söndag 2 augusti 2020

Väl talat!


Ni såg/hörde väl det här?


Vi ska inte blanda ihop vad vi tycker om kungahuset med vad hon säger. 
För det hon säger är viktigt - oavsett åsikter om kungahusets vara eller inte vara!

Att det ÄR just hon - spelar å andra sidan VÄLDIGT stor roll för väldigt många!

HÄR kan man följa Stockholm Pride digital!




onsdag 29 juli 2020

J*kla semesterfirare


Inte Sjuttsingen har alla svenskar HEmester precis ...
Jag ser dem ju på stan, turisterna (jag bor i stan). De går inte åt sidan - familjer, vänner, gärna 4 i bredd. INGEN verkar komma ihåg att det finns rekommendationer att följa.
Trött, det är vad man blir. Förhoppningsvis inte sjuk också.


Hur det det ut hos er?

måndag 27 juli 2020

___mester?


Nu har jag sett HEmester (semester hemma - ja det fattar ni ju... borde vara HEMmester?), SOVmester (reklam för nya säng), SVEmester (artikel om att semestra i Sverige). Så vad menar vi att SEmester är?

Ordet i sig betyder 6 månader - då romerska ämbetsmän bara fick sitta på sin tjänst i 6 månader. Semester är därför termin i engelsktalande länder ... för vår del är det vår betalda ledighet från jobbet.

Men - semester. Ledig tid. 
Var vi spenderar den ändrar väl inte på ordet? 






söndag 26 juli 2020

Regn + ledigt = Dunderklumpen


Repliken "En dum en tror att det är lejonsylt i den här burken" är det enda jag kom i håg av den här filmen - men nu har jag sett den igen. Du kan också se den:

Dunderklumpen! (1974) in (Svenska) from Thomas Tolls Kanalen (Sverige)@g on Vimeo.


En-Dum-En är fortfarande största behållningen - för mig :) 


En-Dum-En känner att sjön suger:



I övrigt är filmen inte någon höjdare nu kanske ... allt åldras inte bra :)
En nostalgitripp var det dock!




måndag 20 juli 2020

söndag 5 juli 2020

Tagga en trana


Svenska Freds (eg, Svenska Freds och skiljedomsföreningen) bjuder in till att Tagga en Trana - För kärnvapenförbud. De skriver så här om aktionen på sin sida:

Den 6 augusti är det 75 år sedan staden Hiroshima raserades av en atombomb. Två dagar senare släpptes ytterligare en över staden Nagasaki. Var med i kampanjen ”Tagga en trana – för fred och mot kärnvapen” och ta ställning för att inga barn eller vuxna ska dödas av kärnvapen någonsin igen.
Sadako Sasaki [<-- min länk] dog till följd av atombomben som släpptes över Hiroshima den 6 augusti 1945. Hon var två år när bomben föll och 12 år när hon dog av leukemi. Tillsammans med sina vänner vek hon pappers-tranor för att bli frisk. Hon hann göra 644 stycken innan hon dog, men människor världen över har sedan dess fortsatt att vika tranor som en symbol för hopp och fred. 
        Läs fortsättningen HÄR! 

Vi kan vara med i aktionen genom att:

1) Vik en trana till minne av de människor som dödats av atombomberna och för att kärnvapen en gång för alla ska förbjudas. Titta på vår instruktionsfilm här på sidan. Du kan också ta del av en bildbeskrivning av hur du ska vika för att forma en trana.
2) Häng upp tranan på en plats där den syns och dela en bild av den i sociala medier märkt med #nuclearban.
3) Den 6 augusti samlar vi alla taggade tranor i en stor digital manifestation.

Så, jag tänkte att DET är en kul grej att göra mitt i det allvarliga vi faktiskt gör det för. Ett enkelt sätt att vara del av en stor, tung protest. 

Innan dess behöver jag verkligen öva på att vika tranor. 
Mitt första tranvikarförsök ... nja, den hänger jag bara ut här:


 
Det finns en bok om Sadako Sasaki
(bild från Goodreads - klicka på bilden för att läsa mer om boken)







lördag 4 juli 2020

HippHippGrattis på dagen


Bloggen fyller 9 år idag. Detta stackars försummade "barn".

Egentligen kunde det väl hända saker här hela tiden - men vem gör jag det för ... DET är den eviga frågan. Det borde väl vara för min egen? Jag vet inte varför jag frågar. Svaret är ju givet. Självklart ska det vara för min egen skull.

Semester råder. Så vansinnigt skönt ... ska man ju säga, men jag är inte där än. Varje semester börjar med en avvänjningsperiod. Stressabstinensen ska överkommas och det där samvetet ... jag vet inte om ni alls råkar ut för det - men hos mig skickar det ut små pikar om att jag "borde" en helt fasansfullt massa nyttigt. Som vanligt reagerar jag med ett trotsigt Våga Vägra ... och det tar ca tio dagar för mig att vinna. Det är sedan gammalt.

Ute i stan råder semesterstämning. Trevligt. Eller är det det? Vad hände med det här att hålla avstånd, tvätta händerna och vara rädd om sig själv och andra? 
När människan inte orkar vara rädd längre så intalar hon sig att faran inte finns. 

Vi är ett fantastiskt släkte. Underligt att vi överlevt så länge - måste bero på ren dum tur.


Idag hotar molnen med regn. Skönt - jag har lättare att brotta ner samvetets "borden" då. YES! Det blir att läsa ut boken. Oförväntat bra är den och den håller mig i sitt grepp:

Bild från Goodreads


Hoppas du har det bra där du är. Ät en extra kaka idag - för det är en födelsedag idag (Som om man behöver en ursäkt för kaka ... men ändå)!







måndag 29 juni 2020

"Wumben? Wimpund? Woomud? " ffs!


Jag vill rekommendera en väldigt bra och informativ förklaring på Youtube för dig som funderar på om J.K. Rowling verkligen sa något dåligt när hon skrev den här tweeten där hon driver med att någon förklarat en bild där det in formeras om människor som menstruerar:


Tydligen är det bara kvinnor som menstruerar - enligt Rowling. Hon blev då ifrågasatt av omvärlden som undrade om hon är anti-trans. Om hon ens förstod att hon uttalat sig exkluderande. Hon följde då upp med DEN HÄR ESSÄN

Oavsett vad man tror att man vet borde man verkligen ta reda på hur det faktiskt är att trans innan man uttrycker sig som om man har fakta. Speciellt när man har en så världsomfattande plattform som författaren till Potter-världen har.

Här Jamie och Shabaa. De går igenom Rowlings essä och backar sina frågor/svar/påståenden med fakta - vilka de också redovisar i DEN HÄR LISTAN.



Jag vet att det är svårt att ta in en massa information. Jag vet också att vi alla tycker oss ha rätten att tycka en massa. Men vi kan inte uttrycka oss hur som helst om andra människors liv.

Hur var det nu? "Gå en mil i en annans skor"?






söndag 19 april 2020

Bokläsartankar och musikvideos!


Tack och lov för naturen och böcker - för att inte tala om steaming-tjänster för filmer och serier - i dessa inte-umgås-tider.

Idag gjorde jag det jag funderat på länge och beställde en läsplatta. Jag har en gammal Letto från Adlibris som driver mig vansinnig med hur seg den är och  hur den inte vill lyda mig när det är dags att ta hem nya böcker. Storytels har jag också - och jag använder den massor - men i den kan man inte läsa böcker annat än från Storytel och jag har MÄNGDER med fantasyböcker på Dropbox som jag faktiskt vill läsa - men inte i min mobil. Läsa i mobilen blir alldeles för "pluttigt" för mig.

Så nu är i alla fall en "Pocketbook Touch HD 3" på väg hem till mig. Sedan ska jag ägna tid åt Tor förlags böcker en tid. 

Det är skönt att sjunka i ni en god bok och släppa verkligheten ett tag - för mig får det få gärna vara böcker som inte har mycket med vardagen att göra. Fantasy fungerar perfekt.

Är man nyfiken på vad jag läser (och lite av vad jag vill läsa) så finns jag på Goodreads: HÄR!

Imorgon jobbar jag hemifrån - sedan är det kontoret några dagar. Jag och mina kollegor träffar fortfarande grupper med ungdomar - under "städade former" - men vi drar ner på det mer och mer. Vi ska snart konfirmera dem. Det blir underliga konfirmationer där konfirmanden får ha med sig högst 3 familjemedlemmar till sin konfirmation för att vi inte ska överstiga antalet 50 i kyrkan. 
Bra blir det nog ändå - men annorlunda. Verkligen.

Hoppas ni håller er på avstånd och är rädda om er och andra, att ni är friska och inte lider av den grad av isolering ni är i.












torsdag 20 februari 2020

Värd att se


Blev tipsad om dokumentärfilmen
 
"Våran lilla bondgård" på SVT Play (<-- Länk)

Filmen ligger på Play till den 15 februari 2021




Om filmen står att läsa:
John och Molly lämnar livet i staden för att med blod, svett och tårar försöka förvandla 80 hektar av förorenad död mark till ett blomstrande ekologiskt jordbruk. Det verkar omöjligt. Men med ständigt nya växter och djur lyckas de mot alla odds skapa ett mikrokosmos i skön harmoni. Som snabbt förvandlas till totalt kaos. En lika dramatisk som hjärtevärmande berättelse om att trotsa den moderna livsstilen och leva nära djur och natur. Amerikansk dokumentär från 2018 av John Chester. Originalets titel: The biggest little farm.


Och nu tipsar jag er. 
Ett film som visar på hur allt, alltid, hänger ihop.


VI behöver påminnas om det! 







onsdag 19 februari 2020

Run to the Rescue With Love ...


Jag vet inte hur det skulle ha kunnat gå till, men någon av er KAN ju ha 
missat Joaquin Phoenix's fantastiska tacktal på årets Oscarsgala!

DET går INTE för sig!




"I’m full of so much gratitude now. I do not feel elevated above any of my fellow nominees or anyone in this room, because we share the same love – that’s the love of film. And this form of expression has given me the most extraordinary life. I don’t know where I’d be without it. 
But I think the greatest gift that it’s given me, and many people in [this industry] is the opportunity to use our voice for the voiceless. I’ve been thinking about some of the distressing issues that we’ve been facing collectively. I think at times we feel or are made to feel that we champion different causes. But for me, I see commonality. 
I think, whether we’re talking about gender inequality or racism or queer rights or indigenous rights or animal rights, we’re talking about the fight against injustice. 
We’re talking about the fight against the belief that one nation, one people, one race, one gender, one species, has the right to dominate, control and use another with impunity. 
I think we’ve become very disconnected from the natural world. Many of us, what we are guilty os is an egocentric world view - the belief that we’re the center of the universe. We go into the natural world and we plunder it for its resources. We feel entitled to artificially inseminate a cow, and when she gives birth we steal her baby, even though her cries of anguish are unmistakable and then we take her milk that’s intended for her calf and we put it in our coffee and our cereal. 
We fear the idea of personal change, because we think that we need to sacrifice something; to give something up. But human beings at our best are so inventive and creative, and ingenious. And I think that when we use love and compassion as our guiding principles, we can create, develop and implement systems of change that are beneficial to all sentient beings and the environment.
Now, I've been a scoundrel all my life. I’ve been selfish. I’ve been cruel at times, hard to work with, and I’m grateful that so many of you in this room have given me a second chance. I think that’s when we’re at our best: when we support each other. Not when we cancel each other out for our past mistakes, but when we help each other to grow. When we educate each other; when we guide each other to redemption. That is the best of humanity.
When he was 17, my brother [River] wrote this lyric. He said:

“run to the rescue with love and peace will follow.”

Thank You."







söndag 16 februari 2020

Svar på en kommentar



Jag hade tagit bort kommentarsmöjligheterna på mitt tidigare inlägg – men det kom en kommentar ändå … och jag väljer att svara på den här, bit för bit (och 
till det här inlägget lämnar jag kommentarsfältet öppet).

Klimatkrisen har ju varit på nästan allas läppar i några år nu. Det räcker med att lyssna på Greta och David Attenborough. Det är bara det att det faktiskt blir för mycket.

Nej, det räcker inte med att lyssna på Greta och David Attenborough (dokumentären med dem ligger på SVT ligger på SVT play t.o.m. 14 april, HÄR! för den som vill veta vad de säger).
Vi måste också lyssna på de som på enkla sätt talar om vad vi lekmän kan göra och lyssna och se på de som föregår med gott exempel i vardagen.
En person kan inte vända skeppet Klimatkrisen ensam, men många tillsammans kan – speciellt om vi samtidigt som gör vårt bästa hemma även sätter tryck på politiker/butiker/företag.
Blir det för mycket? Kanske för att det är jobbigt att lyssna till - kraven kanske blir tunga. Men det är ju för att vi bevisligen inte lyssnar så att vi lär som det tydligen behövs.


Tror nog de flesta gör så gott de kan, privatpersoner, kommuner osv. Förutom den amerikanska presidenten som stoppar huvudet i sanden är jag övertygad om att de flesta länder/regeringar även de gör så gott de kan.

Många gör något. Ytterst få gör så gott de kan. Väldigt många gör alldeles för lite. Hos individen är två anledningar störst: okunskap och bekvämlighet – och det klimatkrisen är ett problem som är så stort att det känns övermäktigt för många. Om inte T*ump skärper sig, varför ska jag?
Länder/regeringar gör långt ifrån så gott de kan. Money is King. Även i Sverige ska vi ”köpa oss ur svackan” när ekonomin går dåligt. Världsekonomin är den stora boven (rekommenderar en av P1's vinterpratare längre ner som är SÅ bra och förklarande kring detta).

Klimatkrisen har ju nästan blivit en "trend". Och de som inte följer den anses som totalt "ute", och det vill nog ingen vara.

Det måste bli mer än en trend. Det måste bli vår nya livsstil att spara på klotet. Bara i Sverige lever vi som om vi hade 4 jordklots resurser varje år. I Sverige. Alla på jorden, sammanlagt, lever som om vi hade 1,7 jordklot. 
De som inte följer ”trenden” är med och ser till att mänskligheten i framtiden är ”Ute”

Man kan ju inte sluta konsumera heller. Äta bör man, annars dör man... Visst kan man skippa olika plastpåsar, men ger mig ett hygieniskt alternativ först då. Plastförpackningar skulle man också kunna avvara, om det så kallade vätsketåliga pappersförpackningarna skulle hålla mera än en dag.

Sluta konsumera helt kan vi naturligtvis inte. Men vi kan sätta tryck på våra butiker att ha mer plastfritt/närodlat/ekologiskt i sitt sortiment – vi kan ha med egna påsar (gärna återanvändbara i tyg) när vi handlar frukt och annat i lösvikt (där alternativen finns) – vi kan låta bli att handla onödigt och ogenomtänkt.
När det gäller prylar måste vi lära oss att återanvända och att, alternativt, vara nöjd med det vi har.

Det eviga tjatet om vad gemene man ska/borde/måste göra. Jag gör det gärna, men ge mig förutsättningarna först.

Klart det ”tjatas”. Det är allvarligt. Och vi lyssnar ju inte som vi borde.
Många av förutsättningarna finns redan. Det gäller att vilja och vara tillräckligt nyfiken för att leta reda på alternativen. För förutsättningar som fattas - ja, se ovan svar: typ: vi får  hjälpa till att skapa dem på olika sätt!

Det handlar inte om att få dig eller folk i allmänhet att må dåligt. Det handlar om att om vi inte gör allt vi kan nu så är det väldigt snart för sent. Klotet överlever såklart även om vi inte skärper oss – men människan gör det inte.

Tips att lyssna på/läsa:

Lyssna på Johan Rockströms vinterprat från 1 jan. 2020 HÄR!

Läs hos Naturskyddsföreningen: Svar på vanliga påståenden om klimatkrisen – mycket klara svar.

Folkbildning Klimat har listat olika lösningar HÄR!

För att det är intressant läsning: Extinction Rebellions (en rörelse som startade i England) folder till de folkvalda: HÄR! – en pdf.

Det finns, naturligtvis, sidor där man kan läsa om hur klimatkrisen egentligen inte är en kris och att det inte alls är någon fara – men det är inte den åsikten vetenskapen till 99 % skriver under på – och jag väljer att lyssna på vetenskapen. Precis som Greta. Och David Attenborough.



Avslutar här med några rader ur Rockströms vinterprat i P1: 


Vi lever i en turbulent värld där populism, geopolitiskt maktspel, ekonomisk egoism, fördjupade orättvisor mellan de som har och de som inte har, samspelar och förstärks av de globala digitala motorvägarna som idag korsas som ett nystan över hela världen. Resultatet är främlingsfientlighet, instabilitet, konflikt, och global uppvärmning.
Ryggmärgsreflexen hos ledare i världen är att bygga nya fysiska elementala murar mot omvärlden. Precis när vi, mer än någonsin, behöver lita på varandra, och samarbeta närmare än någonsin för att tillsammans förvalta hela vår planet, så befinner vi oss i en all time low när det gäller vilja till samarbete. FN, när det behöver vara som starkast är som svagast.
Ibland känns den här trenden oundviklig och hopplös. Att vi så snabbt, abrupt trillar ner i populismens och misstänksamhetens era där klyftorna fördjupas. Och vi tenderar att fastna i denna negativa spiral. Hur digital teknologi används för att manipulera demokratiska val i USA och Storbritannien, och hur mörka digitala krafter används för att sprida osäkerhet om global uppvärmning och miljöförstörelse. Hur vi driver mot en Orwellskt storebrorvärld där lögn trasar sönder sanningen. Nej, vi måste vända den här obehagliga trenden. Vi måste få den digitala revolutionen vi befinner oss i att arbeta för demokrati rättvisa och hållbarhet. Inte emot den. Här anser jag att vi har varit, och är, alldeles för naiva. Vi tror att sanning och goda krafter vinner i längden, att förnuft och grundläggande mänskliga värden segrar till slut. Tyvärr räcker det inte. Vi befinner oss mitt i ett globalt krig om makt, stora onda krafter som medvetet fortsätter att manipulera, och som gör allt för att hålla oss kvar i ett svart Status quo. Här finns krafter inom kol och oljeindustrin och tunga ekonomiska intressen som agerar resolut för att bromsa omställningen till en hållbar fossilfri värld. Jag säger bromsa, för omställningen har inte bara börjar den är oundviklig. Vi kommer att lämna den fossila eran bakom oss. Frågan är inte om vi blir fossilfria, frågan är om det kommer att ske fort nog. Och nu måste goda krafter resa sig och svepa världen med bombmattor av sanning, lösningar och visa upp vinsterna i en omställning till en hållbar värld. Vi behöver ett exponentiellt korståg för vår framtid på jorden - och de goda riddarna finns där ute och vi har lösningarna - vi har bevisen att dom är bättre och mer attraktiva för lönsamhet, ekonomi och livskvalitet. Vi sitter på alla jokrar och ändå går inte matchen särskilt bra. Det visar bara vilka onda krafter vi står inför. Det är viktigt att komma ihåg att precis på samma sätt som att saker kan gå fel väldigt fort, kan det gå rätt väldigt fort.



”Meh, jag orkar inte höra mer nu …”



När vi pratar om klimatkrisen händer det, allt som oftast, att många av oss går i försvar. Vi vet alla att vi skulle kunna göra mer för klimatet – och många av oss tror att det inte kan bli bättre bara för att en själv, som individ, inte gör ALLT (hello klimatångesten). 

Men, förutsättningarna fattas oss på många områden. Områden som bara de stora ekonomiska makterna kan göra något åt. 

Så blir vi handlingsförlamade och glömmer att allt vi gör är bättre än inget och, inte minst, vår möjlighet att påverka. Det är ju lätt att skylla på marknaden – för att det är den som styr. Visst. Men utan sina kunder kan den inte det. Och. Vilka. Är. Det? 

Precis.Vi.

I samtalet med en av ”mina” ungdomar kom blogginläggets titel som en suckande kommentar. För att det kändes hopplöst. Vi kan alla, åtminstone tidvis, känna igen oss i den kommentaren.

Men det är inte hopplöst.

Det finns många positiva krafter som GÖR och inger hopp så att vi också kan orka GÖRA. Tack och lov.

Det är lätt att tänka att ju mer jag läser om klimatkrisen desto svartare kommer framtiden kännas. Desto mer hopplös. Men så behöver det inte alls vara.
Jo, kanske, om man bara läser larmrapporterna och slutar där – ja, då kommer det naturligtvis att kännas så.
Men om man verkligen gör sig ”besväret” att läsa mängder – så börjar man snart ana de positiva rörelsernas goda anda. Det finns många, många rörelser, företag. personer, föreningar (you name it) som jobbar hoppfullt. Informerar. Inspirerar.

Det händer allt för ofta att vi inte tar till oss stora företags goda samarbeten med ”vanligt” folk som hoppfulla input i debatten – för att vi avfärdar dem med tanken att de ändå bara gör det för att tjäna pengar.

Vad förväntar vi oss? Altruism? Av företag? I en värld byggd på ekonomi?

Kanske behöver vi se alla positiva steg för vad de är; steg i rätt riktning.

Här förmedlar jag dig nu lite hopp genom att länka en film som är ett samarbete mellan REI Co-op (en firma som säljer allt du behöver för att vistas i naturen - en firma vars butiker har stängt på Black Friday, bara det) och Wyn Wiley aka Pattie Gonia, en klimataktivist vars alter ego är en fotvandrande (hiking) drag queen.

Filmen, Dear Mother Nature handlar om skapandet av en inspirerande film för hur vi måste rädda Moder Jord och, just i den här filmen, specifikt hur vi måste sluta med engångplast (ett ord som har 56 800 hits på Google men inte finns som rättstavat ord i Word); Everything to Lose



“Your voice, your action, has power.” 
Du har betydelse för mänskligheten. Tveklöst!



För dig som vill se den färdiga inspirationsfilmen först lägger jag den längre ned!














lördag 18 januari 2020

En vacker bok


 är en fantastiskt vacker bok, i både text och illustration. 
Varmt rekommenderad!

















Se fler av hans underbara illustrationer 
Instagram och på hans hemsida!







söndag 12 januari 2020

God fortsättning!



Till för inte alls så länge sedan kunde jag se på livsstilsklipp/läsa inlägg från mina favoriter och samtidigt som jag njöt känna att det fanns så mycket jag själv inte hittat – en längtan efter... vad?

Det var, förstår jag nu, en längtan som kom sig av att inte själv ha hittat hem.

Vi har flyttat. Igen. Vi flyttade från hus till lägenhet för ca två och ett halvt år sedan. I november förra året flyttade vi igen – till en annan lägenhet.

Många tycker nog att det var mer än lovligt galet. Vi bodde nämligen på markplan (på ena sidan lägenheten – den som räknades: ingången) – vilket kan anses vara mer än bra för ett par som, helt klart, är på gammelsidan om 50. Men, v
i bor nu på vad som räknas som fjärde våningen. Tre trappor utan hiss. 

Trivsel.

Vi har en granne under oss men inga grannar vägg i vägg eller ovanför oss. Vi har 2.75 m i tak i köket (olika takhöjd i alla rum – köket har högst). Utsikt över hustaken och en glimt av havet nu när träden är utan löv. Det knarrar i golvet på vissa ställen och när det regnar smattrar det på små halvtak över våra höga fönster.

Det är roligt att laga mat. Mysigt att städa. Underbart att sitta i köket och läsa tidningen – med radion på och brinnande ljus, oavsett tid på dygnet. Det blir fler och fler gröna växter i våra enorma fönster! Jag kan göra mig en stor kopp te och sätta mig på barstolen i vid köksfönstret, med sockklädda fötter på det gamla elementet …


Jag är hemma.