Något svårt verkligen förenklat

Spänning i livet

En del utövar extremsport.

Vi ska flyttar till Tre Trappor Utan Hiss.

Adrenalinkickarnas tid är när.

Duger?

Mer och mer läser jag om kroppspositivism; om hur det är dags att prat om att alla ser ut som de ser ut - utan värderingar. Hurra!

Jo, jag hör en del av er redan; Men Hälsan då? Det är inte bra att vara för tjock/smal. Så nu ska jag berätta något revolutionerande för er som tänker så: 
Det finns inte en enda tjock eller tunn människa som inte vet att hen är tjock eller tunn - som inte vet att hen borde vara x antal kilon lättare eller tyngre. Men; en skammad tjock människa kommer inte bli smalare för det (om en tjock människa får "onda ögat" på gymmet kan man ju undra vad de människorna tänker att gymmet är till för) och en alldeles för tunn person som strävar efter att gå upp i vikt behöver inte få höra hur alla andra önskar att "jag också kunde vara så smal - hur gör du?". 

Not: jo, TJOCK. För tjock beskriver hur någon/något ser ut eller är. Det ligger egentligen ingen värdering alls i ordet tjock. Någonstans genom åren har tjock blivit lika med ful "Hen är ju rätt söt, fast hen är tjock". *suckar djupt* 

Om en människa får vara som hen är så mår hen bra och då kanske det till exempel blir så här, hör och häpna;
en tjock människa börjar kanske tycka om sig själv, orka tänka positiva tankar om sig själv och då får lättare att göra valen (som att gå på gymmet, beställa salladen på restaurangen, gå den extra promenade, dansa loss på dansgolvet mm ... älska sig själv, helt enkelt) som gör att hen går ner i vikt.

Nästan raketvetenskap. Eller inte.

Men, det där med att alla duger, hörrni. Duger? Är inte det att säga att man är ok FASTÄN egentligen inte. Kan vi inte bara vara som vi är? Kanske till och med den bästa Just Den Individen vi var och än är? 

Kan vi inte bara sluta jämföra oss?

NOT sorry

Om alla varit lika ...

... hade den här bilden mist sin skönhet!

Suicidpreventiva dagen idag

Idag är det internationella suicidpreventiva dagen, en dag som lanserats av Världshälsoorganisationen WHO för att sätta arbetet med att förhindra självmord på agendan.

Suicid är inget vi pratar om speciellt mycket - men varje år tar ca 1500 personer sitt liv i Sverige.

Hos Folkhälsomyndigheten kan du hitta svar på de vanligaste frågorna kring Suicid.

Hos Suicid Zero kan man läsa om och kring men inte minst var du kan få hjälp.

Så finns Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd - de finns för dig som förlorat en närstående genom självmord. Vi erbjuder stöd till efterlevande genom samtalsgrupper, telefonjour, kontaktpersoner och sociala medier. Alla du träffar hos oss är själva efterlevande.

En av de myter jag växte upp med var att "den som bestämt sig kan man ändå inte hindra".

Den andra myten var att "den som pratar om (underförstått: hotar att göra det) det gör det inte".

Vänta inte på att någon du tror kan ha tankar på suicid ska be om hjälp. Vi vet alla, egentligen, att när man mår som sämst orkar man inte be om hjälp. Fråga. Fråga om tankarna finns. Ta sedan inte på dig att vara den som ska reda ut tankar och känslor hos personen ifråga. Det finns proffs till sådant. Men du kan vara den som som står bredvid, följer med, skjutsar, stöttar. Läs mer här: Om självmord. Mycket bra om hur man frågar, och vad man kan tänka på.

Läs på. Börja med länkarna här. Hitta berättelser från överlevare och förstå vad som gjort skillnad för dem och förstå, inte minst, att det handlar om depression - något man inte väljer - något man behöver hjälp med.

Pratar vi inte om det så finns det inte och då fortsätter människor att dö. 

Allt för ofta på sociala medier:

Exempel:

Jag:
”Jag tycker mer om banan än äpple…”

Någon Slumpmässig Annan:
”Varför gillar du inte äpplen? Du nämnde inte ens apelsiner, päron eller mango – hur kan du då påstå att bananer är bäst?”

Val? Eller flodhästhuvud med snett underbett?

Oavsett så kallas den Valen.

Men ...

Ny titel: till alla förståsigpåare som ger sig på Greta

It is not the critic who counts; not the person who points out how the strong stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to those who is actually in the arena, whose faces are marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, who comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds; who knows great enthusiasms, the great devotions; who spends themselves in a worthy cause; who at the best knows in the end the triumph of high achievement, and who at the worst, if they fail, at least fail while daring greatly, so that their place shall never be with those cold and timid souls who neither know victory nor defeat.

Omskrivet citat av Theodore Roosevelt 
Läs det korrekta HÄR - med Han, han, man och han - ett citat av sin tid
Jag tog mig friheten att modernisera det lite ;)