för att de har det så (om än bara på sina Bra Dagar) – ELLER så kanske det är för att de vill att det vore mer sant än det är och jobbar på det …

Oavsett så tror jag inte att det är många som lägger ut positiva bilder/inlägg för att vara en nagel i ögat på andra. Faktiskt inte. För de som kanske gör det … ja, hur synd är det inte om dem då?

Varför blir du så irriterad på ”perfekta” liv i sociala media? Kanske jämför du dig med andras drömliv.? Gläds åt att de vågar drömma istället – och gör det du med.
Alternativt? Undvik sådant. Det finns så mycket annat att göra, läsa, se och fundera på här i livet. Hitta på något annat.











8 kommentarer:

  1. Är det inte så att alla vill vi ge ett sken av något, så här vill vi uppfattas?

    På jobbet, i familjen och bland vänner är det kanske inte alltid så lätt att leva upp till det skenet. Men på sin blogg eller andra typer av sociala medier så är det lättare att kontrollera. Där visar man den sida man helst visar fram för andra att se.

    För många är nog dessa sociala medier ett sätt att få en positiv förstärkning som förhoppningsvis sprider sig till andra och tillbaka till en själv. "Jag är värd något - jag är stark - jag har rätt att vara svag - jag är vacker!" är väl något som alla behöver lära sig inse att det stämmer in på de allra flesta i hela världen.

    Jag undviker att bli irriterad genom att helt enkelt inte läsa den typen av bloggar som kanske skulle irritera mig på det sättet. Simpelt, liksom.

    SvaraRadera
  2. Håller helt med dig att man inte lägger ut positiva bilder/inlägg för att vara en nagel i ögat på andra.
    Håller med Emma. Hon är en klok tjej;-) Har inte Instagram, men väl en blogg som du vet. Där skriver jag ärligt om vad som händer, vad jag tycker och inte tycker. Jag förskönar ingenting, åtminstone inte medvetet. Samtidigt gör jag som Emma. Jag läser inte den typen av bloggar som du syftar på. Då slipper jag bli irriterad.

    PS. Nu när du har semester och bloggar liiiiite oftare kan du gärna skriva ett inlägg om "präktig" och gärna "politiskt korrekt" också. DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag klok!?! Härligt att någon ser mig så! Då har jag lyckats med mitt sken.

      Stor kram till BP och till dig Eva! Nu ska jag iväg på bröllopsmiddag!

      Radera
  3. Hej, jag har valt bort Instagram för jag tror jag skulle bli beroende. Jag är ju redan beroende, av bloggar, nyheter, dokumentärer, facebook, böcker. Och jag har tyvärr inte mer tid till mitt förfogande än någon annan. Då måste man prioritera. Jag väljer bort Ernst, jag väljer bort det perfekta. Inte för att det stör mig utan för att det inte tillför något. Jag gillar det taggiga, det annorlunda, dem som väljer sina egna vägar...o dem som kämpar för ett mål!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det är kanske just därför som jag gillar Ernst! Han sticker en i ögat och väljer verkligen sina egna vägar; det är inte perfekt, naturen får gärna svärma kring en och naturen är perfekt operfekt!

      Eller kanske egentligen operfekt perfekt!

      Radera
    2. Måste erkänna att en av anledningarna till att jag tittar på Ernst är att han retar så många med sina program :) Får en man bete sig som honom? Många undrar och jag tittar för att bekräfta att, ja, det får vem som helst! :)

      Radera
  4. För mig är det helt främmande att skriva om mitt liv för att försköna det. Men jag tror stenhårt på att man mår bättre av att se/skriva/tänka positivt och vackert jämfört med att älta/vältra sig i elände. Man har alltid ett val hur man vill se på saker/händelser/bloggar/andra. Mår man dåligt av att läsa "lyckobloggar" säger det mer om den som läser än om den som skriver. Så krass är jag. Kan ta "Fjollträsk" som exempel. Att använda det begreppet för Stockholm säger väldigt mycket om den som använder det.

    Och jag älskar Ernst! Han är TOO MUCH av allt, helt underbart! Han sätter ord på sådant vi känner men inte kan förmedla, han skäms inte för att han är den han är och framför allt är inte allt han gör snyggt i mina ögon :-D

    Ordet självgod finns inte i min vokabulär, det är också ett sådant ord som jag tycker säger mer om den som använder det. Eller?

    SvaraRadera