... komplexa och inte helt lätta att förstå sig på.
Och ändå. När sorgen kommer - någon är utsatt - och allvaret stirrar oss i ögonen ....
...då kommer vi på vad vi är menade att göra. Stå tillsammans. Sida vid sida. Accepterande och med all välvilja vi kan tänka oss.
Det var en tung dag igår. En hel kommun, min kommun, mitt pastorat, kände någon som kände, eller kände själva, den dödade brandmannen. Flaggor på halv stång. Tårar. Minnen. Mycket sorg. Och mycket omsorg.
I vår grupp med ungdomar tände vi ljus och hade en tyst minut på eftermiddagen. Vi var rörda. Ledsna. Och TILLSAMMANS!
När vardagens irritationer slår till i framtiden - när trötthet och frustration är de närmast tillgängliga känslorna - då kan vi plocka fram den här kunskapen om varandra - och oss själva.
Bara vi inte glömmer det!